Jag måste komma ihåg...

...att nästa gång när jag testar mig fram till ett nytt recept, skriva ner hur jag gör!

Som jag skrev i förra inlägget inspirerades jag till att göra ett, för mig, nytt recept.

Cupcake strawberry surprise.

Jättegoda muffins som lovordats av de som ätit dem så här långt.
(Efter att ha smakat dem så tyckte vår dotters farfar och plastfarmor att jag skulle öppna bageri, åtminstone när de kom på besök. Och plastfarmor tyckte att det var de godaste muffins hon någonsin ätit...)

Eftersom jag inte hade en aning om hur mycket jordgubbs-och chokladsmet det skulle gå åt till muffinsen blev det ju naturligtvis smet över från förra baket. Men jag frös in röran och sen gjorde jag en omgång muffins till i dag. Så helt misslyckat var det ju inte för nu slapp jag ju ett moment i bakandet.

Men om nu någon skulle vilja ha receptet på dem så skulle jag alltså stöta på ett problem.
Jag vet inte exakt hur mycket jordgubbar jag hade i...

Frågan är om jag nästa gång, jag testar att hitta på ett nytt recept, kommer att ha lärt mig av detta misstag, eller om jag är tankspridd nog att göra om samma sak...

Under dagens bakande kom jag på att jag kunde testa att göra muffins med Polly nedstuckna i muffinsen.
Men min sambo var lite tveksam till det, så jag gjorde som sist.
Men nästa gång ska jag testa Pollymuffins.
Muffins är gott. Polly är gott. Alltså måste Pollymuffins bli jättegoda!

Inspirerad!

Den som tittar på TV kan ju inte ha undgått att någon gång sett en snutt av eller rent av följt något av alla matlagningsprogram som visas.

Det är inte så många renodlade "så här lagar du lasagne program", utan mer "så här gör du för att bli USAs bästa kock och du tävlar dessutom i TV program".
Det sistnämnda är ett som jag själv har fastnat för.
Gordon Ramsey utmanar ett gäng amerikanska hobbykockar om titeln Americas Masterchef och som de får tävla sen. Ena dagen lagas det lunch till 600 hungriga marinsoldater med familjer, den andra dagen tävlar de i lag om att locka till sig poäng genom att servera de amerikanska lastbilschaufförerna hemgjorda hamburgare.
Det vinnande laget i den tävlingen stekte hamburgerbröden i baconfett, grillade sen brödet och toppade hamburgaren med stekt bacon, ost och en hemlagad barbecuesås.
Undrar just om det var någon som trodde att det laget inte skulle vinna "the hearts of the american truckers" med en sån burgare?

Tredje dagen har de en cupcake bakeoff tävling. Och det var där jag fick min inspiration igår.
Åh vilka kreationer de bjöd på. Chokladmuffins med chokladglasyr. Citronmuffins med rostat kokosnötrasp på toppen. Eller varför inte en muffins med karamelliserade hassel- och pistagenötter toppad med en creamcheese smaksatt med nutella bla...

Jag satt där i soffan och dreglade.
Så började mina små grå att röra på sig lite. Tänk om jag skulle våga mig på att testa nåt jag aldrig gjort förut utan att läsa något recept.
Nåja, grundreceptet på muffinssmeten var jag tvungen att läsa, för jag bakar inte muffins så ofta. Och tur är väl det...

Men det var det där lilla extra som jag satt och funderade på.
I frysen hittade jag jordgubbar från vårt jordgubbsland. Hm, vad passar bra med jordgubbar?
Vit choklad!

Så jag gjorde helt enkelt som så att jag tinade ett gäng gubbar. Mosade dem medan de fortfarande var lite halvfrusna. Sen smälte jag den vita chokladen i vattenbad och blandade sen ner chokladen i jordgubbsmoset.
Resultatet blev att chokladen stelnade av kylan, men inte på ett dåligt vis. Jag ville ju helst att moset inte skulle vara för löst när jag skulle klicka i det i muffinsen. Så det blev ju perfekt!

Så, ut med några muffinsformar i muffinsplåten. Klicka i smet så att det täcker botten i formen. Klicka på lite av jordgubbs och chokladmoset. Lägg på mer smet så att det täcker och sen in i ugnen ca 18 min.

Å de var så goda! Det jag både jag och sambon intyga.

Så TV är inte bara till ondo. Om det nu finns de som tycker det.
Klart slut!

Bildbevis från nyårsmiddagen

Äntligen fick jag en fullständigt lyckad högtid! (Tänker på den katastrofala julen...)

Gästerna bjöds inledningsvis på improviserad vitvinsbål (tack kära svägerska för vinet), samt tunnbrödsnittar med pepparotsost och parmaskinka.
Därefter serverades förrätten.

Minivästerbottenostpaj med löjrom, créme fraiche och rödlök på ruccolabädd.
Det såg ut så här:

Och den var verkligen utsökt god.
Jag fixade pajskalen och sambon gjorde fyllningen. Jag fixade dekoreringen med lite löksprinklarhjälp från en av gästerna.

Varmrätten hann vi inte fotografera då den försvann i ett nafs. Men god var den, det kan jag lova.
Dock är jag lite missnöjd med potatisrulltårtan. Inte konsistens och utseende, men med smaken. Tack och lov gick jag på min intuition när jag halverade det rivna citronskalet i creme cheese röran. Om jag inte gjort det hade man kunnat tro att jag spetsat rullen med diskmedel...

Efterrätten, tre glas med kärlek, såg ut så här:

Chokladganache, karamelliserad mjölkchokladmousse och fruktsallad.

Bästa betyget kom när sambons bror utbrast "Oh my God!" när han smakade på den karamelliserade mjölkchokladmoussen.
Ett annat betyg kom från svägerskan som tyckte att vi borde ställa upp i Halv åtta hos mig. (Men det kommer inte att hända då både jag och sambon är folkskygga...)
Uppskattad middag med andra ord.

Nu får vi se vilka kulinariska upplevelser som står på tur.
Ikväll blev det en enkel kycklingsallad på romansallad, riven morot, gurka, coktailtomater, majs, grillad kyckling, lite potatissallad och konserverade ananasbitar. Helt ok middag en måndagkväll.

På återseende!