onsdag 10 november 2010

Pytt i panna eller road kill?

Pytt i panna är en rätt så smart maträtt. Ekonomisk om inte annat.
Man tar vad man har i kylskåp och skafferi, hackar det i lagom stora bitar och steker upp det.
Gärna serveras rätten med stekt ägg och rödbetor.

Jag är ingen älskare av pytt i panna. Allra minst färdig pytt i panna från frysdisken.
Och jag minns skolbespisningens pytt i panna med avsky. Det fanns ju inte tillräckligt med tid på lunchrasten för att sortera ut potatis- och lökbitarna, för resterande bitar gick ju bara inte att äta.
Nåt unket, segt kött som ofta smakade ister. Nä tvi vale! Jag tror att road kill kan smaka bättre än pytt i panna.

Nåja, nu ska jag väl lugna ner mig lite, för hemgjord pytt i panna kan ju vara riktigt god. Helst när den består av rester från lördagens middag. En god bit biff eller lite fílé, lite lök och potatis. Det är ju faktiskt gott även i pytt i panna form.

Pappa hade dille på att göra pytt i panna när vi var små. Nån bit korv, kokt potatis och lök. Helt ok.

Nu har jag hittat en variant som jag tycker om. Den vegetariska pytt i pannan. Garanterad fri från istersmak.
Och i går bjöd jag pappa på den och även han tyckte den var mycket god.
Så dagens recept får bli en vegetarisk pytt i panna från Viktklubb.

Inga kommentarer: