När Mamma och hennes man höll på att packa ihop sitt bohag för att flytta till Frankrike, råkade de få kontakt med en av grannarna på gatan. Första och enda gången på alla de år de bott i sitt hus.
Naturligtvis var det en mycket trevlig granne som under samtalets gång berättade att hon ingick i Gröna matlaget.
Ett gäng matglada människor som lade fokuset på vegetarisk matlagning och som nu, efter många års lagande tillsammans, hade sammanställt en receptbok.
Som de matglada och generösa människor mamma och hennes man är, köpte de ett exemplar till sig själva samt ett var till samtliga barn. Summa summarum sex stycken böcker.
Så jag har nu lagat några rätter ur receptboken med varierande framgång.
En potatisrulltårta till nyårsafton förra året föll gästerna i smaken, tack och lov, men föll varken mig eller sambon i smaken.
Så kan det vara.
Senaste receptet jag testat är dagens recept.
Tekakor.
Vem tycker inte om tekakor? Att få avnjuta dem medan de fortfarande är ljumma med en liten klick smör på, det slår ju vilket fredagsmys/lördagsgodis som helst.
Så håll till godo och lycka till mer era tekakor!
Och glöm inte att grannen du inte pratat med kan besitta kulinariska hemligheter...
Visar inlägg med etikett Mina matfunderingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mina matfunderingar. Visa alla inlägg
söndag 5 februari 2012
måndag 18 juli 2011
Förslag på grillmat
En f.d. kollega bad mig om några tips på god grillmat som inte innehåller potatis.
Hmmm... Låt se...
Här kommer tre förslag på grillmiddagar, en av dem förvisso med potatis.
1: Grillad entrecôte med grillade grönsaker och haloumiost.
Marinera köttet efter önskemål. Skär paprika och majskolvar i rejäla bitar.
Ansa några färska lökar och skär haloumiosten i centimetertjocka skivor.
Grilla först majsen, löken och sen paprikan. Lägg sedan på kött och ost och grilla tills de är klara.
Ät detta tillsammans med en grönsallad bestående av ruccola, färsk basilika och lite riven parmesanost.
2: Fläskfilé och korvspett med färskpotatissallad.
Dela fläskfilén i bitar och lägg i en god marinad. Låt stå och dra några timmar för bästa resultat. Skär korven, gärna chorizo eller liknande, i ungefär lika stora bitar som fläskfilén. Skär även 1-2 paprikor i rejäla bitar och skala ett gäng charlottenlökar.
Trä sedan upp allt på spett och grilla tills köttet är genomgrillat.
Till potatissalladen brukar vi koka färskpotatis som får svalna lite.
Sen skär man den i lagom stora bitar och lägger i en skål.
Tillsätt skivad vårlök, skivade rädisor, kokt grön sparris i bitar och en massa goda färska örter som hackas. Vi brukar även ha halverade coktailtomater och kapris i salladen.
Blanda en vinägrett på en skvätt olja (jag blandar raps och oliv) med en skvätt vitvinsvinäger och Dijonsenap. Salta och peppra och smaka av. Ringla sedan detta över potatisen och blanda försiktigt.
3: Kycklingspett med Idas tabouleh.
Marinera kycklingfiléer som man halverat på längden, i yogurt som man kryddat med garam masala och tandorikrydda. Ös på ordentligt med kryddorna, det ska smaka om dessa spett! Salta och peppra eventuellt lite.
Och kom ihåg att smaka av marinaden innan du lägger i kycklingen.
Koka couscous enligt recept på paketet och låt svalna något.
Hacka färsk basilika, lite rödlök och halvera coktailtomater. Lägg detta tillsammans med couscousen i en stor skål.
Tillsätt créme fraiche (ca 2 dl till 4 port couscous) och smaka sen av med örtsalt, curry och sweet chilisås.
Trä sen upp kycklingen på spett och grilla eller kör i ugnen på 175 grader i ca 15-20 min, beroende på hur tjocka kycklingfiléerna är.
Hoppas att detta kan inspirera någon att göra nåt nytt.
Och förstås äter man rabarberchutney eller fetaoströran (som ni hittar nån stans i bloggen...) till.
Smaklig sommar!
Hmmm... Låt se...
Här kommer tre förslag på grillmiddagar, en av dem förvisso med potatis.
1: Grillad entrecôte med grillade grönsaker och haloumiost.
Marinera köttet efter önskemål. Skär paprika och majskolvar i rejäla bitar.
Ansa några färska lökar och skär haloumiosten i centimetertjocka skivor.
Grilla först majsen, löken och sen paprikan. Lägg sedan på kött och ost och grilla tills de är klara.
Ät detta tillsammans med en grönsallad bestående av ruccola, färsk basilika och lite riven parmesanost.
2: Fläskfilé och korvspett med färskpotatissallad.
Dela fläskfilén i bitar och lägg i en god marinad. Låt stå och dra några timmar för bästa resultat. Skär korven, gärna chorizo eller liknande, i ungefär lika stora bitar som fläskfilén. Skär även 1-2 paprikor i rejäla bitar och skala ett gäng charlottenlökar.
Trä sedan upp allt på spett och grilla tills köttet är genomgrillat.
Till potatissalladen brukar vi koka färskpotatis som får svalna lite.
Sen skär man den i lagom stora bitar och lägger i en skål.
Tillsätt skivad vårlök, skivade rädisor, kokt grön sparris i bitar och en massa goda färska örter som hackas. Vi brukar även ha halverade coktailtomater och kapris i salladen.
Blanda en vinägrett på en skvätt olja (jag blandar raps och oliv) med en skvätt vitvinsvinäger och Dijonsenap. Salta och peppra och smaka av. Ringla sedan detta över potatisen och blanda försiktigt.
3: Kycklingspett med Idas tabouleh.
Marinera kycklingfiléer som man halverat på längden, i yogurt som man kryddat med garam masala och tandorikrydda. Ös på ordentligt med kryddorna, det ska smaka om dessa spett! Salta och peppra eventuellt lite.
Och kom ihåg att smaka av marinaden innan du lägger i kycklingen.
Koka couscous enligt recept på paketet och låt svalna något.
Hacka färsk basilika, lite rödlök och halvera coktailtomater. Lägg detta tillsammans med couscousen i en stor skål.
Tillsätt créme fraiche (ca 2 dl till 4 port couscous) och smaka sen av med örtsalt, curry och sweet chilisås.
Trä sen upp kycklingen på spett och grilla eller kör i ugnen på 175 grader i ca 15-20 min, beroende på hur tjocka kycklingfiléerna är.
Hoppas att detta kan inspirera någon att göra nåt nytt.
Och förstås äter man rabarberchutney eller fetaoströran (som ni hittar nån stans i bloggen...) till.
Smaklig sommar!
Nya recept!
Efter lite önskemål från vänner och bekanta kommer här några recept på det jag lagat/bakat på sistone.
Ett jättegammalt fiskrecept som jag själv fått från min farmor. Min svägerska sa igår att hon i sin tur fått det från en väninna och att hon troligtvis fått det via hemkunskapen.
Visst är det kul det här med hur recept tar sig fram?!
Muffins, muffins älskade muffins!
Jag skulle kunna baka muffins varje dag!
Det är ju så enkelt och man kan variera dem i oändlighet.
Jag köpte för några veckor sedan en bok med 500 (!) muffinsrecept. Så nu flödar verkligen fantasin och lusten för att baka muffins har ju inte minskat precis.
Sen kommer recept på sommarens godaste grilltillbehör.
Denna rabarberchutney fick vi på en 35-års fest förra sommaren.
Den tar lite tid att göra, men är helt klart värt besväret. Skörda (eller köp) rabarber och frys in, och tillaga den en regnig dag.
Ett jättegammalt fiskrecept som jag själv fått från min farmor. Min svägerska sa igår att hon i sin tur fått det från en väninna och att hon troligtvis fått det via hemkunskapen.
Visst är det kul det här med hur recept tar sig fram?!
Muffins, muffins älskade muffins!
Jag skulle kunna baka muffins varje dag!
Det är ju så enkelt och man kan variera dem i oändlighet.
Jag köpte för några veckor sedan en bok med 500 (!) muffinsrecept. Så nu flödar verkligen fantasin och lusten för att baka muffins har ju inte minskat precis.
Sen kommer recept på sommarens godaste grilltillbehör.
Denna rabarberchutney fick vi på en 35-års fest förra sommaren.
Den tar lite tid att göra, men är helt klart värt besväret. Skörda (eller köp) rabarber och frys in, och tillaga den en regnig dag.
tisdag 5 juli 2011
Sommaren är här!
Hoppsan vad tiden går.
Nu är vi redan en bit in i juli och många mathögtider har passerat.
Påsk och midsommar. Dvs sill och sill.
Eftersom jag själv inte är någon sillfantast så är dessa högtider i mathänseende inga personliga favoriter.
Men det går ju att piffa till både midsommar och påsk med lite annat gott.
Som med västerbottenostpaj eller en paj med massor av goda grönsaker och fetaost.
En sån gjorde jag till midsommar och den gick hem hos de flesta.
Jag hackade paprika, purjolök, färska champinjoner och rödlök och stekte detta i lite olja så att allt blev mjukt.
Kryddade med lite allt möjligt och la sen upp det i ett färdiggräddat pajskal.
På med lite fetaost och färska tomater i skivor. På med en äggstanning som jag kryddat med vitlökspulver, örtsalt och paprikapulver. Och på toppen lite riven mozarellaost.
Superenkelt och mumsigt!
Något som hör sommaren till är bullar och saft.
Så trots att både jag och sambon försöker gå ner några kg bakade jag bullar häromdagen.
Riktigt smör och "röd mjölk" ska det vara. Och massor med kardemumma förstås.
Halva satsen fyllde jag med riven 70% choklad, förutom den traditionella fyllningen med socker och kanel. Blev mycket gott måste jag säga.
Fast sambon som är lite av en traditionalist tyckte att de vanliga kanelbullarna var godare.
I morgon blir det nog till att baka lite muffins igen. Jordgubbsmuffins blir det nog nu i jordgubbstider.
Må väl och njut av nåt gott till kaffet. Det ska jag. :)
Nu är vi redan en bit in i juli och många mathögtider har passerat.
Påsk och midsommar. Dvs sill och sill.
Eftersom jag själv inte är någon sillfantast så är dessa högtider i mathänseende inga personliga favoriter.
Men det går ju att piffa till både midsommar och påsk med lite annat gott.
Som med västerbottenostpaj eller en paj med massor av goda grönsaker och fetaost.
En sån gjorde jag till midsommar och den gick hem hos de flesta.
Jag hackade paprika, purjolök, färska champinjoner och rödlök och stekte detta i lite olja så att allt blev mjukt.
Kryddade med lite allt möjligt och la sen upp det i ett färdiggräddat pajskal.
På med lite fetaost och färska tomater i skivor. På med en äggstanning som jag kryddat med vitlökspulver, örtsalt och paprikapulver. Och på toppen lite riven mozarellaost.
Superenkelt och mumsigt!
Något som hör sommaren till är bullar och saft.
Så trots att både jag och sambon försöker gå ner några kg bakade jag bullar häromdagen.
Riktigt smör och "röd mjölk" ska det vara. Och massor med kardemumma förstås.
Halva satsen fyllde jag med riven 70% choklad, förutom den traditionella fyllningen med socker och kanel. Blev mycket gott måste jag säga.
Fast sambon som är lite av en traditionalist tyckte att de vanliga kanelbullarna var godare.
I morgon blir det nog till att baka lite muffins igen. Jordgubbsmuffins blir det nog nu i jordgubbstider.
Må väl och njut av nåt gott till kaffet. Det ska jag. :)
söndag 13 mars 2011
Söndag = fantasibrist
Varför är det alltid så svårt att komma på nåt gott, och förhoppningsvis ganska nyttigt, på söndagar?
Är det för att man under veckan har ätit lagom tråkig mat för att sen till helgen (läs fredag och lördag kväll) äta lite lyxigare? Och för att söndagen inte är vardag men inte heller helg på samma sätt som fredagen och lördagen är.
Hur som helst, så tycker jag att söndagmiddag är svårt att hitta på.
Man kanske skulle återinföra riktig söndagmiddag. Middag som intas kl 15 och består av stek, potatis, sås och kokta grönsaker. Typ.
Eller inte.
Efter lite klurande och inventering av kylskåpet kom jag fram till att idag blir det pasta med kyckling.
Stekt kycklingfilé med pastaspiraler, coctailtomater och en fetaoströra med basilika och soltorkade tomater.
Jag tror det kan bli helt ok.
Häromdagen diskuterade jag och en kollega på jobbet (ja nu är jag igång med det "vanliga" arbetet igen), hur svårt det är att komma på vad man ska äta till middag, alla dagar i veckan.
Så jag föreslog att om alla på företaget skrev en veckomatsedel och inkluderade recepten och inköpslistan, och nån fiffig webansvarig lägger ut dessa på intranätet, så kan man vid idétorka hämta en veckomatsedel där och få allt serverat. Ja allt utom maten då förstås, den får man sno ihop själv.
Eller så kanske man skulle ta och testa en matprenumeration, en sån där man får en matkasse levererad hem till dörren med mat och recept för en vecka.
Då gäller det bara att man är sugen på det som är planerat, annars har det lite förlorat sin grundtanke om man ändå måste stå och hitta på nåt nytt med råvarorna.
Så vad äter Du ikväll till middag?
Är det för att man under veckan har ätit lagom tråkig mat för att sen till helgen (läs fredag och lördag kväll) äta lite lyxigare? Och för att söndagen inte är vardag men inte heller helg på samma sätt som fredagen och lördagen är.
Hur som helst, så tycker jag att söndagmiddag är svårt att hitta på.
Man kanske skulle återinföra riktig söndagmiddag. Middag som intas kl 15 och består av stek, potatis, sås och kokta grönsaker. Typ.
Eller inte.
Efter lite klurande och inventering av kylskåpet kom jag fram till att idag blir det pasta med kyckling.
Stekt kycklingfilé med pastaspiraler, coctailtomater och en fetaoströra med basilika och soltorkade tomater.
Jag tror det kan bli helt ok.
Häromdagen diskuterade jag och en kollega på jobbet (ja nu är jag igång med det "vanliga" arbetet igen), hur svårt det är att komma på vad man ska äta till middag, alla dagar i veckan.
Så jag föreslog att om alla på företaget skrev en veckomatsedel och inkluderade recepten och inköpslistan, och nån fiffig webansvarig lägger ut dessa på intranätet, så kan man vid idétorka hämta en veckomatsedel där och få allt serverat. Ja allt utom maten då förstås, den får man sno ihop själv.
Eller så kanske man skulle ta och testa en matprenumeration, en sån där man får en matkasse levererad hem till dörren med mat och recept för en vecka.
Då gäller det bara att man är sugen på det som är planerat, annars har det lite förlorat sin grundtanke om man ändå måste stå och hitta på nåt nytt med råvarorna.
Så vad äter Du ikväll till middag?
söndag 13 februari 2011
Det luktar sommar!
Ute är det strålande sol. Ett gnistrande vitt, rimfrostnupet landskap bjuder på ett underbart konstverk. Minus 13 grader. Tyvärr är jag sjuk så jag orkar mig inte ut idag.
Så jag sitter här inne och tittar på "tavlan" utanför fönstret.
Och så längtar jag till sommaren...
Idag blir det nämligen pannkakor till lunch. Det är väl inte direkt kopplat till sommaren men jag insåg att vi tyvärr var utan sylt när jag föreslog pankisar till lunch. Och pannkakor utan sylt är ju ingen höjdare.
Så vad gör man då? Jo när man har förmånen att ha ett eget jordgubbsland så har man troligtvis även lite jordgubbar i frysen. Och med jordgubbar i frysen så gör man lätt nykokt jordgubbssylt till pannkakorna.
Så idag är det verkliga kontraster här hemma. Vinterlandskap ute men doft av sommar inne.
Härligt!
Så jag sitter här inne och tittar på "tavlan" utanför fönstret.
Och så längtar jag till sommaren...
Idag blir det nämligen pannkakor till lunch. Det är väl inte direkt kopplat till sommaren men jag insåg att vi tyvärr var utan sylt när jag föreslog pankisar till lunch. Och pannkakor utan sylt är ju ingen höjdare.
Så vad gör man då? Jo när man har förmånen att ha ett eget jordgubbsland så har man troligtvis även lite jordgubbar i frysen. Och med jordgubbar i frysen så gör man lätt nykokt jordgubbssylt till pannkakorna.
Så idag är det verkliga kontraster här hemma. Vinterlandskap ute men doft av sommar inne.
Härligt!
torsdag 10 februari 2011
Kyckling - me like!
Kyckling måste vara en av världens bästa råvaror när det kommer till variationsmöjlighet.
I soppa, i lasagne, på grillspett, stuffad med nåt gott, i fajitas, som kallskuret på en buffé, stekt, grillad, kokt ja variationerna är oändliga.
Tre favoriträtter som vi har här hemma innehåller kyckling, och alla tre kan ätas både som vardagsmat och vid lite festligare tillfällen.
1: Grillspett med indiska smaker serverade till en tabouleh à la Ida (alternativt till aiolipotatis)
2: Miriams kyckling med ris eller tagliatelle
3: Mattias kyckling med fetaost och soltorkade tomater i ugn serverad med ris
Grillspetten är superenkla att göra och lika goda kalla som varma.
Jag brukar servera dem på buffé eller som huvudrätt tillsammans med tabouleh eller som nu senast tillsammans med aiolipotatis.
Grymt gott tillsammans med en kall öl.
Miriams kyckling kommer från en väninna på min arbetsplats som älskar att laga mat lika mycket som jag gör. Vi delar recept emellanåt och detta recept som hon gav mig för några år sedan har vi bjudit besökande familjemedlemmar på några gånger. Kanske är det dags att förnya sig lite?
Receptet till Mattias kyckling med fetaost kommer ursprungligen från en av hans killkompisar. Nu har Mattias förändrat det en smula och detta är också en grymt enkel rätt, lite fetare dock, men god som fredagmiddag med lite ris, sallad på ruccola, färska tomater och balsamvinäger. Och ett glas rött till.
Recepten kommer som dagens recept 1-3.
Håll till godo och dela gärna med er av era kycklingfavoriter, förnyelse behövs alltid!
I soppa, i lasagne, på grillspett, stuffad med nåt gott, i fajitas, som kallskuret på en buffé, stekt, grillad, kokt ja variationerna är oändliga.
Tre favoriträtter som vi har här hemma innehåller kyckling, och alla tre kan ätas både som vardagsmat och vid lite festligare tillfällen.
1: Grillspett med indiska smaker serverade till en tabouleh à la Ida (alternativt till aiolipotatis)
2: Miriams kyckling med ris eller tagliatelle
3: Mattias kyckling med fetaost och soltorkade tomater i ugn serverad med ris
Grillspetten är superenkla att göra och lika goda kalla som varma.
Jag brukar servera dem på buffé eller som huvudrätt tillsammans med tabouleh eller som nu senast tillsammans med aiolipotatis.
Grymt gott tillsammans med en kall öl.
Miriams kyckling kommer från en väninna på min arbetsplats som älskar att laga mat lika mycket som jag gör. Vi delar recept emellanåt och detta recept som hon gav mig för några år sedan har vi bjudit besökande familjemedlemmar på några gånger. Kanske är det dags att förnya sig lite?
Receptet till Mattias kyckling med fetaost kommer ursprungligen från en av hans killkompisar. Nu har Mattias förändrat det en smula och detta är också en grymt enkel rätt, lite fetare dock, men god som fredagmiddag med lite ris, sallad på ruccola, färska tomater och balsamvinäger. Och ett glas rött till.
Recepten kommer som dagens recept 1-3.
Håll till godo och dela gärna med er av era kycklingfavoriter, förnyelse behövs alltid!
onsdag 2 februari 2011
Älskar att baka. Hatar att diska...
Hur många tycker egentligen att det är kul att ta hand om disk?
Knappast någon skulle jag tro.
När det kommer till att baka eget matbröd eller annat gott får man alltså ställa sig frågan: Är det värt all disk?
Mitt svar är JA, det är värt det.
Jag sitter just nu och mumsar på en ljummen tekaka med lite smör och en god cheddarost på.
Disken den är där den är och får så förbli till i morgon då jag förhoppningsvis orkar ta hand om den.
Jag har aldrig bakat tekakor själv, förutom möjligtvis i hemkunskapen eller så. Så idag var det premiär.
Jag hade besök igår av en kollega som även hon är föräldraledig och hon berättade att hon brukade baka tekakor som snabbt gick åt. Så då blev ju jag lite sugen på att baka tekakor jag med.
Men det var inte helt enkelt att hitta bra recept tycker jag. Endast EN av alla mina kokböcker innehöll ett recept. Men det såg föga lockande ut.
Till slut hittade jag ett recept på nätet. Vad vore amatörkocken/bagaren utan webben?!
Receptet jag testade hittar ni här.
Men jag var naturligtvis tvungen att fiffla lite med receptet, så jag bytte ut honungen mot 2 msk vit sirap och 1 msk brödsirap.
Resultatet blev strålande!
Nästa projekt blir att baka semlor i helgen. Och kanske ger jag mig på en omgång surdeg till.
Om den surdegen ska jag berätta en annan dag.
Trevlig afton!
Knappast någon skulle jag tro.
När det kommer till att baka eget matbröd eller annat gott får man alltså ställa sig frågan: Är det värt all disk?
Mitt svar är JA, det är värt det.
Jag sitter just nu och mumsar på en ljummen tekaka med lite smör och en god cheddarost på.
Disken den är där den är och får så förbli till i morgon då jag förhoppningsvis orkar ta hand om den.
Jag har aldrig bakat tekakor själv, förutom möjligtvis i hemkunskapen eller så. Så idag var det premiär.
Jag hade besök igår av en kollega som även hon är föräldraledig och hon berättade att hon brukade baka tekakor som snabbt gick åt. Så då blev ju jag lite sugen på att baka tekakor jag med.
Men det var inte helt enkelt att hitta bra recept tycker jag. Endast EN av alla mina kokböcker innehöll ett recept. Men det såg föga lockande ut.
Till slut hittade jag ett recept på nätet. Vad vore amatörkocken/bagaren utan webben?!
Receptet jag testade hittar ni här.
Men jag var naturligtvis tvungen att fiffla lite med receptet, så jag bytte ut honungen mot 2 msk vit sirap och 1 msk brödsirap.
Resultatet blev strålande!
Nästa projekt blir att baka semlor i helgen. Och kanske ger jag mig på en omgång surdeg till.
Om den surdegen ska jag berätta en annan dag.
Trevlig afton!
lördag 15 januari 2011
Jag måste komma ihåg...
...att nästa gång när jag testar mig fram till ett nytt recept, skriva ner hur jag gör!
Som jag skrev i förra inlägget inspirerades jag till att göra ett, för mig, nytt recept.
Jättegoda muffins som lovordats av de som ätit dem så här långt.
(Efter att ha smakat dem så tyckte vår dotters farfar och plastfarmor att jag skulle öppna bageri, åtminstone när de kom på besök. Och plastfarmor tyckte att det var de godaste muffins hon någonsin ätit...)
Eftersom jag inte hade en aning om hur mycket jordgubbs-och chokladsmet det skulle gå åt till muffinsen blev det ju naturligtvis smet över från förra baket. Men jag frös in röran och sen gjorde jag en omgång muffins till i dag. Så helt misslyckat var det ju inte för nu slapp jag ju ett moment i bakandet.
Men om nu någon skulle vilja ha receptet på dem så skulle jag alltså stöta på ett problem.
Jag vet inte exakt hur mycket jordgubbar jag hade i...
Frågan är om jag nästa gång, jag testar att hitta på ett nytt recept, kommer att ha lärt mig av detta misstag, eller om jag är tankspridd nog att göra om samma sak...
Under dagens bakande kom jag på att jag kunde testa att göra muffins med Polly nedstuckna i muffinsen.
Men min sambo var lite tveksam till det, så jag gjorde som sist.
Men nästa gång ska jag testa Pollymuffins.
Muffins är gott. Polly är gott. Alltså måste Pollymuffins bli jättegoda!
Som jag skrev i förra inlägget inspirerades jag till att göra ett, för mig, nytt recept.
Cupcake strawberry surprise.
Jättegoda muffins som lovordats av de som ätit dem så här långt.
(Efter att ha smakat dem så tyckte vår dotters farfar och plastfarmor att jag skulle öppna bageri, åtminstone när de kom på besök. Och plastfarmor tyckte att det var de godaste muffins hon någonsin ätit...)
Eftersom jag inte hade en aning om hur mycket jordgubbs-och chokladsmet det skulle gå åt till muffinsen blev det ju naturligtvis smet över från förra baket. Men jag frös in röran och sen gjorde jag en omgång muffins till i dag. Så helt misslyckat var det ju inte för nu slapp jag ju ett moment i bakandet.
Men om nu någon skulle vilja ha receptet på dem så skulle jag alltså stöta på ett problem.
Jag vet inte exakt hur mycket jordgubbar jag hade i...
Frågan är om jag nästa gång, jag testar att hitta på ett nytt recept, kommer att ha lärt mig av detta misstag, eller om jag är tankspridd nog att göra om samma sak...
Under dagens bakande kom jag på att jag kunde testa att göra muffins med Polly nedstuckna i muffinsen.
Men min sambo var lite tveksam till det, så jag gjorde som sist.
Men nästa gång ska jag testa Pollymuffins.
Muffins är gott. Polly är gott. Alltså måste Pollymuffins bli jättegoda!
torsdag 13 januari 2011
Inspirerad!
Den som tittar på TV kan ju inte ha undgått att någon gång sett en snutt av eller rent av följt något av alla matlagningsprogram som visas.
Det är inte så många renodlade "så här lagar du lasagne program", utan mer "så här gör du för att bli USAs bästa kock och du tävlar dessutom i TV program".
Det sistnämnda är ett som jag själv har fastnat för.
Gordon Ramsey utmanar ett gäng amerikanska hobbykockar om titeln Americas Masterchef och som de får tävla sen. Ena dagen lagas det lunch till 600 hungriga marinsoldater med familjer, den andra dagen tävlar de i lag om att locka till sig poäng genom att servera de amerikanska lastbilschaufförerna hemgjorda hamburgare.
Det vinnande laget i den tävlingen stekte hamburgerbröden i baconfett, grillade sen brödet och toppade hamburgaren med stekt bacon, ost och en hemlagad barbecuesås.
Undrar just om det var någon som trodde att det laget inte skulle vinna "the hearts of the american truckers" med en sån burgare?
Tredje dagen har de en cupcake bakeoff tävling. Och det var där jag fick min inspiration igår.
Åh vilka kreationer de bjöd på. Chokladmuffins med chokladglasyr. Citronmuffins med rostat kokosnötrasp på toppen. Eller varför inte en muffins med karamelliserade hassel- och pistagenötter toppad med en creamcheese smaksatt med nutella bla...
Jag satt där i soffan och dreglade.
Så började mina små grå att röra på sig lite. Tänk om jag skulle våga mig på att testa nåt jag aldrig gjort förut utan att läsa något recept.
Nåja, grundreceptet på muffinssmeten var jag tvungen att läsa, för jag bakar inte muffins så ofta. Och tur är väl det...
Men det var det där lilla extra som jag satt och funderade på.
I frysen hittade jag jordgubbar från vårt jordgubbsland. Hm, vad passar bra med jordgubbar?
Vit choklad!
Så jag gjorde helt enkelt som så att jag tinade ett gäng gubbar. Mosade dem medan de fortfarande var lite halvfrusna. Sen smälte jag den vita chokladen i vattenbad och blandade sen ner chokladen i jordgubbsmoset.
Resultatet blev att chokladen stelnade av kylan, men inte på ett dåligt vis. Jag ville ju helst att moset inte skulle vara för löst när jag skulle klicka i det i muffinsen. Så det blev ju perfekt!
Så, ut med några muffinsformar i muffinsplåten. Klicka i smet så att det täcker botten i formen. Klicka på lite av jordgubbs och chokladmoset. Lägg på mer smet så att det täcker och sen in i ugnen ca 18 min.
Å de var så goda! Det jag både jag och sambon intyga.
Så TV är inte bara till ondo. Om det nu finns de som tycker det.
Klart slut!
Det är inte så många renodlade "så här lagar du lasagne program", utan mer "så här gör du för att bli USAs bästa kock och du tävlar dessutom i TV program".
Det sistnämnda är ett som jag själv har fastnat för.
Gordon Ramsey utmanar ett gäng amerikanska hobbykockar om titeln Americas Masterchef och som de får tävla sen. Ena dagen lagas det lunch till 600 hungriga marinsoldater med familjer, den andra dagen tävlar de i lag om att locka till sig poäng genom att servera de amerikanska lastbilschaufförerna hemgjorda hamburgare.
Det vinnande laget i den tävlingen stekte hamburgerbröden i baconfett, grillade sen brödet och toppade hamburgaren med stekt bacon, ost och en hemlagad barbecuesås.
Undrar just om det var någon som trodde att det laget inte skulle vinna "the hearts of the american truckers" med en sån burgare?
Tredje dagen har de en cupcake bakeoff tävling. Och det var där jag fick min inspiration igår.
Åh vilka kreationer de bjöd på. Chokladmuffins med chokladglasyr. Citronmuffins med rostat kokosnötrasp på toppen. Eller varför inte en muffins med karamelliserade hassel- och pistagenötter toppad med en creamcheese smaksatt med nutella bla...
Jag satt där i soffan och dreglade.
Så började mina små grå att röra på sig lite. Tänk om jag skulle våga mig på att testa nåt jag aldrig gjort förut utan att läsa något recept.
Nåja, grundreceptet på muffinssmeten var jag tvungen att läsa, för jag bakar inte muffins så ofta. Och tur är väl det...
Men det var det där lilla extra som jag satt och funderade på.
I frysen hittade jag jordgubbar från vårt jordgubbsland. Hm, vad passar bra med jordgubbar?
Vit choklad!
Så jag gjorde helt enkelt som så att jag tinade ett gäng gubbar. Mosade dem medan de fortfarande var lite halvfrusna. Sen smälte jag den vita chokladen i vattenbad och blandade sen ner chokladen i jordgubbsmoset.
Resultatet blev att chokladen stelnade av kylan, men inte på ett dåligt vis. Jag ville ju helst att moset inte skulle vara för löst när jag skulle klicka i det i muffinsen. Så det blev ju perfekt!
Så, ut med några muffinsformar i muffinsplåten. Klicka i smet så att det täcker botten i formen. Klicka på lite av jordgubbs och chokladmoset. Lägg på mer smet så att det täcker och sen in i ugnen ca 18 min.
Å de var så goda! Det jag både jag och sambon intyga.
Så TV är inte bara till ondo. Om det nu finns de som tycker det.
Klart slut!
torsdag 30 december 2010
Årets sista blogginlägg
Jaha, jag trodde ju att gårdagens blogginlägg var årets sista. Men jag kände ett litet sug efter att skriva lite till.
Häromdagen såg jag den söta filmen Julie/Julia som handlar om en amerikansk tjej i 30-års åldern som av leda och brist på annat bestämmer sig för att laga alla rätterna i Julia Childs matbibel (drygt 550 st) och dessutom blogga om resultaten. Alla recept skulle tillagas under ett års tid.
Med varierande resultat lagar hon sig genom kokboken samtidigt som man får följa USAs matmamma nr 1 på hennes kulinariska utvecklingsresa i Europa, främst Paris.
Så på var sitt håll och under två olika decennier lagar dessa kvinnor mat en masse.
Och jag, jag sitter och myser! Vilken grej! Jag börjar få tankar om att själv laga mig igenom någons kokbok. Men vems? Kajsa Warg är väl den matmamma vi svenskar skulle kunna se upp till. Men det känns så där lockande att gräva fram den antika kokbok som hon skrev i mitten på 1700-talet.
Nåväl, jag lämnar den idén därhän så länge.
Igår kväll idkade jag ändå lite provbak, eller vad man nu ska kalla det för.
Nyårsmenyn består ju som bekant av minipajer till förrätt.
Jag var helt inställd på att jag ville laga pajerna i små aluminiumformar. Men så kom sambon och tyckte att de såg små ut. Så han fick i uppdrag att försöka hitta något större formar, om det mot förmodan skulle finnas några sådana på affären han skulle till för att storhandla igår. Jag hade mina tvivel om att han skulle lyckas med uppdraget.
Hem kommer han med dels de små aluminiumformarna och dels stora pappformar tänkta till amerikanska muffins.
-Hrm, muttrade jag. Frågan är om pajdegen gillar de där veckade pappersformarna...
-Varför inte? undrade sambon. Muffinsen släpper ju kanterna.
-Jo, men muffins och paj har ju olika konsistens, menade jag då.
Så sa vi inte mer om den saken just då.
Men som vän av ordning vill jag inte stå där på nyårsafton utan att veta vilken form som fungerar eller hur länge pajskalen ska gräddas för att uppnå perfekt konsistens.
Så klockan 20.42 igår ställde jag mig och kokade pajdeg för att testbaka pajbottnarna.
Och när jag en dryg timme senare, efter att ha provsmakat pajerna som jag lite snabbt slängde ihop av riven ost och äggstanning, lät resterna av de två olika typerna av paj åka ner i sopkorgen tänkte jag; "Så här känner sig nog en riktig kock som provar sig fram till ett vinnande recept."
Nu har inte jag varken råd eller tid att hålla på och testlaga en massa olika maträtter bara för att det är kul. Men jag kan tänka mig att de som har den ynnesten, nog har ett roligt jobb. Fram tills det att det blir som med alla andra jobb, en vanesak.
Gott folk, jag avrundar årets bloggande med att lova er nya recept nästa år.
Kanske kommer inläggen att skrivas lite mer sällan då jag börjar jobba igen 28 februari.
Men till dess ska jag väl hinna med några fler inlägg.
Må väl och ät gott!
Häromdagen såg jag den söta filmen Julie/Julia som handlar om en amerikansk tjej i 30-års åldern som av leda och brist på annat bestämmer sig för att laga alla rätterna i Julia Childs matbibel (drygt 550 st) och dessutom blogga om resultaten. Alla recept skulle tillagas under ett års tid.
Med varierande resultat lagar hon sig genom kokboken samtidigt som man får följa USAs matmamma nr 1 på hennes kulinariska utvecklingsresa i Europa, främst Paris.
Så på var sitt håll och under två olika decennier lagar dessa kvinnor mat en masse.
Och jag, jag sitter och myser! Vilken grej! Jag börjar få tankar om att själv laga mig igenom någons kokbok. Men vems? Kajsa Warg är väl den matmamma vi svenskar skulle kunna se upp till. Men det känns så där lockande att gräva fram den antika kokbok som hon skrev i mitten på 1700-talet.
Nåväl, jag lämnar den idén därhän så länge.
Igår kväll idkade jag ändå lite provbak, eller vad man nu ska kalla det för.
Nyårsmenyn består ju som bekant av minipajer till förrätt.
Jag var helt inställd på att jag ville laga pajerna i små aluminiumformar. Men så kom sambon och tyckte att de såg små ut. Så han fick i uppdrag att försöka hitta något större formar, om det mot förmodan skulle finnas några sådana på affären han skulle till för att storhandla igår. Jag hade mina tvivel om att han skulle lyckas med uppdraget.
Hem kommer han med dels de små aluminiumformarna och dels stora pappformar tänkta till amerikanska muffins.
-Hrm, muttrade jag. Frågan är om pajdegen gillar de där veckade pappersformarna...
-Varför inte? undrade sambon. Muffinsen släpper ju kanterna.
-Jo, men muffins och paj har ju olika konsistens, menade jag då.
Så sa vi inte mer om den saken just då.
Men som vän av ordning vill jag inte stå där på nyårsafton utan att veta vilken form som fungerar eller hur länge pajskalen ska gräddas för att uppnå perfekt konsistens.
Så klockan 20.42 igår ställde jag mig och kokade pajdeg för att testbaka pajbottnarna.
Och när jag en dryg timme senare, efter att ha provsmakat pajerna som jag lite snabbt slängde ihop av riven ost och äggstanning, lät resterna av de två olika typerna av paj åka ner i sopkorgen tänkte jag; "Så här känner sig nog en riktig kock som provar sig fram till ett vinnande recept."
Nu har inte jag varken råd eller tid att hålla på och testlaga en massa olika maträtter bara för att det är kul. Men jag kan tänka mig att de som har den ynnesten, nog har ett roligt jobb. Fram tills det att det blir som med alla andra jobb, en vanesak.
Gott folk, jag avrundar årets bloggande med att lova er nya recept nästa år.
Kanske kommer inläggen att skrivas lite mer sällan då jag börjar jobba igen 28 februari.
Men till dess ska jag väl hinna med några fler inlägg.
Må väl och ät gott!
onsdag 29 december 2010
Antiklimax och nyårsmeny
Jaha, så hade vi då laddat upp inför julen genom att göra massor med julgodis, sill, kålrotslåda och rödkålschutney bl.a. Och så åker jag på någon typ av maginfluensa kvällen innan julafton.
Snacka om antiklimax.
Så vad gör vi? Jo vi ringer runt till släkten och ställer in kalaset, med resultatet några ledsna svågrar som sett fram emot att få leka med brorsdottern hela julhelgen. Då känner man sig ju inte mindre hemsk...
Nåja, nu är det bara till att ladda om inför nyår.
Så årets nyårsmeny ser ut som följer:
Förrätt
Minivästerbottenostpaj med löjrom, créme fraiche och rödlök.
Till det serveras Tattinger champagne.
Varmrätt
Helstekt oxfilé med potatisrulltårta och kantarellsås. Vinägrettdressad grönsallad.
Vilket rödvin som serveras till denna rätt är ännu inte bestämt. Kanske en Brolio.
Efterrätt
Trois verres d'amour (Tre glas med kärlek )
Egenkomponerat namn (fint va?) på en rätt som består av tre små rätter skulle man kunna säga.
Ett litet glas med chokladganache och lite vispgrädde.
Ett lika stort glas med karamelliserad mjölkchokladmousse.
Ett lite större glas med en fräsch fruktsallad.
Om vi sedan skulle orka så serveras den Stiltonost som jag hade tänkt ha på julaftonskvällen, tillsammans med lite portvin och pepparkakor eller kex.
Till tolvslagets sen blir det nog en crémant de Bourgogne, eventuellt en rosé.
Så nu firar vi av det här året med god mat med goda vänner. Då kan det inte bli annat än bra!
Gott Nytt År 2011 till alla läsare!
Snacka om antiklimax.
Så vad gör vi? Jo vi ringer runt till släkten och ställer in kalaset, med resultatet några ledsna svågrar som sett fram emot att få leka med brorsdottern hela julhelgen. Då känner man sig ju inte mindre hemsk...
Nåja, nu är det bara till att ladda om inför nyår.
Så årets nyårsmeny ser ut som följer:
Förrätt
Minivästerbottenostpaj med löjrom, créme fraiche och rödlök.
Till det serveras Tattinger champagne.
Varmrätt
Helstekt oxfilé med potatisrulltårta och kantarellsås. Vinägrettdressad grönsallad.
Vilket rödvin som serveras till denna rätt är ännu inte bestämt. Kanske en Brolio.
Efterrätt
Trois verres d'amour (Tre glas med kärlek )
Egenkomponerat namn (fint va?) på en rätt som består av tre små rätter skulle man kunna säga.
Ett litet glas med chokladganache och lite vispgrädde.
Ett lika stort glas med karamelliserad mjölkchokladmousse.
Ett lite större glas med en fräsch fruktsallad.
Om vi sedan skulle orka så serveras den Stiltonost som jag hade tänkt ha på julaftonskvällen, tillsammans med lite portvin och pepparkakor eller kex.
Till tolvslagets sen blir det nog en crémant de Bourgogne, eventuellt en rosé.
Så nu firar vi av det här året med god mat med goda vänner. Då kan det inte bli annat än bra!
Gott Nytt År 2011 till alla läsare!
söndag 19 december 2010
Att våga testa något nytt till julbordet
Den mest traditionsbundna högtiden gällande maten är väl ändå julen. Visst på påsk äts det ägg och till midsommar en del sill. Jag kan tycka att vi äter nästan likvärdig mat vid dessa tre högtider. Sill, ägg, skinka (inte till midsommar då) kanske lite lamm eller fårfiol och så potatis till det.
Visst, jag raljerar lite.
Så, för att ta upp den berömda tråden igen, så pratade jag ju om det traditionsbundna julbordet.
Jag sitter här och funderar lite över om jag ska rabbla upp allt vi ska ha på vårt julbord, men tänker sen att det skulle kanske bli tradigt för er läsare.
Men, vad sjutton! Här kommer det:
Mästarsill - se dagens recept
Senapssill
Gravad lax med tillhörande sås
Kallrökt lax
Hemgjorda köttbullar
Prinskorv (måste enligt sambon komma från Hugos chark...)
Jansons frestelse (som på julafton görs av svärfar)
Bräckekorv (stekt medvurst för er som undrar)
Skinka
Kålrotslåda (mitt måste på julbordet - kommer av morfars karelska ursprung)
Rödbetssallad (ingen färdig sådan, den gör jag själv)
Brysselkål (min sambo och hans släkts "måste ha" - jag klarar mig utan...)
Rödkål (sån man köper färdig på burk)
Ägghalvor med räkor och majonäs
Senap och äppelmos
Så, till det nya inslaget detta år.
En rödkål- och fikonchutney.
Jag är ingen fantast när det kommer till rödkål. Men för att se om jag kan locka över svärfar på den icke-färdiggjorda-köpt-på-ICA rödkålen, så måste jag bara testa detta.
Den ska passa utmärkt tillsammans med köttbullarna och skinkan.
Det återstår väl att se.
Den doftar underbart gott av kryddnejlika, färsk ingefära, kanel och spiskummin.
Kryddig, krispig och söt skulle jag nog sammanfatta den.
Dagens recept är en synnerligen god tomatsill som kallas Mästarsill.
Receptet har kommit till mig från mormors väninna. Var det har sitt ursprung vet nog ingen.
Visst, jag raljerar lite.
Så, för att ta upp den berömda tråden igen, så pratade jag ju om det traditionsbundna julbordet.
Jag sitter här och funderar lite över om jag ska rabbla upp allt vi ska ha på vårt julbord, men tänker sen att det skulle kanske bli tradigt för er läsare.
Men, vad sjutton! Här kommer det:
Mästarsill - se dagens recept
Senapssill
Gravad lax med tillhörande sås
Kallrökt lax
Hemgjorda köttbullar
Prinskorv (måste enligt sambon komma från Hugos chark...)
Jansons frestelse (som på julafton görs av svärfar)
Bräckekorv (stekt medvurst för er som undrar)
Skinka
Kålrotslåda (mitt måste på julbordet - kommer av morfars karelska ursprung)
Rödbetssallad (ingen färdig sådan, den gör jag själv)
Brysselkål (min sambo och hans släkts "måste ha" - jag klarar mig utan...)
Rödkål (sån man köper färdig på burk)
Ägghalvor med räkor och majonäs
Senap och äppelmos
Så, till det nya inslaget detta år.
En rödkål- och fikonchutney.
Jag är ingen fantast när det kommer till rödkål. Men för att se om jag kan locka över svärfar på den icke-färdiggjorda-köpt-på-ICA rödkålen, så måste jag bara testa detta.
Den ska passa utmärkt tillsammans med köttbullarna och skinkan.
Det återstår väl att se.
Den doftar underbart gott av kryddnejlika, färsk ingefära, kanel och spiskummin.
Kryddig, krispig och söt skulle jag nog sammanfatta den.
 |
| Ser vackert ut tycker jag. |
 |
| Nästan färdigkokt |
Receptet har kommit till mig från mormors väninna. Var det har sitt ursprung vet nog ingen.
måndag 13 december 2010
Julköttbullarna är klara
Om ni hade varit hemma hos oss ikväll hade ni mötts av följande scenario:
Ur högtalarna strömmar ljuv julmusik. Diana Krall håller oss sällskap denna kväll.
Det doftar glögg från spisen och lite hyacint från tvättstugan.
Märklig placering kan tyckas, men vad gör man när ens näsa inte tycker lika mycket om hyacinter som man själv gör, men man ändå envisas med att vilja ha dem kvar?
Sambon rör i ordning köttbullssmeten. Jag tittar på, bläddrar lite i min receptbok och kommer med goda råd. Köttfärs är inte min favorit i köket. I alla fall inte innan den har varit i stekpannan och vänt. Att jag skulle äta rå köttfärs, nä det är en omöjlighet. Så han får krydda smeten efter eget tycke. Men mycket kryddpeppar ska det smaka. Annars blir det ju inga julköttbullar.
Vi passar på att koka några frikadeller till dottern också innan vi tillsätter salt i resten av smeten.
Vi rullar iordning de små bullarna, och så börjar sambon steka dem. Då kommer jag på att vi ju skulle ha provstekt en köttbulle innan vi rullade alla, för att se att smaken var bra.
Men nä, det behövs ju inte eftersom sambon provsmakat smeten.
Så han steker klart alla köttbullar och smakar sedan en...
"Hrm, jag tycker nog att det smakar lite väl mycket kryddpeppar" mumlar han och fortsätter " så mycket smakade det inte om smeten..."
Ha! Vad var det jag sa?!
Tänk att jag alltid ska ha rätt, svarade jag och log mjukt.
Nu blev inte köttbullarna oätliga, inte alls. Jag tyckte de blev jättegoda. Men inga köttbullar är lika goda som farmors...
Ur högtalarna strömmar ljuv julmusik. Diana Krall håller oss sällskap denna kväll.
Det doftar glögg från spisen och lite hyacint från tvättstugan.
Märklig placering kan tyckas, men vad gör man när ens näsa inte tycker lika mycket om hyacinter som man själv gör, men man ändå envisas med att vilja ha dem kvar?
Sambon rör i ordning köttbullssmeten. Jag tittar på, bläddrar lite i min receptbok och kommer med goda råd. Köttfärs är inte min favorit i köket. I alla fall inte innan den har varit i stekpannan och vänt. Att jag skulle äta rå köttfärs, nä det är en omöjlighet. Så han får krydda smeten efter eget tycke. Men mycket kryddpeppar ska det smaka. Annars blir det ju inga julköttbullar.
Vi passar på att koka några frikadeller till dottern också innan vi tillsätter salt i resten av smeten.
Vi rullar iordning de små bullarna, och så börjar sambon steka dem. Då kommer jag på att vi ju skulle ha provstekt en köttbulle innan vi rullade alla, för att se att smaken var bra.
Men nä, det behövs ju inte eftersom sambon provsmakat smeten.
Så han steker klart alla köttbullar och smakar sedan en...
"Hrm, jag tycker nog att det smakar lite väl mycket kryddpeppar" mumlar han och fortsätter " så mycket smakade det inte om smeten..."
Ha! Vad var det jag sa?!
Tänk att jag alltid ska ha rätt, svarade jag och log mjukt.
Nu blev inte köttbullarna oätliga, inte alls. Jag tyckte de blev jättegoda. Men inga köttbullar är lika goda som farmors...
tisdag 7 december 2010
Julgodis eller inte julgodis?
Igår när jag var till min massör kom vi att prata om julgodis. Hon berättade då att hon och hennes bästa väninna träffas en weekend innan jul, torsdag till söndag, och bakar julgodis tillsammans. Det har de gjort de senaste tjugo åren.
Åh vad jag tyckte att det lät mysigt!
Så jag frågade vad de brukade göra för sorters godis.
Olika sorters fudge, knäck med varierande smaker, tryfflar gjorda på belgisk choklad med smak av bl.a. chili och saffran. En annan sort gjordes på mörk choklad, tranbär, nougat och lite havssalt. En tredje gjordes på vit choklad med smak av lime. Dessutom inhandlas riktigt fin marsipan till marsipanfigurer och diverse annat marsipangodis som Mozartkulor och marsipanlimpor med valnötter. Hon sa att de brukade göra omkring femton olika sorter.
Wow, jag var imponerad. Men när orkar ni äta allt godis, undrade jag i mitt stilla sinne, med tanke på alla jular där man proppmätt dimper ner i soffan och knappt orkar titta på knäcken utan att må illa.
Jo, hon fick väl erkänna att endast en liten del gick åt på jul och resterna hamnade på fikabordet på jobbet.
Fast gör det nåt? Det tycker säkert inte hennes kollegor och massören och hennes väninna har ju haft en härlig helg fylld med sötsaker och säkert en hel del goda skratt.
Så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra för godis. Kanske blir det "vi" som gör det, men det troliga är att jag själv står och pillar med knäckformar och dylikt...
Så från gårdagens inlägg om att tänka smalt tar jag raskt ett steg i motsatt riktning. Men det är ju bara jul en gång om året. Det är alla de andra dagarna som spelar någon roll i långa loppet. Eller hur?
Åh vad jag tyckte att det lät mysigt!
Så jag frågade vad de brukade göra för sorters godis.
Olika sorters fudge, knäck med varierande smaker, tryfflar gjorda på belgisk choklad med smak av bl.a. chili och saffran. En annan sort gjordes på mörk choklad, tranbär, nougat och lite havssalt. En tredje gjordes på vit choklad med smak av lime. Dessutom inhandlas riktigt fin marsipan till marsipanfigurer och diverse annat marsipangodis som Mozartkulor och marsipanlimpor med valnötter. Hon sa att de brukade göra omkring femton olika sorter.
Wow, jag var imponerad. Men när orkar ni äta allt godis, undrade jag i mitt stilla sinne, med tanke på alla jular där man proppmätt dimper ner i soffan och knappt orkar titta på knäcken utan att må illa.
Jo, hon fick väl erkänna att endast en liten del gick åt på jul och resterna hamnade på fikabordet på jobbet.
Fast gör det nåt? Det tycker säkert inte hennes kollegor och massören och hennes väninna har ju haft en härlig helg fylld med sötsaker och säkert en hel del goda skratt.
Så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra för godis. Kanske blir det "vi" som gör det, men det troliga är att jag själv står och pillar med knäckformar och dylikt...
- Knäcken är given. Även om det är ett rackarns pill och spill med dem...
- Sambon envisas med att vilja ha ischoklad. I år ska jag testa att göra den på cocosfett från hälsokosten, som massören tipsade mig om. Kanske slipper man illamåendekänslorna som annars dyker upp efter första biten?
- Mozartkulor är min favorit. Dessutom är de enkla att göra och man kan variera smak på dem. Tillsätt olika sorters sprit/likör till marsipanen/mandelmassan och forma dem till olika former för att hålla dem isär t.ex.
- Fudge blir det nya inslaget i julgodiset detta år. Jag har inte riktigt bestämt smak än, men jag har hittat några lovande recept.
Så från gårdagens inlägg om att tänka smalt tar jag raskt ett steg i motsatt riktning. Men det är ju bara jul en gång om året. Det är alla de andra dagarna som spelar någon roll i långa loppet. Eller hur?
fredag 26 november 2010
Pepparkaksdegen är gjord
Så var pepparkaksdegen klar. Jag gjorde den igår kväll och ska baka ut den i morgon förmiddag hade jag tänkt. Eller så får sambon göra det som inte är så förkyld.
Pepparkakstraditionen är tydligen en rätt "ny" tradition i vårt land. Ursprunget med de kryddiga kakorna sägs vara, som så många andra kryddstarka rätter i det här landet, ett sätt att kamouflera smaken från det härskna smöret. Dessutom sägs vissa av kryddorna i pepparkakorna ha medicinsk verkan. Allt från att "mota bort" gaviditet till att göra männen mer på G...
För min egen del så äter jag pepparkakorna för att de är goda och hör julen till.
Receptet på de pepparkakor som min gammelmormor Elvira brukade baka tror jag att jag har nedskrivet och jag har testat det. (Jag har alltså ett recept i min receptbok som jag tror kommer från Ellis, och det har jag bakat en gång.) Men jag blev inte helt nöjd med resultatet.
Så i år testar jag ett nytt recept. Det ska bli spännande att se hur de små kakorna kommer att smaka.
Jag hade även funderingar på att göra ett pepparkakshus. Men det krävs en del ingenjörsarbete till ett sånt projekt och just nu kände jag mig inte så ingenjörig. Dessutom har vi inget bra ställe att placera ett pepparkakshus på, som dottern inte kommer åt... Så jag hoppar över huset i år.
För några år sedan gjorde min mamma och hennes man ett jättefint pepparkakshus. Modell hälsingegård.
Ett tvåvåningshus med hur många fönster som helst. Fönsterglasen utgjordes av gelatinblad förstås och det var så effektfullt när den lilla lampan som placerats i huset lyste upp alla fönster.
Tyvärr hittar jag inget foto på huset, annars hade jag lagt ut det här.
När jag satt och letade bland alla foton för att hitta ett på ovan pepparkakshus ramlade jag över ett fint kort på en förrätt som både jag och min sambo aldrig kan få nog av.
Det är en tomat och räkbruchetta som är så grymt god. Så det får bli dagens recept. Och kanske ett tips på en enkel förrätt till nyår?
Pepparkakstraditionen är tydligen en rätt "ny" tradition i vårt land. Ursprunget med de kryddiga kakorna sägs vara, som så många andra kryddstarka rätter i det här landet, ett sätt att kamouflera smaken från det härskna smöret. Dessutom sägs vissa av kryddorna i pepparkakorna ha medicinsk verkan. Allt från att "mota bort" gaviditet till att göra männen mer på G...
För min egen del så äter jag pepparkakorna för att de är goda och hör julen till.
Receptet på de pepparkakor som min gammelmormor Elvira brukade baka tror jag att jag har nedskrivet och jag har testat det. (Jag har alltså ett recept i min receptbok som jag tror kommer från Ellis, och det har jag bakat en gång.) Men jag blev inte helt nöjd med resultatet.
Så i år testar jag ett nytt recept. Det ska bli spännande att se hur de små kakorna kommer att smaka.
Jag hade även funderingar på att göra ett pepparkakshus. Men det krävs en del ingenjörsarbete till ett sånt projekt och just nu kände jag mig inte så ingenjörig. Dessutom har vi inget bra ställe att placera ett pepparkakshus på, som dottern inte kommer åt... Så jag hoppar över huset i år.
För några år sedan gjorde min mamma och hennes man ett jättefint pepparkakshus. Modell hälsingegård.
Ett tvåvåningshus med hur många fönster som helst. Fönsterglasen utgjordes av gelatinblad förstås och det var så effektfullt när den lilla lampan som placerats i huset lyste upp alla fönster.
Tyvärr hittar jag inget foto på huset, annars hade jag lagt ut det här.
När jag satt och letade bland alla foton för att hitta ett på ovan pepparkakshus ramlade jag över ett fint kort på en förrätt som både jag och min sambo aldrig kan få nog av.
Det är en tomat och räkbruchetta som är så grymt god. Så det får bli dagens recept. Och kanske ett tips på en enkel förrätt till nyår?
onsdag 24 november 2010
Advent - mysig och smakfull väntan på nåt ännu godare...
På söndag är det ju som bekant första advent. Äntligen får man ta fram ljusstakarna och stjärnorna och sprida lite ljus i mörkret. Och så kanske man ska baka nåt gott och bjuda nära och kära på.
På en gammal hemvideo från tidigt 80-tal finns filmat när jag och min två år yngre bror adventsfikar.
Vi sitter i den brun/svart/orangeblommiga soffan och doppar pepparkakor och lussebullar i saft. Ljusen brinner stilla i staken på bordet och i bakgrunden sjunger Meta Roos nåt lugnt jazzigt.
Man skulle ju kunna tro att man skulle lyssnat på nåt juligt, men jazz passar ju till allt så...
I samma veva, det vill säga när vi var små, bakade vi pepparkakor tillsammans med mammas mormor Elvira. Jag kan med lätthet "förflytta" mig till hennes lilla hus. Till det lilla köket där vi tre, min bror och jag samt Ellis, stökade runt i timmar med pepparkaksbaket. Det blev så varmt i köket av allt bak att det bildades kondens på rutorna. Och utanför fönstret var det förstås snö. (I alla fall i min minnesvärld.)
I morgon ska jag göra pepparkaksdeg till årets pepparkaksbak. Tyvärr är ju dottern lite för ung än för att hjälpa till, men o så hon ska få baka pepparkakor tids nog.
Nästa helg, det vill säga till andra advent, är några vänner och lite släkt hitbjudna på adventsfika. Då kommer pepparkakorna att bjudas till glögg och med lite mögelost förstås.
Och nytt för i år blir en mjuk pepparkaka med lingonsylt som bara är SÅ himla god. (Jag vet för jag testbakade den i går och bjöd grannarna på idag när vi hade hand om grannfikat för de föräldralediga i området.)
Sen kanske det blir en "rätt" till, men den håller jag lite hemlig än. Det kan ju tänkas att någon av de som kommer hit läser bloggen...
Receptet på den mjuka pepparkakan läggs ut i morgon.
Den som väntar på nåt gott...
På en gammal hemvideo från tidigt 80-tal finns filmat när jag och min två år yngre bror adventsfikar.
Vi sitter i den brun/svart/orangeblommiga soffan och doppar pepparkakor och lussebullar i saft. Ljusen brinner stilla i staken på bordet och i bakgrunden sjunger Meta Roos nåt lugnt jazzigt.
Man skulle ju kunna tro att man skulle lyssnat på nåt juligt, men jazz passar ju till allt så...
I samma veva, det vill säga när vi var små, bakade vi pepparkakor tillsammans med mammas mormor Elvira. Jag kan med lätthet "förflytta" mig till hennes lilla hus. Till det lilla köket där vi tre, min bror och jag samt Ellis, stökade runt i timmar med pepparkaksbaket. Det blev så varmt i köket av allt bak att det bildades kondens på rutorna. Och utanför fönstret var det förstås snö. (I alla fall i min minnesvärld.)
I morgon ska jag göra pepparkaksdeg till årets pepparkaksbak. Tyvärr är ju dottern lite för ung än för att hjälpa till, men o så hon ska få baka pepparkakor tids nog.
Nästa helg, det vill säga till andra advent, är några vänner och lite släkt hitbjudna på adventsfika. Då kommer pepparkakorna att bjudas till glögg och med lite mögelost förstås.
Och nytt för i år blir en mjuk pepparkaka med lingonsylt som bara är SÅ himla god. (Jag vet för jag testbakade den i går och bjöd grannarna på idag när vi hade hand om grannfikat för de föräldralediga i området.)
Sen kanske det blir en "rätt" till, men den håller jag lite hemlig än. Det kan ju tänkas att någon av de som kommer hit läser bloggen...
Receptet på den mjuka pepparkakan läggs ut i morgon.
Den som väntar på nåt gott...
fredag 19 november 2010
Storleken har betydelse. Eller?
Hemkommen från en tvådagars konferens med jobbet låg jag igår kväll i min säng och funderade lite.
Jag kom då fram till att storleken faktiskt har betydelse.
Och självklart pratar jag om rotfrukters storlek. Vad trodde ni?
Vi bjöds nämligen på en synnerligen god palsternackspuré till middagen i onsdags. Huvudingredienserna i middagen var hjortytterfilé, potatiskaka och så denna goda palsternackspuré som tillbehör. Det var visst någon sås till också, men av den kommer mitt smakminne inte ihåg så mycket. (Det har nog mest att göra med att det blev en väldigt sen middag och hungern regerade framför några smaklökar just då. Vilket var lite synd...)
Åter till storlekens betydelse.
Häromdagen ringde min svägerska för att få receptet på den palsternackspuré/mos som vi någon gång bjudit henne och min bror på.
Men vad skulle jag svara när jag inte har nåt cementerat recept som jag följer?
Jo jag svarade helt sonika; ta tre till fyra lagom stora potatisar av mjölig sort och tre till fyra mellanstora palsternackor. Skär dessa i mindre bitar och koka mjuka. Osv... (Receptet kommer ovan.)
Men frågan är, vad är lagom stora potatisar? Och vad är mellanstora palsternackor?
När jag tänker efter så är storleken inte så väldigt avgörande, det som kan hända om man tar mer eller mindre av den ena eller andra rotfrukten i denna rätt är att det smakar mer eller mindre palsternacka.
Och potatismos i sig är ju gott, så hur mycket palsternacka man ska ha i får man liksom gissa sig till.
Eller så googlar man fram ett recept som någon kock skrivit och får ett perfekt resultat utan överraskningar.
Men hur kul är det?
Jag reviderar nog mitt påstående att storleken har betydelse.
I alla fall när det gäller potatis och palsternacka till en palsternackspuré...
Jag kom då fram till att storleken faktiskt har betydelse.
Och självklart pratar jag om rotfrukters storlek. Vad trodde ni?
Vi bjöds nämligen på en synnerligen god palsternackspuré till middagen i onsdags. Huvudingredienserna i middagen var hjortytterfilé, potatiskaka och så denna goda palsternackspuré som tillbehör. Det var visst någon sås till också, men av den kommer mitt smakminne inte ihåg så mycket. (Det har nog mest att göra med att det blev en väldigt sen middag och hungern regerade framför några smaklökar just då. Vilket var lite synd...)
Åter till storlekens betydelse.
Häromdagen ringde min svägerska för att få receptet på den palsternackspuré/mos som vi någon gång bjudit henne och min bror på.
Men vad skulle jag svara när jag inte har nåt cementerat recept som jag följer?
Jo jag svarade helt sonika; ta tre till fyra lagom stora potatisar av mjölig sort och tre till fyra mellanstora palsternackor. Skär dessa i mindre bitar och koka mjuka. Osv... (Receptet kommer ovan.)
Men frågan är, vad är lagom stora potatisar? Och vad är mellanstora palsternackor?
När jag tänker efter så är storleken inte så väldigt avgörande, det som kan hända om man tar mer eller mindre av den ena eller andra rotfrukten i denna rätt är att det smakar mer eller mindre palsternacka.
Och potatismos i sig är ju gott, så hur mycket palsternacka man ska ha i får man liksom gissa sig till.
Eller så googlar man fram ett recept som någon kock skrivit och får ett perfekt resultat utan överraskningar.
Men hur kul är det?
Jag reviderar nog mitt påstående att storleken har betydelse.
I alla fall när det gäller potatis och palsternacka till en palsternackspuré...
onsdag 10 november 2010
Pytt i panna eller road kill?
Pytt i panna är en rätt så smart maträtt. Ekonomisk om inte annat.
Man tar vad man har i kylskåp och skafferi, hackar det i lagom stora bitar och steker upp det.
Gärna serveras rätten med stekt ägg och rödbetor.
Jag är ingen älskare av pytt i panna. Allra minst färdig pytt i panna från frysdisken.
Och jag minns skolbespisningens pytt i panna med avsky. Det fanns ju inte tillräckligt med tid på lunchrasten för att sortera ut potatis- och lökbitarna, för resterande bitar gick ju bara inte att äta.
Nåt unket, segt kött som ofta smakade ister. Nä tvi vale! Jag tror att road kill kan smaka bättre än pytt i panna.
Nåja, nu ska jag väl lugna ner mig lite, för hemgjord pytt i panna kan ju vara riktigt god. Helst när den består av rester från lördagens middag. En god bit biff eller lite fílé, lite lök och potatis. Det är ju faktiskt gott även i pytt i panna form.
Pappa hade dille på att göra pytt i panna när vi var små. Nån bit korv, kokt potatis och lök. Helt ok.
Nu har jag hittat en variant som jag tycker om. Den vegetariska pytt i pannan. Garanterad fri från istersmak.
Och i går bjöd jag pappa på den och även han tyckte den var mycket god.
Så dagens recept får bli en vegetarisk pytt i panna från Viktklubb.
Man tar vad man har i kylskåp och skafferi, hackar det i lagom stora bitar och steker upp det.
Gärna serveras rätten med stekt ägg och rödbetor.
Jag är ingen älskare av pytt i panna. Allra minst färdig pytt i panna från frysdisken.
Och jag minns skolbespisningens pytt i panna med avsky. Det fanns ju inte tillräckligt med tid på lunchrasten för att sortera ut potatis- och lökbitarna, för resterande bitar gick ju bara inte att äta.
Nåt unket, segt kött som ofta smakade ister. Nä tvi vale! Jag tror att road kill kan smaka bättre än pytt i panna.
Nåja, nu ska jag väl lugna ner mig lite, för hemgjord pytt i panna kan ju vara riktigt god. Helst när den består av rester från lördagens middag. En god bit biff eller lite fílé, lite lök och potatis. Det är ju faktiskt gott även i pytt i panna form.
Pappa hade dille på att göra pytt i panna när vi var små. Nån bit korv, kokt potatis och lök. Helt ok.
Nu har jag hittat en variant som jag tycker om. Den vegetariska pytt i pannan. Garanterad fri från istersmak.
Och i går bjöd jag pappa på den och även han tyckte den var mycket god.
Så dagens recept får bli en vegetarisk pytt i panna från Viktklubb.
måndag 8 november 2010
Efterrätt till frukost
I morse satt jag och funderar lite över jul och om man skulle ta och införa en ny tradition med någon specifik efterrätt som avslutning på allt ätande. Kanske inte för att det behövs men för att lite sött efter maten ju alltid är gott.
Hos farmor och farfar har vi alltid fått efterätt efter julbordet. Oftast "Hälsinge ostkaka" med farmors gudomliga saftsås till. Någon enstaka gång har vi fått farmors hemgjorda chokladmousse. Och den, gott folk, den gick inte av för hackor. Farmor serverade den i en stor kristallskål på fot, så bara upplägget i sig talade för en härlig matupplevelse. Och det var det.
Den där läskiga ris á la Malta tror jag också att vi fått någon gång, kanske även hos mormor.
Men den skippar jag gärna. Hua! Läskiga inlagda clementiner i gräddig gröt. Nej gröt är gröt och clementiner äts naturella enligt mitt tycke i alla fall.
Så jag frågade min sambo om de hade någon tradition på jul att äta efterrätt. Svaret var kort och koncist. Nej.
Nähe tänkte jag. Då får jag väl ta och bläddra lite i kokböckerna eller i min receptpärm för att se om jag kan hitta nåt gott.
Jag har just fått ett recept från mamma på mangolassi som jag ännu inte hunnit testa. Jag kan tänka mig att det skulle passa ganska bra som en fräsch avslutning på frosseriet. Men min sambo är allergisk mot mango så det kanske inte blir så uppskattat. Jag kanske får göra två olika sorters efterrätt...
Sen kom jag att tänka på en mjölkchokladmousse som bara är helt otroligt god.
Första gången jag åt den var på Rimforsa Strand, en konferensanläggning några mil söder om Linköping. Smaken är knäckig och söt. Och helst ska man servera den med någon typ av frukt för att bryta av mot det söta. På nyår för några år sedan serverade vi den tillsammans med passionsfrukt, och det var en hit vill jag minnas.
Receptet på Karamelliserad Chokladmousse hittar ni här.
Ni bara måste testa denna om ni gillar choklad!
Resultatet i mina efterrättsfunderingar är ännu inte klart. Jag återkommer med närmare besked.
Hos farmor och farfar har vi alltid fått efterätt efter julbordet. Oftast "Hälsinge ostkaka" med farmors gudomliga saftsås till. Någon enstaka gång har vi fått farmors hemgjorda chokladmousse. Och den, gott folk, den gick inte av för hackor. Farmor serverade den i en stor kristallskål på fot, så bara upplägget i sig talade för en härlig matupplevelse. Och det var det.
Den där läskiga ris á la Malta tror jag också att vi fått någon gång, kanske även hos mormor.
Men den skippar jag gärna. Hua! Läskiga inlagda clementiner i gräddig gröt. Nej gröt är gröt och clementiner äts naturella enligt mitt tycke i alla fall.
Så jag frågade min sambo om de hade någon tradition på jul att äta efterrätt. Svaret var kort och koncist. Nej.
Nähe tänkte jag. Då får jag väl ta och bläddra lite i kokböckerna eller i min receptpärm för att se om jag kan hitta nåt gott.
Jag har just fått ett recept från mamma på mangolassi som jag ännu inte hunnit testa. Jag kan tänka mig att det skulle passa ganska bra som en fräsch avslutning på frosseriet. Men min sambo är allergisk mot mango så det kanske inte blir så uppskattat. Jag kanske får göra två olika sorters efterrätt...
Sen kom jag att tänka på en mjölkchokladmousse som bara är helt otroligt god.
Första gången jag åt den var på Rimforsa Strand, en konferensanläggning några mil söder om Linköping. Smaken är knäckig och söt. Och helst ska man servera den med någon typ av frukt för att bryta av mot det söta. På nyår för några år sedan serverade vi den tillsammans med passionsfrukt, och det var en hit vill jag minnas.
Receptet på Karamelliserad Chokladmousse hittar ni här.
Ni bara måste testa denna om ni gillar choklad!
Resultatet i mina efterrättsfunderingar är ännu inte klart. Jag återkommer med närmare besked.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)