Årets sista blogginlägg

Jaha, jag trodde ju att gårdagens blogginlägg var årets sista. Men jag kände ett litet sug efter att skriva lite till.

Häromdagen såg jag den söta filmen Julie/Julia som handlar om en amerikansk tjej i 30-års åldern som av leda och brist på annat bestämmer sig för att laga alla rätterna i Julia Childs matbibel (drygt 550 st) och dessutom blogga om resultaten. Alla recept skulle tillagas under ett års tid.

Med varierande resultat lagar hon sig genom kokboken samtidigt som man får följa USAs matmamma nr 1 på hennes kulinariska utvecklingsresa i Europa, främst Paris.
Så på var sitt håll och under två olika decennier lagar dessa kvinnor mat en masse.
Och jag, jag sitter och myser! Vilken grej! Jag börjar få tankar om att själv laga mig igenom någons kokbok. Men vems? Kajsa Warg är väl den matmamma vi svenskar skulle kunna se upp till. Men det känns så där lockande att gräva fram den antika kokbok som hon skrev i mitten på 1700-talet.

Nåväl, jag lämnar den idén därhän så länge.
Igår kväll idkade jag ändå lite provbak, eller vad man nu ska kalla det för.

Nyårsmenyn består ju som bekant av minipajer till förrätt.
Jag var helt inställd på att jag ville laga pajerna i små aluminiumformar. Men så kom sambon och tyckte att de såg små ut. Så han fick i uppdrag att försöka hitta något större formar, om det mot förmodan skulle finnas några sådana på affären han skulle till för att storhandla igår. Jag hade mina tvivel om att han skulle lyckas med uppdraget.

Hem kommer han med dels de små aluminiumformarna och dels stora pappformar tänkta till amerikanska muffins.
-Hrm, muttrade jag. Frågan är om pajdegen gillar de där veckade pappersformarna...
-Varför inte? undrade sambon. Muffinsen släpper ju kanterna.
-Jo, men muffins och paj har ju olika konsistens, menade jag då.

Så sa vi inte mer om den saken just då.
Men som vän av ordning vill jag inte stå där på nyårsafton utan att veta vilken form som fungerar eller hur länge pajskalen ska gräddas för att uppnå perfekt konsistens.

Så klockan 20.42 igår ställde jag mig och kokade pajdeg för att testbaka pajbottnarna.
Och när jag en dryg timme senare, efter att ha provsmakat pajerna som jag lite snabbt slängde ihop av riven ost och äggstanning, lät resterna av de två olika typerna av paj åka ner i sopkorgen tänkte jag; "Så här känner sig nog en riktig kock som provar sig fram till ett vinnande recept."

Nu har inte jag varken råd eller tid att hålla på och testlaga en massa olika maträtter bara för att det är kul. Men jag kan tänka mig att de som har den ynnesten, nog har ett roligt jobb. Fram tills det att det blir som med alla andra jobb, en vanesak.

Gott folk, jag avrundar årets bloggande med att lova er nya recept nästa år.
Kanske kommer inläggen att skrivas lite mer sällan då jag börjar jobba igen 28 februari.
Men till dess ska jag väl hinna med några fler inlägg.

Må väl och ät gott!

Dagens recept

Chokladganache

4-6 portioner
Den är väldigt mäktig så den kan till och med räcka till fler personer än 6 st, fast mängden ganache per portion blir då väldigt liten.

2 dl mjölk
2 msk flytande honung
200 g mörk choklad 70%

Hacka chokladen i småbitar och lägg den i en skål.
Koka upp mjölk och honung och slå detta över chokladen.
Rör tills all choklad smält.
Häll upp i portionsformar och ställ kallt över natt.
Servera ganachen med lite vispad grädde.

Antiklimax och nyårsmeny

Jaha, så hade vi då laddat upp inför julen genom att göra massor med julgodis, sill, kålrotslåda och rödkålschutney bl.a. Och så åker jag på någon typ av maginfluensa kvällen innan julafton.

Snacka om antiklimax.

Så vad gör vi? Jo vi ringer runt till släkten och ställer in kalaset, med resultatet några ledsna svågrar som sett fram emot att få leka med brorsdottern hela julhelgen. Då känner man sig ju inte mindre hemsk...

Nåja, nu är det bara till att ladda om inför nyår.

Så årets nyårsmeny ser ut som följer:

Förrätt
Minivästerbottenostpaj med löjrom, créme fraiche och rödlök.
Till det serveras Tattinger champagne.

Varmrätt
Helstekt oxfilé med potatisrulltårta och kantarellsås. Vinägrettdressad grönsallad. 
Vilket rödvin som serveras till denna rätt är ännu inte bestämt. Kanske en Brolio.

Efterrätt
Trois verres d'amour (Tre glas med kärlek )
Egenkomponerat namn (fint va?) på en rätt som består av tre små rätter skulle man kunna säga.
Ett litet glas med chokladganache och lite vispgrädde.
Ett lika stort glas med karamelliserad mjölkchokladmousse.
Ett lite större glas med en fräsch fruktsallad.

Om vi sedan skulle orka så serveras den Stiltonost som jag hade tänkt ha på julaftonskvällen, tillsammans med lite portvin och pepparkakor eller kex.
Till tolvslagets sen blir det nog en crémant de Bourgogne, eventuellt en rosé.

Så nu firar vi av det här året med god mat med goda vänner. Då kan det inte bli annat än bra!

Gott Nytt År 2011 till alla läsare!

Dagens recept

Tomatsill/Mästarsill

4 st matjesillfiléer
2 msk hackad röd/gul lök (ta med fördel av båda sorterna och gärna lite mer än 2 msk)
1 msk finklippt dill
2 msk ättikssprit
2 msk olja
3/4 dl socker
1 dl krossade tomater
1 dl vatten
6 krossade kryddpepparkorn
½ tsk grovmalen svartpeppar
1 msk sherry

Lägg sill skuren i bitar i en bunke. Häll över marinaden och strö över lök och dill.
Låt stå kallt minst 1 dygn.

Att våga testa något nytt till julbordet

Den mest traditionsbundna högtiden gällande maten är väl ändå julen. Visst på påsk äts det ägg och till midsommar en del sill. Jag kan tycka att vi äter nästan likvärdig mat vid dessa tre högtider. Sill, ägg, skinka (inte till midsommar då) kanske lite lamm eller fårfiol och så potatis till det.

Visst, jag raljerar lite.
Så, för att ta upp den berömda tråden igen, så pratade jag ju om det traditionsbundna julbordet.
Jag sitter här och funderar lite över om jag ska rabbla upp allt vi ska ha på vårt julbord, men tänker sen att det skulle kanske bli tradigt för er läsare.
Men, vad sjutton! Här kommer det:

Mästarsill - se dagens recept
Senapssill
Gravad lax med tillhörande sås
Kallrökt lax

Hemgjorda köttbullar
Prinskorv (måste enligt sambon komma från Hugos chark...)
Jansons frestelse (som på julafton görs av svärfar)
Bräckekorv (stekt medvurst för er som undrar)
Skinka
Kålrotslåda (mitt måste på julbordet - kommer av morfars karelska ursprung)
Rödbetssallad (ingen färdig sådan, den gör jag själv)
Brysselkål (min sambo och hans släkts "måste ha" - jag klarar mig utan...)
Rödkål (sån man köper färdig på burk)
Ägghalvor med räkor och majonäs
Senap och äppelmos

Så, till det nya inslaget detta år.
En rödkål- och fikonchutney.
Jag är ingen fantast när det kommer till rödkål. Men för att se om jag kan locka över svärfar på den icke-färdiggjorda-köpt-på-ICA rödkålen, så måste jag bara testa detta.
Den ska passa utmärkt tillsammans med köttbullarna och skinkan.
Det återstår väl att se.
Den doftar underbart gott av kryddnejlika, färsk ingefära, kanel och spiskummin.
Kryddig, krispig och söt skulle jag nog sammanfatta den.

Ser vackert ut tycker jag.

Nästan färdigkokt

 

Dagens recept är en synnerligen god tomatsill som kallas Mästarsill.
Receptet har kommit till mig från mormors väninna. Var det har sitt ursprung vet nog ingen.

Julköttbullarna är klara

Om ni hade varit hemma hos oss ikväll hade ni mötts av följande scenario:

Ur högtalarna strömmar ljuv julmusik. Diana Krall håller oss sällskap denna kväll.
Det doftar glögg från spisen och lite hyacint från tvättstugan.
Märklig placering kan tyckas, men vad gör man när ens näsa inte tycker lika mycket om hyacinter som man själv gör, men man ändå envisas med att vilja ha dem kvar?
Sambon rör i ordning köttbullssmeten. Jag tittar på, bläddrar lite i min receptbok och kommer med goda råd. Köttfärs är inte min favorit i köket. I alla fall inte innan den har varit i stekpannan och vänt. Att jag skulle äta rå köttfärs, nä det är en omöjlighet. Så han får krydda smeten efter eget tycke. Men mycket kryddpeppar ska det smaka. Annars blir det ju inga julköttbullar.

Vi passar på att koka några frikadeller till dottern också innan vi tillsätter salt i resten av smeten.

Vi rullar iordning de små bullarna, och så börjar sambon steka dem. Då kommer jag på att vi ju skulle ha provstekt en köttbulle innan vi rullade alla, för att se att smaken var bra.
Men nä, det behövs ju inte eftersom sambon provsmakat smeten.
Så han steker klart alla köttbullar och smakar sedan en...
"Hrm, jag tycker nog att det smakar lite väl mycket kryddpeppar" mumlar han och fortsätter " så mycket smakade det inte om smeten..."

Ha! Vad var det jag sa?!
Tänk att jag alltid ska ha rätt, svarade jag och log mjukt.
Nu blev inte köttbullarna oätliga, inte alls. Jag tyckte de blev jättegoda. Men inga köttbullar är lika goda som farmors...

Julgodis eller inte julgodis?

Igår när jag var till min massör kom vi att prata om julgodis. Hon berättade då att hon och hennes bästa väninna träffas en weekend innan jul, torsdag till söndag, och bakar julgodis tillsammans. Det har de gjort de senaste tjugo åren.
Åh vad jag tyckte att det lät mysigt!
Så jag frågade vad de brukade göra för sorters godis.
Olika sorters fudge, knäck med varierande smaker, tryfflar gjorda på belgisk choklad med smak av bl.a. chili och saffran. En annan sort gjordes på mörk choklad, tranbär, nougat och lite havssalt. En tredje gjordes på vit choklad med smak av lime. Dessutom inhandlas riktigt fin marsipan till marsipanfigurer och diverse annat marsipangodis som Mozartkulor och marsipanlimpor med valnötter. Hon sa att de brukade göra omkring femton olika sorter.

Wow, jag var imponerad. Men när orkar ni äta allt godis, undrade jag i mitt stilla sinne, med tanke på alla jular där man proppmätt dimper ner i soffan och knappt orkar titta på knäcken utan att må illa.
Jo, hon fick väl erkänna att endast en liten del gick åt på jul och resterna hamnade på fikabordet på jobbet.

Fast gör det nåt? Det tycker säkert inte hennes kollegor och massören och hennes väninna har ju haft en härlig helg fylld med sötsaker och säkert en hel del goda skratt.

Så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra för godis. Kanske blir det "vi" som gör det, men det troliga är att jag själv står och pillar med knäckformar och dylikt...

• Knäcken är given. Även om det är ett rackarns pill och spill med dem...
• Sambon envisas med att vilja ha ischoklad. I år ska jag testa att göra den på cocosfett från hälsokosten, som massören tipsade mig om. Kanske slipper man illamåendekänslorna som annars dyker upp efter första biten?
• Mozartkulor är min favorit. Dessutom är de enkla att göra och man kan variera smak på dem. Tillsätt olika sorters sprit/likör till marsipanen/mandelmassan och forma dem till olika former för att hålla dem isär t.ex.
• Fudge blir det nya inslaget i julgodiset detta år. Jag har inte riktigt bestämt smak än, men jag har hittat några lovande recept.

Men sen tror jag det får räcka så. Om traditionen står sig så kommer dessutom sambons bror att ta med sig kokostoppar som de ätit sedan de var små gossar. Men de kan jag med lätthet vara utan.

Så från gårdagens inlägg om att tänka smalt tar jag raskt ett steg i motsatt riktning. Men det är ju bara jul en gång om året. Det är alla de andra dagarna som spelar någon roll i långa loppet. Eller hur?

Smallunch och fetmiddag

För att uppnå min målvikt utan att för den delen behöva avstå från allt gott måste jag göra en del prioriteringar. Ibland är det inte helt enkelt, ibland är det förbannat svårt till och med. Men ibland går det riktigt bra.

Som i lördags.
Kvällen skulle bjuda på halstrade pilgrimsmusslor med saffransrisotto och hummersås. Och till det skulle en skumpa av okänt märke serveras. Denna matfrossa skulle innebära dryga 1000 kcal och mitt dagliga intag för att nå målet är 1344 kcal...
Så vad gör man då? Jo man äter en smallunch.
Lördagens smallunch bestod av en varm macka med en morot- och äpplesallad till. Hyfsat mättande och riktigt gott.

Samma visa gällde söndagen fast då var det inte fetmiddag utan fetadventsfika istället.
Så till lunch åt jag "min" tomatsoppa, dagen till ära uppiffad med lite champinjoner och trattkantareller.
Vanligtvis tycker jag soppan är helt ok som bukfylla, men just då var den inte det. Helst inte när sambon på andra sidan bordet åt en stor portion pasta med stekt korv och lök... Det såg SÅ mycket godare ut, och luktade så mycket smaskigare än min tomatsoppa.
Men jag satt där surmulen med en blick som kunnat döda och åt min soppa. Resultatet av smallunchen var att jag kunde njuta av både mjuk pepparkaka, vanliga pepparkakor med mögelost på, lite glögg och så en lussekatt.

Och, det bästa av allt var att jag trots helgens ätande hade gått ner ett kilo sen förra veckan.
Så ibland, eller ganska ofta faktiskt, lönar det sig att tänka lite extra på vad man stoppar i sig.

Bild på lördagens middag kommer här.
Det ser kanske inte så aptitlig ut, men det var väldigt gott. Tyvärr blev inte såsen som vi hade tänkt oss. Men man lär så länge man lever och nu vet sambon att man ibland faktiskt ska följa receptet..
(Och om ni letar upp receptet på den mjuka pepparkakan i ett tidigare inlägg, så fixar jag in en bild där med.)

Pepparkakshuset

Eftersom mamma läser min blogg kommer här bilder på pepparkakshuset jag skrev om tidigare.

Damen i stolen är mammas svärmor Elisabet som gick bort för några år sedan. På frågan om jag fick ha med henne på bloggen svarade hennes son, mammas man, att hon skulle varit stolt över att få vara med. Kan tro det! I så fint sällskap som detta pepparkakshus, vem skulle inte vara stolt?!

Trevlig 1:a advent om jag inte redan önskat er det!

Dagens recept

Tomat och räkbruchetta

4 portioner

300 g skalade räkor
1 dl olivolja (delas upp i ½ dl åt gången)
0,35 dl rödvinsvinäger
30 g färsk basilika (ta en näve färsk basilika helt enkelt)
1 nypa malen svartpeppar
4 skivor formbröd
2 st tomater
2 st vitlöksklyftor
salt och peppar

1: Blanda räkorna med ½ dl olivolja, vinäger och strimlad basilika. Smaka av med svartpeppar.
2: Skålla tomaterna (skär ett kryss i skalet innan du lägger ner dem i kastrull med kokande vatten, tag av från värmen. När skalet börjar vika upp sig är det dags att ta upp tomaterna och skala dem), skär tomatköttet i tärningar. Blanda med ½ dl olivolja och pressad vitlök.
3: Salta och peppra något. Låt gärna rörorna stå och dra lite innan servering.
4: Rosta brödet och lägg på tomat och räkblandningen.

Pepparkaksdegen är gjord

Så var pepparkaksdegen klar. Jag gjorde den igår kväll och ska baka ut den i morgon förmiddag hade jag tänkt. Eller så får sambon göra det som inte är så förkyld.

Pepparkakstraditionen är tydligen en rätt "ny" tradition i vårt land. Ursprunget med de kryddiga kakorna sägs vara, som så många andra kryddstarka rätter i det här landet, ett sätt att kamouflera smaken från det härskna smöret. Dessutom sägs vissa av kryddorna i pepparkakorna ha medicinsk verkan. Allt från att "mota bort" gaviditet till att göra männen mer på G...

För min egen del så äter jag pepparkakorna för att de är goda och hör julen till.
Receptet på de pepparkakor som min gammelmormor Elvira brukade baka tror jag att jag har nedskrivet och jag har testat det. (Jag har alltså ett recept i min receptbok som jag tror kommer från Ellis, och det har jag bakat en gång.) Men jag blev inte helt nöjd med resultatet.
Så i år testar jag ett nytt recept. Det ska bli spännande att se hur de små kakorna kommer att smaka.

Jag hade även funderingar på att göra ett pepparkakshus. Men det krävs en del ingenjörsarbete till ett sånt projekt och just nu kände jag mig inte så ingenjörig. Dessutom har vi inget bra ställe att placera ett  pepparkakshus på, som dottern inte kommer åt... Så jag hoppar över huset i år.
För några år sedan gjorde min mamma och hennes man ett jättefint pepparkakshus. Modell hälsingegård.
Ett tvåvåningshus med hur många fönster som helst. Fönsterglasen utgjordes av gelatinblad förstås och det var så effektfullt när den lilla lampan som placerats i huset lyste upp alla fönster.
Tyvärr hittar jag inget foto på huset, annars hade jag lagt ut det här.

När jag satt och letade bland alla foton för att hitta ett på ovan pepparkakshus ramlade jag över ett fint kort på en förrätt som både jag och min sambo aldrig kan få nog av.
Det är en tomat och räkbruchetta som är så grymt god. Så det får bli dagens recept. Och kanske ett tips på en enkel förrätt till nyår?

Dagens recept

Elins mjuka pepparkaka

10-12 bitar

100 g smör
2 ägg
3 dl brun farin
1 dl gräddfil
1 dl lingonsylt
4 dl vetemjöl
2 tsk malen kanel
1 tsk malen kardemumma
1 tsk malen ingefära
2 tsk bakpulver

Garnering
2-2½ dl florsocker
vatten
lingon

1: Sätt ugnen på 175 grader.
2: Smält smöret och låt svalna. Vispa ägg och farin pösigt. Vänd ner sylt och gräddfil.
3: Blanda mjöl, kryddor och bakpulver. Vänd ner detta i smeten. Rör ner smöret.
4: Häll smeten i en smord och bröad kakform som rymmer 1½ liter.
5: Grädda kakan i nedre delen av ugnen 50-60 minuter. Prova med sticka för att se att den är torr inuti.
6: Låt kakan svalna lite innan den stjälps upp. Låt kallna under formen. Nu kan kakan frysas in om så önskas.
7: Blanda florsockret med lite vatten, några droppar i taget, till en smidig smet. Bred glasyren över kakan och dekorera med lingon.

Tillägg till receptet ovan är att i glasyren riva i lite apelsinskal. Det förhöjer smaken och bryter av fint mot den söta glasyren.

Advent - mysig och smakfull väntan på nåt ännu godare...

På söndag är det ju som bekant första advent. Äntligen får man ta fram ljusstakarna och stjärnorna och sprida lite ljus i mörkret. Och så kanske man ska baka nåt gott och bjuda nära och kära på.

På en gammal hemvideo från tidigt 80-tal finns filmat när jag och min två år yngre bror adventsfikar.
Vi sitter i den brun/svart/orangeblommiga soffan och doppar pepparkakor och lussebullar i saft. Ljusen brinner stilla i staken på bordet och i bakgrunden sjunger Meta Roos nåt lugnt jazzigt.
Man skulle ju kunna tro att man skulle lyssnat på nåt juligt, men jazz passar ju till allt så...

I samma veva, det vill säga när vi var små, bakade vi pepparkakor tillsammans med mammas mormor Elvira. Jag kan med lätthet "förflytta" mig till hennes lilla hus. Till det lilla köket där vi tre, min bror och jag samt Ellis, stökade runt i timmar med pepparkaksbaket. Det blev så varmt i köket av allt bak att det bildades kondens på rutorna. Och utanför fönstret var det förstås snö. (I alla fall i min minnesvärld.)

I morgon ska jag göra pepparkaksdeg till årets pepparkaksbak. Tyvärr är ju dottern lite för ung än för att hjälpa till, men o så hon ska få baka pepparkakor tids nog.

Nästa helg, det vill säga till andra advent, är några vänner och lite släkt hitbjudna på adventsfika. Då kommer pepparkakorna att bjudas till glögg och med lite mögelost förstås.
Och nytt för i år blir en mjuk pepparkaka med lingonsylt som bara är SÅ himla god. (Jag vet för jag testbakade den i går och bjöd grannarna på idag när vi hade hand om grannfikat för de föräldralediga i området.)
Sen kanske det blir en "rätt" till, men den håller jag lite hemlig än. Det kan ju tänkas att någon av de som kommer hit läser bloggen...
Receptet på den mjuka pepparkakan läggs ut i morgon.
Den som väntar på nåt gott...

Dagens recept

Potatis och palsternacksmos

2-4 port

3-4 lagom stora potatisar av mjölig sort
3-4 palsternackor i mellanstorlek
vispgrädde eller matlagningsgrädde + mjölk
brynt smör, någon matsked
salt
vitpeppar

Skala och tärna potatisen och palsternackorna. Koka dem mjuka i saltat vatten.
Bryn smöret. Dvs smält smöret i en kastrull och låt det bubbla så att det blir lite brunt, men se till så att det inte blir bränt.
Mosa potatis- och palsternacksbitarna med elvispen. Vispa sedan i grädde/mjölk. Denna kan förvärmas för att inte kyla ner moset.
Vispa och späd med grädde/mjölk till önskad konsistens.
Tillsätt sedan lite av det brynta smöret och smaka av. Om så önskas tillsätter man mer smör. Smaken av det brynta smöret har en tendens att ta över alla andra smaker, så var lite försiktig med mängden.
Smaka av med vitpeppar och salt.

Servera moset/purén till en god bit kött och ett gott rödvin.

Storleken har betydelse. Eller?

Hemkommen från en tvådagars konferens med jobbet låg jag igår kväll i min säng och funderade lite.
Jag kom då fram till att storleken faktiskt har betydelse.
Och självklart pratar jag om rotfrukters storlek. Vad trodde ni?

Vi bjöds nämligen på en synnerligen god palsternackspuré till middagen i onsdags. Huvudingredienserna i middagen var hjortytterfilé, potatiskaka och så denna goda palsternackspuré som tillbehör. Det var visst någon sås till också, men av den kommer mitt smakminne inte ihåg så mycket. (Det har nog mest att göra med att det blev en väldigt sen middag och hungern regerade framför några smaklökar just då. Vilket var lite synd...)

Åter till storlekens betydelse.
Häromdagen ringde min svägerska för att få receptet på den palsternackspuré/mos som vi någon gång bjudit henne och min bror på.
Men vad skulle jag svara när jag inte har nåt cementerat recept som jag följer?
Jo jag svarade helt sonika; ta tre till fyra lagom stora potatisar av mjölig sort och tre till fyra mellanstora palsternackor. Skär dessa i mindre bitar och koka mjuka. Osv... (Receptet kommer ovan.)

Men frågan är, vad är lagom stora potatisar? Och vad är mellanstora palsternackor?
När jag tänker efter så är storleken inte så väldigt avgörande, det som kan hända om man tar mer eller mindre av den ena eller andra rotfrukten i denna rätt är att det smakar mer eller mindre palsternacka.
Och potatismos i sig är ju gott, så hur mycket palsternacka man ska ha i får man liksom gissa sig till.
Eller så googlar man fram ett recept som någon kock skrivit och får ett perfekt resultat utan överraskningar.
Men hur kul är det?

Jag reviderar nog mitt påstående att storleken har betydelse.
I alla fall när det gäller potatis och palsternacka till en palsternackspuré...

Dagens recept

Rotfruktspytt

4 port

400 gram morötter

150 gram kålrot

150 gram palsternacka

400 gram potatis

300 gram squash

2 msk margarin, ev mjölkfritt

salt och peppar

200 gram finhackad röd lök

2 klyfta vitlök, finhackade

1 msk margarin, ev mjölkfritt

160 gram inlagda rödbetor

4 skiva italienskt lantbröd, ev glutenfritt bröd

Skär rotfrukterna och squashen i små tärningar. Stek i margarin i en stekpanna, lite i taget, tills pytten fått färg. Salta och peppra. Stek rödlöken. Lägg allt i en långpanna och efterstek i 200 grader i 15 minuter. Tillsätt pressad vitlök. Servera med stekta ägg och inlagda rödbetor. Servera med bröd.

Pytt i panna eller road kill?

Pytt i panna är en rätt så smart maträtt. Ekonomisk om inte annat.
Man tar vad man har i kylskåp och skafferi, hackar det i lagom stora bitar och steker upp det.
Gärna serveras rätten med stekt ägg och rödbetor.

Jag är ingen älskare av pytt i panna. Allra minst färdig pytt i panna från frysdisken.
Och jag minns skolbespisningens pytt i panna med avsky. Det fanns ju inte tillräckligt med tid på lunchrasten för att sortera ut potatis- och lökbitarna, för resterande bitar gick ju bara inte att äta.
Nåt unket, segt kött som ofta smakade ister. Nä tvi vale! Jag tror att road kill kan smaka bättre än pytt i panna.

Nåja, nu ska jag väl lugna ner mig lite, för hemgjord pytt i panna kan ju vara riktigt god. Helst när den består av rester från lördagens middag. En god bit biff eller lite fílé, lite lök och potatis. Det är ju faktiskt gott även i pytt i panna form.

Pappa hade dille på att göra pytt i panna när vi var små. Nån bit korv, kokt potatis och lök. Helt ok.

Nu har jag hittat en variant som jag tycker om. Den vegetariska pytt i pannan. Garanterad fri från istersmak.
Och i går bjöd jag pappa på den och även han tyckte den var mycket god.
Så dagens recept får bli en vegetarisk pytt i panna från Viktklubb.

Efterrätt till frukost

I morse satt jag och funderar lite över jul och om man skulle ta och införa en ny tradition med någon specifik efterrätt som avslutning på allt ätande. Kanske inte för att det behövs men för att lite sött efter maten ju alltid är gott.

Hos farmor och farfar har vi alltid fått efterätt efter julbordet. Oftast "Hälsinge ostkaka" med farmors gudomliga saftsås till. Någon enstaka gång har vi fått farmors hemgjorda chokladmousse. Och den, gott folk, den gick inte av för hackor. Farmor serverade den i en stor kristallskål på fot, så bara upplägget i sig talade för en härlig matupplevelse. Och det var det.
Den där läskiga ris á la Malta tror jag också att vi fått någon gång, kanske även hos mormor.
Men den skippar jag gärna. Hua! Läskiga inlagda clementiner i gräddig gröt. Nej gröt är gröt och clementiner äts naturella enligt mitt tycke i alla fall.

Så jag frågade min sambo om de hade någon tradition på jul att äta efterrätt. Svaret var kort och koncist. Nej.
Nähe tänkte jag. Då får jag väl ta och bläddra lite i kokböckerna eller i min receptpärm för att se om jag kan hitta nåt gott.
Jag har just fått ett recept från mamma på mangolassi som jag ännu inte hunnit testa. Jag kan tänka mig att det skulle passa ganska bra som en fräsch avslutning på frosseriet. Men min sambo är allergisk mot mango så det kanske inte blir så uppskattat. Jag kanske får göra två olika sorters efterrätt...

Sen kom jag att tänka på en mjölkchokladmousse som bara är helt otroligt god.
Första gången jag åt den var på Rimforsa Strand, en konferensanläggning några mil söder om Linköping. Smaken är knäckig och söt. Och helst ska man servera den med någon typ av frukt för att bryta av mot det söta. På nyår för några år sedan serverade vi den tillsammans med passionsfrukt, och det var en hit vill jag minnas.

Receptet på Karamelliserad Chokladmousse hittar ni här.
Ni bara måste testa denna om ni gillar choklad!

Resultatet i mina efterrättsfunderingar är ännu inte klart. Jag återkommer med närmare besked.

Dagens recept

Tacotårta

4 port

1 paket tortillas (8 st) - eller så tar man 6 lite större och får en plattare tårta

Ca 500 g nötfärs

1 paket Philadelphiaost

1 burk tacosås ca 2,5 dl

1 påse tacokryddmix

2 dl créme fraiche

2 tomater

Riven ost

Sätt ugnen på 220 grader.

Bryn köttfärsen och blanda i tacokryddan, tacosåsen, 1,5 dl av créme fraichen och Philadelphiaosten.

Lägg ett bakplåtspapper på en plåt och lägg ut en tortilla. Varva köttfärsröran med tortillas och se till att avsluta med en tortilla.

Bred på resterande créme fraiche på ”locket” och lägg på skivade tomater. Strö över riven ost och gratinera 12-15 minuter, eller tills osten fått färg.

Fredagsmys [freedassmyyys] verb. syn. att sitta i soffan med god mat och dryck på fredagskvällen

Fredagsmys = tacos. Eller?

För min egen del blir denna fredag lite mindre mysig då jag sitter själv hemma i soffan. Sambon ska ut på lokal, som det lite ålderdomligt kan benämnas, med sina killkompisar. Öla och äta god mat får man anta.

Hur som helst. Jag måste nog hålla med om att tacos och fredagsmys är lite synonymt. Möjligen kan man byta ut tacosen mot ett glas rött och lite chips istället.
Ikväll blir det vare sig tacos eller rödvin och chips.
Kvällen bjuder på en club sandwich. Stekt kycklingfilé, tomat och bacon. På ett gott mörkt bröd och med lite lagom mycket dressing till. Och ikväll går jag emot alla mina principer och dricker lightdryck. Det händer verkligen inte ofta som tur är, men vill man ha nåt sött utan att spränga kaloribanken så är light cola ett hyfsat alternativ. Visst, smaksatt vatten skulle väl funka, men det känns inte lika festligt.

Åter till tacosen.
Jag tror att alla familjer har sitt speciella tillbehör på tacobuffén.
Jag minns en gång på det glada 90-talet. Jag gick på högstadiet och var hembjuden till en klasskompis på födelsedagsmiddag. På 90-talet var tacos synonymt med fest, så även i detta fallet. Och eftersom jag älskar tacos gjorde det ju inte direkt ont, som Thomas Tengby skulle uttryckt sig.
Nåväl, på bordet står det sedvanliga. Gurka, tomat, sallad, majs osv. Men den här familjen är lite mer exotisk än vad min familj brukade vara. För här serverades skivad banan och kokosflingor till.
Kokosflingorna har inte fått följa mig på livets väg längs Tacolane, men skivad banan är ju bara så gott till. Det söta bryter av så gott mot det heta och salta. Jag måste verkligen rekommendera er att testa, ni som ännu inte gjort det.

Varianter av tacos kan ju vara paj, enchiladas, quesadillas eller tacotårta.
Det sistnämnda blev jag bjuden på hos en arbetskamrat för några år sedan. Jag har ändrat lite i "hennes" recept så att det blir som vi vill ha det.
(Vems receptet är från början vet jag inte och vår förändring tillkom av ett misstag...)
Så dagens recept blir tacotårta.
Trevligt fredagsmys allesamman!

Doft och smakminnen

Ett av de sinnen vi är begåvade med är ju luktsinnet. Eller doftsinnet. Jag tycker det låter finare. Fast det finns ju lukter som inte doftar utan snarare stinker...

Trots att jag är norrlänning så är surströmming inte något som fallit mig i smaken. Jag tror inte det beror så mycket på lukten även om den bidrar till att göra mig måttligt intresserad. Jag är bara inte så förtjust i inlagd fisk rent generellt. Så lägger man ihop smak med lukt, så får det inte mig att tända på alla cylindrar om jag säger så.

Jag kommer ihåg en gång när jag tillsammans med mamma och några av hennes arbetskamrater skulle bjuda de franska gästerna på suring. Sittandes på en glasveranda i Enånger med fint dukat bord, några tända ljus och alla tillbehören framdukade. Kokt potatis, lök, gräddfil och tunnbröd. Samt lite att dricka också då förstås.
Minen på den franska frun, när burken med surströmmingen öppnades, den är obeskrivlig. Jag tror inte hon hade kunnat föreställa sig hur märkligt illa det skulle lukta, även om hon säkert hade hört ett och annat om det innan middagen.

Lite trevligare doftminnen kan jag frammana genom att steka gula kantareller i lite smör. Plötsligt befinner jag mig i köket i barndomshuset på landet. Det är kväll och föräldrarna har just rensat klart dagens svampskörd. Pappa steker på några kantareller i gjutgärnspannan. Saltar och pepprar lite lätt. Och sen. Sen får man smaka på skogens gula guld. Varma, lite peppriga och bara gudomligt goda!

Eller så äter jag lite rischoklad. Eller chokladbräck eller vad ni vill kalla det. Och vips så är jag i gammelmormor Elviras kök med handen i en påse rischoklad som ligger i skafferiet med papprade hyllor och hyllband...

Mormor var på besök häromdagen och berättade att hon fått smaka majskrokar hos min bror. Hans ettårige son, precis som min dotter, är helt galen i dessa krokar.
Och det första mormor tänkt på när hon smakat dem, var första gången som hon fick smaka på Corn Flakes. Swich! Så befann hon sig hemma hos bekanta, som liten flicka, ätandes frukostflingor för första gången.

Rätt så häftig tidsmaskin det där...

Dagens recept 2

Fetaoströra

1 burk créme fraiche
1 paket fetaost av god kvalitét och med mycket smak
2-3 vitlöksklyftor
½ chilifrukt finhackad
olivolja
ev salt och peppar

Smula ner fetaosten i en bunke och tillsätt créme fraiche och den finhackade chilin.
Mixa med mixerstav eller liknande.
Pressa i vitlöksklyftorna och rör sedan ner lite olivolja till önskad konsistens. Smaka av med salt och peppar.

Röran kan varieras genom att man byter ut chilin mot några soltorkade tomater och ½ kruka färsk basilika.

Dagens recept 1

"Kakao"

4 tsk strösocker
2 tsk kakaopulver
vispgrädde
mjölk

Blanda socker och kakao i en kopp. Tillsätt vispgrädde, lite i taget, så att det blir en lagom geggig röra.
Ät lite, eller allt, och töm sen på varm mjölk och rör runt.
Har du ätit upp allt så kan du skippa mjölken.

Härliga röror!

Sås i all sin ära, men en god röra lockar i alla fall mig mer.
Röror eller guckor som det kanske mer moderiktigt kallas för, finns ju i så många olika varianter och kan användas till så många olika saker.

En barndomsfavoritröra är mormors "kakao".

Tänk er en kall vintermorgon.
Jag och lillebror vaknar upp i kökssoffan, där vi sovit skavfötters, i mormor och morfars kök.
De har just börjat stöka fram frukosten på bordet bredvid vår "säng".
Vi kliver upp till dukat bord och det bästa av allt är att i koppen framför oss på bordet finns en söt chokladröra. Man får äta lite grann för det ska ju räcka till att göra varm choklad av röran också. Allt som oftast blir den varma chokladen ganska smaklös då det mesta av röran redan ätits upp.

En annan favorit från barndomen är "Karins tunaröra".

Tonfiskröran, med rötter i USA där Karins man kommer ifrån, äts på vitt formbröd en solig dag på Delsbostämman. Picknick i det gröna med föräldrar och barn huller om buller och skönt fiolspel i bakgrunden. Det är hälsingsk sommar för mig.

Och när vi ändå pratar om sommaren så kommer man inte undan en del röror som serveras till det grillade. Hummus, tzatziki eller fetaoströra. Listan kan göras mycket längre.
Just fetaoströran har jag blivit "känd" för. Receptet som jag modulerat lite, kommer från en tidning som handlade om vegetarisk matlagning. Vad tidningen hette kommer jag inte ihåg, men röran den sätter sina spår hos dem som äter den. Positiva spår kanske jag ska lägga till. Om man nu mot förmodan absolut inte gillar vitlök. Då är det nog inte så kul att sitta med på middagen där den röran serveras.
Den är också utmärkt god att bre' på nygräddat grekiskt lantbröd eller liknande. Eller varför inte doppa grönsaker eller chips i den? Användningsmöjligheterna är många. Det enda oudvikliga är att den blir uppäten.

Man kan ju inte alltid vara nyttig...

När jag var liten bodde vi på landet. Eller i alla fall en mil utanför stan. Utan affär och bussar som endast gick under skoltid. Det vill säga morgon och kväll.
Så det var endast vår fantasi som satte begränsningar för vad vi kunde göra på fritiden.
Min klasskompis, och tillika granne, Sara och jag hade en viss förkärlek för att göra chokladbollar. Sällan orkade vi rulla hela degen till små bollar, så vi gjorde helt enkelt två stora bollar, en till oss var. Sen kröp vi  upp i soffan och tittade på nån bra film. Typ Karate Kid eller Ponny Expressen.

Så det var väl inte så konstigt att vikten sakta började öka redan då... I alla fall för min del.

Jag tycker fortfarande att chokladbollar är barnsligt gott och senast jag åt såna var på ett 1-års kalas i början av oktober. Där hade den påhittiga mamman färgat kokosen grön med karamellfärg. Det gillades av oss vuxna men ratades av barnen som ju är vanedjur och tar det de känner igen.

Nu kan man ju inte göra chokladbollar för jämnan även om de lätt skulle slinka ner. Och eftersom man kan variera receptet lite genom att spetsa dem med lite cognac eller nån god likör så bör man ju inte tröttna på dem heller. Men vikten tackar ju en inte på måndagsmorgonen när man ställer sig på vågen.
Så, för att ändå kunna äta något gott, utan att vara alldeles för onyttig så har jag två förslag.

Fruktsallad eller Gino.
I fruktsalladen tycker jag det är gott att ha vindruvor, banan, nån citrusfrukt, äpple, päron och gärna konserverad ananas. Den färska ananasen får jag ont i tungan av...

Gino är ju frukt som man gratinerar i ugnen med riven vit choklad på toppen. Minskar man lite på mängden choklad så behöver det ju inte bli så onyttigt.
Och för er som vill testa finns ett bra recept på gino här: Gino

Dagens recept

Bakad potatis med tonfiskröra

2 portioner

2 bakpotatisar
1 burk tonfisk i vatten (à 150g avrunnen vikt)
½ röd lök ca 50g
1 dl lätt créme fraiche
1 msk majonäs
1 msk kapris
1 msk senap
½ dl smörgåsgurka
salt och peppar

Hacka lök, kapris och gurka. Blanda samman den avrunna tonfisken med créme fraiche, majonäs och senap.
Blanda samman allt och smaka av med salt och peppar.
Skär ett kryss i potatisarna och baka dem i ugn på 225 grader i ca 60 min eller baka dem i mikron på trekvarts effekt i ca 12 minuter.

Receptet ger 415 kcal/portion och det är inte mitt eget. Fråga om ni vill veta varifrån det kommer.

Att lära sig tänka kcal...

Många är vi väl som drar oss för att påbörja en diet. Kanske för att man innerst inne vet att man inte kommer att stå ut mer än några dagar. Sån är i alla fall jag. När förbudsskylten tänds för allt som är gott, då tappar jag gnistan direkt.

Själv har jag testat några dieter och värst var nog Atkins. Efter två dagar med endast protein att äta kände jag mig helt blåst. Jag var så korkad att jag knappt förstod vad jag sa eller hur jag skulle få cykeln att komma framåt...
Jag kommer ihåg att jag blev tvungen att äta två sockerbitar på jobbet för att inte kolapsa helt.
Så för min del var det ingen bra diet.
Nu följer jag en perfekt diet. Fast man kanske inte ska kalla det för diet utan istället för en äta-rätt-kurs.

Jag lär mig matens näringsinnehåll och får svart på vitt se hur många kalorier jag stoppar i mig. Vare sig det gäller en rostad macka till frukost, en tallrik spagetti till lunch eller en kaka till eftermiddagsfikat.
Jag är av den typen att jag måste ha hjälp att hålla koll på kalorierna, annars tenderar de att bli alldeles för många. Det som är så bra med denna "äta-rätt-kurs" är ju också att jag lär mig välja rätt.

Jag kan äta 50 st (!) salta pinnar eller drygt 25 gram chips för ca 150 kcal. (Och det mina vänner, är inte så många chips.)  Eller så kan jag ta ett glas rött för samma mängd kalorier.
I relation till detta står att promenera med barnvagn i 30 minuter endast ger 77 kcal. Så för att kunna unna mig ett glas vin till lördagkvällen krävs det att jag är ute och traskar minst en timme med barnvagnen den dagen.

Och jag kan säga att efter två och en halv vecka med programmet så tänker jag efter innan jag äter nåt. Som den där extra ostskivan som slinker ner medan man står och brer smörgåsarna på morgonen, den blir aldrig hyvlad.
Men att äta nyttigt behöver inte betyda att aldrig unna sig nåt gott.
Ikväll skulle jag i min kaloriplan få plats med en halv Snickers, om jag ville. Och det ligger en i kökslådan, så möjligheten finns.  Men jag är inte sugen. Det tror jag beror på att jag ätit så pass bra mat under dagen att mina behov av vitaminer och mineraler har tillgodosetts. Så Snickersbiten får vänta till fredag som jag tänkt.

Dagens recept

Mormor Sivs brytbröd

50 g jäst
1 tsk salt
2 tsk socker
½ liter fingervarmt vatten
mjöl (mellan 8-10 dl)
1 msk margarin/smör till pensling
vallmofrö

Fördela jästen i en bunke, strö över sockret.
Slå på vattnet och lös upp jästen.
Tillsätt salt och mjöl. Tillsätt mjölet allt eftersom och låt hellre degen vara lite för lös, så slipper du få stenhårt bröd.
Låt jäsa ca 40 minuter. Knåda degen på mjölat bakbord. Dela degen i mindre bitar (jag vet inte hur många bullar receptet ska ge...) rulla dem till bollar och lägg dessa intill varandra på smord plåt eller en plåt täckt med bakplåtspapper. Pensla med matfettet och strö över vallmofrö.
Grädda ca 20 minuter på 200 grader.

Nybakat bröd

Frågan är om det finns något godare än en skiva nybakat bröd? Fortfarande lite varmt och med en klick smör på. Om det är hembakat eller om man serveras det nybakta brödet på restaurang eller liknande, det spelar ingen roll tycker jag. Upplevelsen är ungefär den samma. Fast kanske väger det lite tyngre när man själv lyckats med brödbaket och får njuta av sina framgångar.

Att vara uppväxt med farmor och mormor som ofta bakade, både matbröd och fikabröd, har ju satt sina spår. Både i det kulinariska intresset och i vikten.
Mamma bakade också en hel del matbröd. Hon brukade göra mycket goda ostfrallor och som med de flesta hembakta bröd så var de som bäst när de kom direkt ut ur ugnen. Då stod jag gärna och väntade på resultatet, som en tiger väntar på sitt byte. Fånig jämförelse? Ja visst, men ni förstås vad jag menar.

Petis-chouxer fyllda med ädelostkräm är också en smakupplevelse från barndomen. Mamma bjöd på dem när det var vuxenfest och hade man tur fick man smaka en vid tillverkningstillfället. Den lite sötaktiga, luftiga degen som fylldes med en (vad jag tror) crémefraichebaserad kräm smaksatt med mögelost skapade en härlig brytning mellan sött och salt. Jag kan bara tänka mig vad gott de måste ha varit som drinktilltugg. Jag kanske får  testa att göra såna någon helg.

När vi var bjudna till mormor och morfar på middag kunde man nästan alltid förvänta sig att mormor hade bakat brytbröd. Ett ljust, luftigt bröd med vallmofrö på toppen. Och det serverades nästan alltid på en rund liten träspatel/träskärbräda.

Faktum är att det första recept som jag skrivit in i min receptbok är just receptet på mormors brytbröd. Så det får bli dagens recept.

Kom ihåg, ju mindre mjöl man använder desto luftigare blir brödet.

Dagens recept

Ingelas smörgåstårta

Ingen vill ta små bitar av denna tårta, så den räcker väl kanske till max 5 personer...

1 paket Polarkaka

Fyllning 1:

1 burk créme fraiche ev något mindre
1 bytta bredbar leverpastej
½ liten burk (ca 1,5 dl) Bostongurka

Blanda samman ingredienserna och bred på det understa lagret av bröd. Lägg en brödkaka ovanpå. (Se till att skarven hamnar tvärs för den andra skarven. Ex, går den ena vågrätt så går nästa lager lodrätt och det sista lagret vågrätt igen. Detta för att inte tårtan ska gå sönder på mitten.)

Fyllning 2:

1-1,5 burk avrunnen tonfisk / 1 paket varmrökt lax i skivor (strimlas fint)

10 cm purjolök

2,5 – 3 dl créme fraiche

salt

peppar

Hacka purjolöken fint och blanda tonfisk/lax, lök och créme fraiche.(Använd med fördel en gaffel för att dela på tonfisken.)

Salta och peppra efter smak.

Breds på nästa lager bröd och avsluta med den sista kakan bröd.

Låt stå i kylskåp över natt under plastfolie för att den ska bli extra saftig.

Garnering:

Kaviargrädde: 1,5-2 dl vispgrädde vispas med en klick Kalles kaviar. Har inget mått på detta…

Hackad isbergssallad strös ovanpå och därefter garneras tårtan efter smak och tycke. Räkor, halverade vindruvor, en ros gjord på tomatskal (man använder helt enkelt potatisskalaren), stenbitsrom, ägg...

Jag brukar även smeta in kanterna på tårtan med grädden och sen skiva gurka i tunna skivor och sätta dem på kanterna. Alternativt använder man sig av en klick majonäs bakom varje gurkskiva.

Att hålla recept för sig själv eller inte

Jag sitter här och funderar på om det finns nåt recept som är upphovsskyddat. Skulle kanske vara falukorv eller nåt annat livsmedel. Men en maträtts recept, kan man hävda det som sitt eget?
För vi tar ju alla inspiration från varandra, från kokböcker och tv-kockar. Man tillsätter och ändrar lite i "originalreceptet" och vips är det ens eget. Eller?

Jag har inga hemliga recept. Jag tycker det är kul att dela med mig av "mina" recept. Om någon tycker om det jag bjudit på, varför skulle inte han/hon kunna få bjuda någon annan på samma upplevelse?
Nåja, det är min åsikt. Det finns andra som aldrig skulle dela med sig av "sitt" framgångsrecept. Synd, för då kanske det finns andra som aldrig får smaka på just det goda.


Recept som förts vidare från generation till generation tycker jag är häftigt.
För mig är det en del av vårt kulturarv. Att sitta med en portion av mormors kålrotslåda på julafton och veta att receptet kommer från morfars släkt i Karelen, det tycker jag är kultur. Och framförallt är det ju gott.
Eller farmors grynkaka (ung. som saffranspannkaka) som vi ätit till jul så länge jag kan minnas och som jag nu försöker mig på att göra till jul. Första, och än så länge enda, gången jag gjorde den blev den inte alls som farmors brukar vara.
Jag tror att orsaken till att den inte smakade som farmors beror på känsla. Känsla för rätt mängd sirap, rätt mängd salt osv. Visst kan man följa ett recept slaviskt, men när man gjort rätten så många gånger så har originalreceptet liksom försvunnit och ersatts av en ryggradskänsla. Det är också rätt så häftigt tycker jag.

En av mina paradrätter eller vad jag nu ska kalla den för, är smörgåstårta.
Receptet tror jag härstammar från Konsum i Näsviken, där pappas kusin Ingela jobbade en gång i tiden som kallskänka. Den smörgåstårtan äter vi nog åtminstone en gång per år, gärna vid nåt lite festligare tillfälle. Men man kan äta den bara för att den är god också. Så under Dagens recept kommer receptet på Ingelas smörgåstårta.

Man tager vad man haver...

En rolig sak med matlagning tycker jag är att "trolla" fram något gott ur ett till synes tomt kylskåp.
Som idag. Vad ska jag äta till lunch?
Jag hittade ett gäng färska champinjoner, två skivor bacon, en bit purjolök och en klyfta vitlök.
Jag hackade ingredienserna och fräste sen allt i en skvätt olja och kokade pasta till.
Helt ok lunch tycker jag.

Dagens recept

Pajdeg som kokas

3 dl mjöl
75-100 g smör
1 dl vatten

Smält smöret i en kastrull. Sänk temperaturen något.
Tillsätt mjölet under omrörning. Häll på vattnet och rör ihop allt till en deg. Ta av den från plattan.
Tryck ut i pajform (se till att pajdegen går precis över pajformens kanter), nagga den och förgrädda på 175 grader ca 15 minuter.

Älskade paj!

Jag har lärt mig att tycka om, ja till och med älska, paj.
I och med att jag inte tycker om ägg nåt vidare, så har paj inte varit någon favorit med sitt dallrande innandömme.
Men nu när jag själv kan bestämma hur många ägg det ska vara i så tycker jag det är jättegott och så smidigt.
Grunden till all paj är ju degen och jag ska nu delge er världens smidigaste pajdeg. Se Dagens recept.

Variationsmöjligheterna för själva innehållet är ju oändliga och jag har några favoriter.

Tomat, mozzarella och fetaostpaj

3-4 mogna tomater hackas
1 paket fetaost smulas ned över tomaterna
1 paket mozzarellaost skivas och läggs uppepå
Färsk basilika strimlas och strös över
2 ägg och 2-3 dl mjölk blandas med riven ost (jag tycker västerbotten är kalasgod)
Krydda med vitlökspulver, peppar, salt, paprikapulver och lite cayennepeppar
Slå blandningen över tomaterna och ostarna.
Grädda i mitten av ugnen på 200-225 grader ca 20-25 min, tills allt fått färg.

Vi får ofta köttfärs över när vi äter tacos, så den lägger vi i frysen och sen händer det att jag gör en tacopaj.

Idas tacopaj

ca 200 g färdigstekt och kryddad köttfärs (jag tar det som blir kvar och är det lite tar jag bara mer grönsaker)
1 burk majs
1-2 hackade tomater
1,5 dl tacosås/salsa
Hackad lök i valfri mängd
Samma ägg-, mjölk och oststanning som ovan.
Samma gräddningstid.

Dagens recept

Enkel och smal tomatsoppa

2 portioner

1 burk krossade tomater
1 liten gul lök
½ röd lök
2 tsk olivolja
1 buljongtärning av valfri smak
vatten
salt, peppar och torkade örter (ta vad som finns i kryddskåpet)

Hacka löken och fräs den mjuk i olivoljan i en liten kastrull.
Tillsätt tomatkrosset och lite vatten. Smula i buljongtärningen.
Tillsätt salt, peppar och allsköns örter och låt småputtra ca 10 minuter.
Mixa soppan med stavmixer till önskad konsistens och servera med grovt bröd.

Matminnen...

Åh, jag har så många matminnen och jag tror att 99,9% av dem är positiva.

Jag kan dra mig till minnes ett tillfälle då jag inte uppskattat maten.
Hela familjen gjorde en roadtrip till södra Frankrike 1993. Trangia köket användes flitigt till att koka makaroner i, på någon rastplats längs vägen. Och det var helt ok. För vilka ungar tycker inte om makaroner och ketchup? Säkert hade vi nåt protein till, men det kommer jag inte ihåg.
Nån gång lyxade vi dock till det hela och stannade på någon vägkrog för att äta.

Just denna vägkrog måste jag beskriva lite mer ingående för att ni ska förstå känslan vi fick när vi kom in.
Mörkbruna väggar. Lågt i tak. Orange plaststolar à la 70-tal fastnitade i golvet. Några måttligt intresserade biträden bakom kassan och flottoset låg tungt i lokalen.
Vi tänker att hamburgare är väl ändå ett säkert kort. Hur fel kan det bli?
In kommer hamburgarna à la french style. Det vill säga, blodiga burgare...
Hur många känner en 14-åring, en 12-åring och en 5-åring som tycker om blodiga burgare?
Vi skickade in burgarna för att få dem mer stekta, till personalens förskräckelse förstås...
Om vi åt nåt av burgarna sen eller inte, det har jag förträngt.

Ett annat dåligt matminne jag har kommer från Enköping. Pappa skulle på arbetsintervju och familjen följde med för att känna pulsen på stan, inför en eventuell flytt. Vi bestämmer oss för att ta en pizza till lunch, och när min pizza kommer in så ligger det hår på min pizza. Såna där lite grövre hårstrån, ni vet...
Uäk!

Så dessa två tillfällen har ju satt sina spår i minnesbanken. Men som jag skrev, de är bara ett fåtal tack och lov.

Dagens recept 2

Jag tror att receptet kommer från ett Allt om Mat nummer, typ årgång 1995 eller så...

Fisksoppa med saffran

4 portioner

400 g torskfilé
300 g laxfilé
½ purjolök
½ gul lök
1 msk smör
1 st vitlöksklyfta
1½ tsk tomatpuré
1½ tsk salt
1 tsk timjan
1 tsk basilika
2½ dl torrt vitt vin
1½ fiskbuljongtärning
2½ dl matlagningsgrädde
1 dl créme fraiche
2 dl vatten
1 pkt saffran
300g räkor
1 burk musslor à 150 g

• Tina fisken. Skölj och strimla purjolöken, skala och hacka den gula löken.
• Smält smöret i en stor gryta och fräs all lök ett par minuter tills den blivit mjuk men ej fått färg.
• Pressa ner vitlök och blanda i tomatpuré, salt, timjan och basilika. Fräs detta en kort stund.
• Tillsätt vin och buljongtärning och låt koka några minuter.
• Häll i grädde, créme fraiche, vatten och saffran. Sjud i 15 minuter.
• Skär fisken i mindre bitar, ca 5 cm. Lägg dem i grytan och sjud i ca 7 minuter tills fisken blivit fast.
• Tillsätt räkorna och musslorna. Hetta upp snabbt och servera omgående

En hemmagjord aioli, ett gott bröd och ett vitt vin fulländar måltiden.
Jag tipsar om en gammal favorit till denna soppa: Koonunga Hill

Dagens recept 1

Kålsoppa

2 portioner

250g vitkål i strimlor
2 st morötter i slantar
2 st potatisar av fast sort i bitar
6 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
1 msk kycklingfond
3 st kryddpepparkorn
1 lagerblad
Örtsalt och vitpeppar

Koka upp vatten och lägg i buljongtärningen och kycklingfonden.
Tillsätt grönsakerna, pepparkornen och lagerbladet. Låt koka ca 20 min.
Smaka av med örtsalt och vitpeppar.

Servera t.ex ett gott bröd till soppan.

Höstrusk betyder soppa

Soppa tycker jag är en underskattad maträtt. Värmande, ofta fettsnål och enkel att sno ihop.
Soppan förekommer ju i litteraturen och historien, så nån betydelse har den ju haft. Jag tänker på Emil i soppskålen och den förgiftade ärtsoppan som tog död på Erik XIV...

Ingen årstid är väl så förknippad med soppa som just hösten.

Första söndagen i september (om jag nu minns rätt) är det marknad i Hudiksvall. Traditionsenligt ska man då äta kålsoppa i samband med Marknan'. För ett antal år sedan (läs för länge sedan...) serverades det kålsoppa på själva marknadsplatsen och säkert finns det en gammal historia om varför man serverade kålsoppa just där och då.

Kanhända var den tänkt till att tina upp de frusna marknadsknallarna som skulle stå i dagarna tre i ur och skur och försöka sälja sina varor. Och dessutom var ju kålen billig och en masse, så...
Även idag finns det hudikbor som samlas hemma hos varandra för att avnjuta kålsoppan i glada vänners lag.

Igårkväll avnjöts det kålsoppa här hemma. Till soppan hade vi baconköttbullar. Det kanske låter som en märklig kombination, men o så gott det var.

En annan favorit som jag har är en kokoskycklingsoppa som jag gjorde rätt ofta en gång i tiden, när jag följde ett av mina viktminskningsprogram. Lime, chili och fisksås sätter knorr på soppan.

Men min absoluta favoritsoppa är nog ändå fisksoppa med saffran. Den gyllengula soppan avnjuter man med en klick hemgjord aioli och ett kallt gott chardonnayvin. Oslagbart en mörk höstkväll!

Som ni ser kan jag tjata på mer om soppor. Men jag tänkte lämna två av recepten i alla fall, så ni själva kan njuta av dess värmande härlighet.

Eva och äpplet...

Jag kan inte låta bli att känna mig lite som Eva i paradisets lustgård, när jag går på promenad i ett höstfagert Ekängen.
I de uppvuxna trädgårdarna dignar äppelträden av vackra frukter. Stora honungsgula eller mindre mörkröda. Såna där som Snövit åt utav när hon blev förgiftad av häxan.
Jag antar att allt började med lustgården, lite synd att en så god frukt ska förknippas med ond bråd död.

Så gick jag där och suktade efter den förbjudna frukten. De två på axlarna, ni vet en ängel och en djävul, hade vilda diskussioner.
D: Vem skulle se dig? Ett äpple är det väl ingen som kommer att sakna? Det är ju bara sommarstugor här, det kan inte finnas en kotte i närheten...

Ä: Det är ju fel att ta någon annans egendom och inte får man bara gå in på någons tomt så där helt sonika och ta!

Jag lyssnade på ängeln och gick vidare. Som av en händelse stötte jag på ett vilt äppelträd och där hängde små gröna äpplen som bara bad om att bli plockade.
Vad tror ni det smakade?
"Surt sa räven om rönnbären." - Det hade varit bättre att låta det sitta...

Men det finns ju en massa godsaker man kan göra med äpplen. Och det absolut godaste receptet på äppelpaj hittar ni här: Fias amerikanska äppelpaj


Så till alla er som har den stora lyckan att ha egna äpplen, gör pajen ovan. Kryp upp i soffan med en kopp te, lite paj och nåt mysigt att se på. Men glöm inte promenaden innan. Det smakar så mycket bättre då.

Dagens recept

Färskost med vitlök och basilika

4 portioner
1 ½ dl kvarg (typ Kesella, Valios matkvarg)
½ vitlöksklyfta (eller efter smak och tycke)
½ tsk örtsalt
en näve färska basilikablad

Blanda kvarg med pressad vitlök och örtsalt. Klipp ned basilikablad i röran.

Bred på något gott knäckebröd och njut.

För er som vill hålla koll på kcal, så innehåller en portion ca 20 kcal.
Ganska ok tycker jag för nåt som är så gott.
Detta recept kan varieras i det oändliga. Byt ut vitlöken och basilikan mot t.ex:

Färskriven pepparot
Strimlade soltorkade tomater och basilika
Några hackade svarta och gröna oliver

Variationerna är oändliga.

Så var jag igång med bloggandet igen!

Efter lite funderande har jag så beslutat mig för att dra igång min gamla blogg igen.
I lite ny tappning och med annat fokus än sist.

Ända sen jag var liten har jag fått tänka mig för innan jag stoppat i mig mat. Mina gener har inte tillåtit mig att äta allt jag vill, hela tiden. Men å andra sidan, om jag hade fått det, vad hade då varit det lilla extra som sätter guldkant på tillvaron?

Flertalet dieter har passerat, vissa bättre och mer varaktiga än andra.
Just nu har jag några kilo som hänger kvar sedan graviditeten som jag vill bli kvitt. Så nu försöker jag hitta nyttiga alternativ att äta på veckorna, så att jag kan unna mig nåt gott till helgen.
Och samtidigt tränar jag. Ca 5 gånger i veckan blir det crosstraining och så förstås den dagliga motionen med barnvagnen.
Det ska väl tilläggas att jag aldrig varit ihärdig i min träning. Jag är snarare en periodare. Men nu börjar jag förstå att om jag vill kunna äta en bit god mörk choklad, så måste jag röra på mig också. Så enkelt är det ju faktiskt!

Tanken med bloggen är inte att följa min viktjakt. Jag tänker delge mina bästa och kanske värsta (om jag kan komma på några) matminnen samt att komma med "Dagens recept".
Jag ska redan nu klargöra att långt ifrån alla recept är mina egna. Jag kommer att tala om varifrån jag fått originalreceptet, så att folk inte kan anklaga mig för plagiat.

Så, väl mött och bon appetit!