Pepparkakshuset

Eftersom mamma läser min blogg kommer här bilder på pepparkakshuset jag skrev om tidigare.

Damen i stolen är mammas svärmor Elisabet som gick bort för några år sedan. På frågan om jag fick ha med henne på bloggen svarade hennes son, mammas man, att hon skulle varit stolt över att få vara med. Kan tro det! I så fint sällskap som detta pepparkakshus, vem skulle inte vara stolt?!

Trevlig 1:a advent om jag inte redan önskat er det!

Dagens recept

Tomat och räkbruchetta

4 portioner

300 g skalade räkor
1 dl olivolja (delas upp i ½ dl åt gången)
0,35 dl rödvinsvinäger
30 g färsk basilika (ta en näve färsk basilika helt enkelt)
1 nypa malen svartpeppar
4 skivor formbröd
2 st tomater
2 st vitlöksklyftor
salt och peppar

1: Blanda räkorna med ½ dl olivolja, vinäger och strimlad basilika. Smaka av med svartpeppar.
2: Skålla tomaterna (skär ett kryss i skalet innan du lägger ner dem i kastrull med kokande vatten, tag av från värmen. När skalet börjar vika upp sig är det dags att ta upp tomaterna och skala dem), skär tomatköttet i tärningar. Blanda med ½ dl olivolja och pressad vitlök.
3: Salta och peppra något. Låt gärna rörorna stå och dra lite innan servering.
4: Rosta brödet och lägg på tomat och räkblandningen.

Pepparkaksdegen är gjord

Så var pepparkaksdegen klar. Jag gjorde den igår kväll och ska baka ut den i morgon förmiddag hade jag tänkt. Eller så får sambon göra det som inte är så förkyld.

Pepparkakstraditionen är tydligen en rätt "ny" tradition i vårt land. Ursprunget med de kryddiga kakorna sägs vara, som så många andra kryddstarka rätter i det här landet, ett sätt att kamouflera smaken från det härskna smöret. Dessutom sägs vissa av kryddorna i pepparkakorna ha medicinsk verkan. Allt från att "mota bort" gaviditet till att göra männen mer på G...

För min egen del så äter jag pepparkakorna för att de är goda och hör julen till.
Receptet på de pepparkakor som min gammelmormor Elvira brukade baka tror jag att jag har nedskrivet och jag har testat det. (Jag har alltså ett recept i min receptbok som jag tror kommer från Ellis, och det har jag bakat en gång.) Men jag blev inte helt nöjd med resultatet.
Så i år testar jag ett nytt recept. Det ska bli spännande att se hur de små kakorna kommer att smaka.

Jag hade även funderingar på att göra ett pepparkakshus. Men det krävs en del ingenjörsarbete till ett sånt projekt och just nu kände jag mig inte så ingenjörig. Dessutom har vi inget bra ställe att placera ett  pepparkakshus på, som dottern inte kommer åt... Så jag hoppar över huset i år.
För några år sedan gjorde min mamma och hennes man ett jättefint pepparkakshus. Modell hälsingegård.
Ett tvåvåningshus med hur många fönster som helst. Fönsterglasen utgjordes av gelatinblad förstås och det var så effektfullt när den lilla lampan som placerats i huset lyste upp alla fönster.
Tyvärr hittar jag inget foto på huset, annars hade jag lagt ut det här.

När jag satt och letade bland alla foton för att hitta ett på ovan pepparkakshus ramlade jag över ett fint kort på en förrätt som både jag och min sambo aldrig kan få nog av.
Det är en tomat och räkbruchetta som är så grymt god. Så det får bli dagens recept. Och kanske ett tips på en enkel förrätt till nyår?

Dagens recept

Elins mjuka pepparkaka

10-12 bitar

100 g smör
2 ägg
3 dl brun farin
1 dl gräddfil
1 dl lingonsylt
4 dl vetemjöl
2 tsk malen kanel
1 tsk malen kardemumma
1 tsk malen ingefära
2 tsk bakpulver

Garnering
2-2½ dl florsocker
vatten
lingon

1: Sätt ugnen på 175 grader.
2: Smält smöret och låt svalna. Vispa ägg och farin pösigt. Vänd ner sylt och gräddfil.
3: Blanda mjöl, kryddor och bakpulver. Vänd ner detta i smeten. Rör ner smöret.
4: Häll smeten i en smord och bröad kakform som rymmer 1½ liter.
5: Grädda kakan i nedre delen av ugnen 50-60 minuter. Prova med sticka för att se att den är torr inuti.
6: Låt kakan svalna lite innan den stjälps upp. Låt kallna under formen. Nu kan kakan frysas in om så önskas.
7: Blanda florsockret med lite vatten, några droppar i taget, till en smidig smet. Bred glasyren över kakan och dekorera med lingon.

Tillägg till receptet ovan är att i glasyren riva i lite apelsinskal. Det förhöjer smaken och bryter av fint mot den söta glasyren.

Advent - mysig och smakfull väntan på nåt ännu godare...

På söndag är det ju som bekant första advent. Äntligen får man ta fram ljusstakarna och stjärnorna och sprida lite ljus i mörkret. Och så kanske man ska baka nåt gott och bjuda nära och kära på.

På en gammal hemvideo från tidigt 80-tal finns filmat när jag och min två år yngre bror adventsfikar.
Vi sitter i den brun/svart/orangeblommiga soffan och doppar pepparkakor och lussebullar i saft. Ljusen brinner stilla i staken på bordet och i bakgrunden sjunger Meta Roos nåt lugnt jazzigt.
Man skulle ju kunna tro att man skulle lyssnat på nåt juligt, men jazz passar ju till allt så...

I samma veva, det vill säga när vi var små, bakade vi pepparkakor tillsammans med mammas mormor Elvira. Jag kan med lätthet "förflytta" mig till hennes lilla hus. Till det lilla köket där vi tre, min bror och jag samt Ellis, stökade runt i timmar med pepparkaksbaket. Det blev så varmt i köket av allt bak att det bildades kondens på rutorna. Och utanför fönstret var det förstås snö. (I alla fall i min minnesvärld.)

I morgon ska jag göra pepparkaksdeg till årets pepparkaksbak. Tyvärr är ju dottern lite för ung än för att hjälpa till, men o så hon ska få baka pepparkakor tids nog.

Nästa helg, det vill säga till andra advent, är några vänner och lite släkt hitbjudna på adventsfika. Då kommer pepparkakorna att bjudas till glögg och med lite mögelost förstås.
Och nytt för i år blir en mjuk pepparkaka med lingonsylt som bara är SÅ himla god. (Jag vet för jag testbakade den i går och bjöd grannarna på idag när vi hade hand om grannfikat för de föräldralediga i området.)
Sen kanske det blir en "rätt" till, men den håller jag lite hemlig än. Det kan ju tänkas att någon av de som kommer hit läser bloggen...
Receptet på den mjuka pepparkakan läggs ut i morgon.
Den som väntar på nåt gott...

Dagens recept

Potatis och palsternacksmos

2-4 port

3-4 lagom stora potatisar av mjölig sort
3-4 palsternackor i mellanstorlek
vispgrädde eller matlagningsgrädde + mjölk
brynt smör, någon matsked
salt
vitpeppar

Skala och tärna potatisen och palsternackorna. Koka dem mjuka i saltat vatten.
Bryn smöret. Dvs smält smöret i en kastrull och låt det bubbla så att det blir lite brunt, men se till så att det inte blir bränt.
Mosa potatis- och palsternacksbitarna med elvispen. Vispa sedan i grädde/mjölk. Denna kan förvärmas för att inte kyla ner moset.
Vispa och späd med grädde/mjölk till önskad konsistens.
Tillsätt sedan lite av det brynta smöret och smaka av. Om så önskas tillsätter man mer smör. Smaken av det brynta smöret har en tendens att ta över alla andra smaker, så var lite försiktig med mängden.
Smaka av med vitpeppar och salt.

Servera moset/purén till en god bit kött och ett gott rödvin.

Storleken har betydelse. Eller?

Hemkommen från en tvådagars konferens med jobbet låg jag igår kväll i min säng och funderade lite.
Jag kom då fram till att storleken faktiskt har betydelse.
Och självklart pratar jag om rotfrukters storlek. Vad trodde ni?

Vi bjöds nämligen på en synnerligen god palsternackspuré till middagen i onsdags. Huvudingredienserna i middagen var hjortytterfilé, potatiskaka och så denna goda palsternackspuré som tillbehör. Det var visst någon sås till också, men av den kommer mitt smakminne inte ihåg så mycket. (Det har nog mest att göra med att det blev en väldigt sen middag och hungern regerade framför några smaklökar just då. Vilket var lite synd...)

Åter till storlekens betydelse.
Häromdagen ringde min svägerska för att få receptet på den palsternackspuré/mos som vi någon gång bjudit henne och min bror på.
Men vad skulle jag svara när jag inte har nåt cementerat recept som jag följer?
Jo jag svarade helt sonika; ta tre till fyra lagom stora potatisar av mjölig sort och tre till fyra mellanstora palsternackor. Skär dessa i mindre bitar och koka mjuka. Osv... (Receptet kommer ovan.)

Men frågan är, vad är lagom stora potatisar? Och vad är mellanstora palsternackor?
När jag tänker efter så är storleken inte så väldigt avgörande, det som kan hända om man tar mer eller mindre av den ena eller andra rotfrukten i denna rätt är att det smakar mer eller mindre palsternacka.
Och potatismos i sig är ju gott, så hur mycket palsternacka man ska ha i får man liksom gissa sig till.
Eller så googlar man fram ett recept som någon kock skrivit och får ett perfekt resultat utan överraskningar.
Men hur kul är det?

Jag reviderar nog mitt påstående att storleken har betydelse.
I alla fall när det gäller potatis och palsternacka till en palsternackspuré...

Dagens recept

Rotfruktspytt

4 port

400 gram morötter

150 gram kålrot

150 gram palsternacka

400 gram potatis

300 gram squash

2 msk margarin, ev mjölkfritt

salt och peppar

200 gram finhackad röd lök

2 klyfta vitlök, finhackade

1 msk margarin, ev mjölkfritt

160 gram inlagda rödbetor

4 skiva italienskt lantbröd, ev glutenfritt bröd

Skär rotfrukterna och squashen i små tärningar. Stek i margarin i en stekpanna, lite i taget, tills pytten fått färg. Salta och peppra. Stek rödlöken. Lägg allt i en långpanna och efterstek i 200 grader i 15 minuter. Tillsätt pressad vitlök. Servera med stekta ägg och inlagda rödbetor. Servera med bröd.

Pytt i panna eller road kill?

Pytt i panna är en rätt så smart maträtt. Ekonomisk om inte annat.
Man tar vad man har i kylskåp och skafferi, hackar det i lagom stora bitar och steker upp det.
Gärna serveras rätten med stekt ägg och rödbetor.

Jag är ingen älskare av pytt i panna. Allra minst färdig pytt i panna från frysdisken.
Och jag minns skolbespisningens pytt i panna med avsky. Det fanns ju inte tillräckligt med tid på lunchrasten för att sortera ut potatis- och lökbitarna, för resterande bitar gick ju bara inte att äta.
Nåt unket, segt kött som ofta smakade ister. Nä tvi vale! Jag tror att road kill kan smaka bättre än pytt i panna.

Nåja, nu ska jag väl lugna ner mig lite, för hemgjord pytt i panna kan ju vara riktigt god. Helst när den består av rester från lördagens middag. En god bit biff eller lite fílé, lite lök och potatis. Det är ju faktiskt gott även i pytt i panna form.

Pappa hade dille på att göra pytt i panna när vi var små. Nån bit korv, kokt potatis och lök. Helt ok.

Nu har jag hittat en variant som jag tycker om. Den vegetariska pytt i pannan. Garanterad fri från istersmak.
Och i går bjöd jag pappa på den och även han tyckte den var mycket god.
Så dagens recept får bli en vegetarisk pytt i panna från Viktklubb.

Efterrätt till frukost

I morse satt jag och funderar lite över jul och om man skulle ta och införa en ny tradition med någon specifik efterrätt som avslutning på allt ätande. Kanske inte för att det behövs men för att lite sött efter maten ju alltid är gott.

Hos farmor och farfar har vi alltid fått efterätt efter julbordet. Oftast "Hälsinge ostkaka" med farmors gudomliga saftsås till. Någon enstaka gång har vi fått farmors hemgjorda chokladmousse. Och den, gott folk, den gick inte av för hackor. Farmor serverade den i en stor kristallskål på fot, så bara upplägget i sig talade för en härlig matupplevelse. Och det var det.
Den där läskiga ris á la Malta tror jag också att vi fått någon gång, kanske även hos mormor.
Men den skippar jag gärna. Hua! Läskiga inlagda clementiner i gräddig gröt. Nej gröt är gröt och clementiner äts naturella enligt mitt tycke i alla fall.

Så jag frågade min sambo om de hade någon tradition på jul att äta efterrätt. Svaret var kort och koncist. Nej.
Nähe tänkte jag. Då får jag väl ta och bläddra lite i kokböckerna eller i min receptpärm för att se om jag kan hitta nåt gott.
Jag har just fått ett recept från mamma på mangolassi som jag ännu inte hunnit testa. Jag kan tänka mig att det skulle passa ganska bra som en fräsch avslutning på frosseriet. Men min sambo är allergisk mot mango så det kanske inte blir så uppskattat. Jag kanske får göra två olika sorters efterrätt...

Sen kom jag att tänka på en mjölkchokladmousse som bara är helt otroligt god.
Första gången jag åt den var på Rimforsa Strand, en konferensanläggning några mil söder om Linköping. Smaken är knäckig och söt. Och helst ska man servera den med någon typ av frukt för att bryta av mot det söta. På nyår för några år sedan serverade vi den tillsammans med passionsfrukt, och det var en hit vill jag minnas.

Receptet på Karamelliserad Chokladmousse hittar ni här.
Ni bara måste testa denna om ni gillar choklad!

Resultatet i mina efterrättsfunderingar är ännu inte klart. Jag återkommer med närmare besked.

Dagens recept

Tacotårta

4 port

1 paket tortillas (8 st) - eller så tar man 6 lite större och får en plattare tårta

Ca 500 g nötfärs

1 paket Philadelphiaost

1 burk tacosås ca 2,5 dl

1 påse tacokryddmix

2 dl créme fraiche

2 tomater

Riven ost

Sätt ugnen på 220 grader.

Bryn köttfärsen och blanda i tacokryddan, tacosåsen, 1,5 dl av créme fraichen och Philadelphiaosten.

Lägg ett bakplåtspapper på en plåt och lägg ut en tortilla. Varva köttfärsröran med tortillas och se till att avsluta med en tortilla.

Bred på resterande créme fraiche på ”locket” och lägg på skivade tomater. Strö över riven ost och gratinera 12-15 minuter, eller tills osten fått färg.

Fredagsmys [freedassmyyys] verb. syn. att sitta i soffan med god mat och dryck på fredagskvällen

Fredagsmys = tacos. Eller?

För min egen del blir denna fredag lite mindre mysig då jag sitter själv hemma i soffan. Sambon ska ut på lokal, som det lite ålderdomligt kan benämnas, med sina killkompisar. Öla och äta god mat får man anta.

Hur som helst. Jag måste nog hålla med om att tacos och fredagsmys är lite synonymt. Möjligen kan man byta ut tacosen mot ett glas rött och lite chips istället.
Ikväll blir det vare sig tacos eller rödvin och chips.
Kvällen bjuder på en club sandwich. Stekt kycklingfilé, tomat och bacon. På ett gott mörkt bröd och med lite lagom mycket dressing till. Och ikväll går jag emot alla mina principer och dricker lightdryck. Det händer verkligen inte ofta som tur är, men vill man ha nåt sött utan att spränga kaloribanken så är light cola ett hyfsat alternativ. Visst, smaksatt vatten skulle väl funka, men det känns inte lika festligt.

Åter till tacosen.
Jag tror att alla familjer har sitt speciella tillbehör på tacobuffén.
Jag minns en gång på det glada 90-talet. Jag gick på högstadiet och var hembjuden till en klasskompis på födelsedagsmiddag. På 90-talet var tacos synonymt med fest, så även i detta fallet. Och eftersom jag älskar tacos gjorde det ju inte direkt ont, som Thomas Tengby skulle uttryckt sig.
Nåväl, på bordet står det sedvanliga. Gurka, tomat, sallad, majs osv. Men den här familjen är lite mer exotisk än vad min familj brukade vara. För här serverades skivad banan och kokosflingor till.
Kokosflingorna har inte fått följa mig på livets väg längs Tacolane, men skivad banan är ju bara så gott till. Det söta bryter av så gott mot det heta och salta. Jag måste verkligen rekommendera er att testa, ni som ännu inte gjort det.

Varianter av tacos kan ju vara paj, enchiladas, quesadillas eller tacotårta.
Det sistnämnda blev jag bjuden på hos en arbetskamrat för några år sedan. Jag har ändrat lite i "hennes" recept så att det blir som vi vill ha det.
(Vems receptet är från början vet jag inte och vår förändring tillkom av ett misstag...)
Så dagens recept blir tacotårta.
Trevligt fredagsmys allesamman!

Doft och smakminnen

Ett av de sinnen vi är begåvade med är ju luktsinnet. Eller doftsinnet. Jag tycker det låter finare. Fast det finns ju lukter som inte doftar utan snarare stinker...

Trots att jag är norrlänning så är surströmming inte något som fallit mig i smaken. Jag tror inte det beror så mycket på lukten även om den bidrar till att göra mig måttligt intresserad. Jag är bara inte så förtjust i inlagd fisk rent generellt. Så lägger man ihop smak med lukt, så får det inte mig att tända på alla cylindrar om jag säger så.

Jag kommer ihåg en gång när jag tillsammans med mamma och några av hennes arbetskamrater skulle bjuda de franska gästerna på suring. Sittandes på en glasveranda i Enånger med fint dukat bord, några tända ljus och alla tillbehören framdukade. Kokt potatis, lök, gräddfil och tunnbröd. Samt lite att dricka också då förstås.
Minen på den franska frun, när burken med surströmmingen öppnades, den är obeskrivlig. Jag tror inte hon hade kunnat föreställa sig hur märkligt illa det skulle lukta, även om hon säkert hade hört ett och annat om det innan middagen.

Lite trevligare doftminnen kan jag frammana genom att steka gula kantareller i lite smör. Plötsligt befinner jag mig i köket i barndomshuset på landet. Det är kväll och föräldrarna har just rensat klart dagens svampskörd. Pappa steker på några kantareller i gjutgärnspannan. Saltar och pepprar lite lätt. Och sen. Sen får man smaka på skogens gula guld. Varma, lite peppriga och bara gudomligt goda!

Eller så äter jag lite rischoklad. Eller chokladbräck eller vad ni vill kalla det. Och vips så är jag i gammelmormor Elviras kök med handen i en påse rischoklad som ligger i skafferiet med papprade hyllor och hyllband...

Mormor var på besök häromdagen och berättade att hon fått smaka majskrokar hos min bror. Hans ettårige son, precis som min dotter, är helt galen i dessa krokar.
Och det första mormor tänkt på när hon smakat dem, var första gången som hon fick smaka på Corn Flakes. Swich! Så befann hon sig hemma hos bekanta, som liten flicka, ätandes frukostflingor för första gången.

Rätt så häftig tidsmaskin det där...

Dagens recept 2

Fetaoströra

1 burk créme fraiche
1 paket fetaost av god kvalitét och med mycket smak
2-3 vitlöksklyftor
½ chilifrukt finhackad
olivolja
ev salt och peppar

Smula ner fetaosten i en bunke och tillsätt créme fraiche och den finhackade chilin.
Mixa med mixerstav eller liknande.
Pressa i vitlöksklyftorna och rör sedan ner lite olivolja till önskad konsistens. Smaka av med salt och peppar.

Röran kan varieras genom att man byter ut chilin mot några soltorkade tomater och ½ kruka färsk basilika.

Dagens recept 1

"Kakao"

4 tsk strösocker
2 tsk kakaopulver
vispgrädde
mjölk

Blanda socker och kakao i en kopp. Tillsätt vispgrädde, lite i taget, så att det blir en lagom geggig röra.
Ät lite, eller allt, och töm sen på varm mjölk och rör runt.
Har du ätit upp allt så kan du skippa mjölken.

Härliga röror!

Sås i all sin ära, men en god röra lockar i alla fall mig mer.
Röror eller guckor som det kanske mer moderiktigt kallas för, finns ju i så många olika varianter och kan användas till så många olika saker.

En barndomsfavoritröra är mormors "kakao".

Tänk er en kall vintermorgon.
Jag och lillebror vaknar upp i kökssoffan, där vi sovit skavfötters, i mormor och morfars kök.
De har just börjat stöka fram frukosten på bordet bredvid vår "säng".
Vi kliver upp till dukat bord och det bästa av allt är att i koppen framför oss på bordet finns en söt chokladröra. Man får äta lite grann för det ska ju räcka till att göra varm choklad av röran också. Allt som oftast blir den varma chokladen ganska smaklös då det mesta av röran redan ätits upp.

En annan favorit från barndomen är "Karins tunaröra".

Tonfiskröran, med rötter i USA där Karins man kommer ifrån, äts på vitt formbröd en solig dag på Delsbostämman. Picknick i det gröna med föräldrar och barn huller om buller och skönt fiolspel i bakgrunden. Det är hälsingsk sommar för mig.

Och när vi ändå pratar om sommaren så kommer man inte undan en del röror som serveras till det grillade. Hummus, tzatziki eller fetaoströra. Listan kan göras mycket längre.
Just fetaoströran har jag blivit "känd" för. Receptet som jag modulerat lite, kommer från en tidning som handlade om vegetarisk matlagning. Vad tidningen hette kommer jag inte ihåg, men röran den sätter sina spår hos dem som äter den. Positiva spår kanske jag ska lägga till. Om man nu mot förmodan absolut inte gillar vitlök. Då är det nog inte så kul att sitta med på middagen där den röran serveras.
Den är också utmärkt god att bre' på nygräddat grekiskt lantbröd eller liknande. Eller varför inte doppa grönsaker eller chips i den? Användningsmöjligheterna är många. Det enda oudvikliga är att den blir uppäten.