Årets sista blogginlägg

Jaha, jag trodde ju att gårdagens blogginlägg var årets sista. Men jag kände ett litet sug efter att skriva lite till.

Häromdagen såg jag den söta filmen Julie/Julia som handlar om en amerikansk tjej i 30-års åldern som av leda och brist på annat bestämmer sig för att laga alla rätterna i Julia Childs matbibel (drygt 550 st) och dessutom blogga om resultaten. Alla recept skulle tillagas under ett års tid.

Med varierande resultat lagar hon sig genom kokboken samtidigt som man får följa USAs matmamma nr 1 på hennes kulinariska utvecklingsresa i Europa, främst Paris.
Så på var sitt håll och under två olika decennier lagar dessa kvinnor mat en masse.
Och jag, jag sitter och myser! Vilken grej! Jag börjar få tankar om att själv laga mig igenom någons kokbok. Men vems? Kajsa Warg är väl den matmamma vi svenskar skulle kunna se upp till. Men det känns så där lockande att gräva fram den antika kokbok som hon skrev i mitten på 1700-talet.

Nåväl, jag lämnar den idén därhän så länge.
Igår kväll idkade jag ändå lite provbak, eller vad man nu ska kalla det för.

Nyårsmenyn består ju som bekant av minipajer till förrätt.
Jag var helt inställd på att jag ville laga pajerna i små aluminiumformar. Men så kom sambon och tyckte att de såg små ut. Så han fick i uppdrag att försöka hitta något större formar, om det mot förmodan skulle finnas några sådana på affären han skulle till för att storhandla igår. Jag hade mina tvivel om att han skulle lyckas med uppdraget.

Hem kommer han med dels de små aluminiumformarna och dels stora pappformar tänkta till amerikanska muffins.
-Hrm, muttrade jag. Frågan är om pajdegen gillar de där veckade pappersformarna...
-Varför inte? undrade sambon. Muffinsen släpper ju kanterna.
-Jo, men muffins och paj har ju olika konsistens, menade jag då.

Så sa vi inte mer om den saken just då.
Men som vän av ordning vill jag inte stå där på nyårsafton utan att veta vilken form som fungerar eller hur länge pajskalen ska gräddas för att uppnå perfekt konsistens.

Så klockan 20.42 igår ställde jag mig och kokade pajdeg för att testbaka pajbottnarna.
Och när jag en dryg timme senare, efter att ha provsmakat pajerna som jag lite snabbt slängde ihop av riven ost och äggstanning, lät resterna av de två olika typerna av paj åka ner i sopkorgen tänkte jag; "Så här känner sig nog en riktig kock som provar sig fram till ett vinnande recept."

Nu har inte jag varken råd eller tid att hålla på och testlaga en massa olika maträtter bara för att det är kul. Men jag kan tänka mig att de som har den ynnesten, nog har ett roligt jobb. Fram tills det att det blir som med alla andra jobb, en vanesak.

Gott folk, jag avrundar årets bloggande med att lova er nya recept nästa år.
Kanske kommer inläggen att skrivas lite mer sällan då jag börjar jobba igen 28 februari.
Men till dess ska jag väl hinna med några fler inlägg.

Må väl och ät gott!

Dagens recept

Chokladganache

4-6 portioner
Den är väldigt mäktig så den kan till och med räcka till fler personer än 6 st, fast mängden ganache per portion blir då väldigt liten.

2 dl mjölk
2 msk flytande honung
200 g mörk choklad 70%

Hacka chokladen i småbitar och lägg den i en skål.
Koka upp mjölk och honung och slå detta över chokladen.
Rör tills all choklad smält.
Häll upp i portionsformar och ställ kallt över natt.
Servera ganachen med lite vispad grädde.

Antiklimax och nyårsmeny

Jaha, så hade vi då laddat upp inför julen genom att göra massor med julgodis, sill, kålrotslåda och rödkålschutney bl.a. Och så åker jag på någon typ av maginfluensa kvällen innan julafton.

Snacka om antiklimax.

Så vad gör vi? Jo vi ringer runt till släkten och ställer in kalaset, med resultatet några ledsna svågrar som sett fram emot att få leka med brorsdottern hela julhelgen. Då känner man sig ju inte mindre hemsk...

Nåja, nu är det bara till att ladda om inför nyår.

Så årets nyårsmeny ser ut som följer:

Förrätt
Minivästerbottenostpaj med löjrom, créme fraiche och rödlök.
Till det serveras Tattinger champagne.

Varmrätt
Helstekt oxfilé med potatisrulltårta och kantarellsås. Vinägrettdressad grönsallad. 
Vilket rödvin som serveras till denna rätt är ännu inte bestämt. Kanske en Brolio.

Efterrätt
Trois verres d'amour (Tre glas med kärlek )
Egenkomponerat namn (fint va?) på en rätt som består av tre små rätter skulle man kunna säga.
Ett litet glas med chokladganache och lite vispgrädde.
Ett lika stort glas med karamelliserad mjölkchokladmousse.
Ett lite större glas med en fräsch fruktsallad.

Om vi sedan skulle orka så serveras den Stiltonost som jag hade tänkt ha på julaftonskvällen, tillsammans med lite portvin och pepparkakor eller kex.
Till tolvslagets sen blir det nog en crémant de Bourgogne, eventuellt en rosé.

Så nu firar vi av det här året med god mat med goda vänner. Då kan det inte bli annat än bra!

Gott Nytt År 2011 till alla läsare!

Dagens recept

Tomatsill/Mästarsill

4 st matjesillfiléer
2 msk hackad röd/gul lök (ta med fördel av båda sorterna och gärna lite mer än 2 msk)
1 msk finklippt dill
2 msk ättikssprit
2 msk olja
3/4 dl socker
1 dl krossade tomater
1 dl vatten
6 krossade kryddpepparkorn
½ tsk grovmalen svartpeppar
1 msk sherry

Lägg sill skuren i bitar i en bunke. Häll över marinaden och strö över lök och dill.
Låt stå kallt minst 1 dygn.

Att våga testa något nytt till julbordet

Den mest traditionsbundna högtiden gällande maten är väl ändå julen. Visst på påsk äts det ägg och till midsommar en del sill. Jag kan tycka att vi äter nästan likvärdig mat vid dessa tre högtider. Sill, ägg, skinka (inte till midsommar då) kanske lite lamm eller fårfiol och så potatis till det.

Visst, jag raljerar lite.
Så, för att ta upp den berömda tråden igen, så pratade jag ju om det traditionsbundna julbordet.
Jag sitter här och funderar lite över om jag ska rabbla upp allt vi ska ha på vårt julbord, men tänker sen att det skulle kanske bli tradigt för er läsare.
Men, vad sjutton! Här kommer det:

Mästarsill - se dagens recept
Senapssill
Gravad lax med tillhörande sås
Kallrökt lax

Hemgjorda köttbullar
Prinskorv (måste enligt sambon komma från Hugos chark...)
Jansons frestelse (som på julafton görs av svärfar)
Bräckekorv (stekt medvurst för er som undrar)
Skinka
Kålrotslåda (mitt måste på julbordet - kommer av morfars karelska ursprung)
Rödbetssallad (ingen färdig sådan, den gör jag själv)
Brysselkål (min sambo och hans släkts "måste ha" - jag klarar mig utan...)
Rödkål (sån man köper färdig på burk)
Ägghalvor med räkor och majonäs
Senap och äppelmos

Så, till det nya inslaget detta år.
En rödkål- och fikonchutney.
Jag är ingen fantast när det kommer till rödkål. Men för att se om jag kan locka över svärfar på den icke-färdiggjorda-köpt-på-ICA rödkålen, så måste jag bara testa detta.
Den ska passa utmärkt tillsammans med köttbullarna och skinkan.
Det återstår väl att se.
Den doftar underbart gott av kryddnejlika, färsk ingefära, kanel och spiskummin.
Kryddig, krispig och söt skulle jag nog sammanfatta den.

Ser vackert ut tycker jag.

Nästan färdigkokt

 

Dagens recept är en synnerligen god tomatsill som kallas Mästarsill.
Receptet har kommit till mig från mormors väninna. Var det har sitt ursprung vet nog ingen.

Julköttbullarna är klara

Om ni hade varit hemma hos oss ikväll hade ni mötts av följande scenario:

Ur högtalarna strömmar ljuv julmusik. Diana Krall håller oss sällskap denna kväll.
Det doftar glögg från spisen och lite hyacint från tvättstugan.
Märklig placering kan tyckas, men vad gör man när ens näsa inte tycker lika mycket om hyacinter som man själv gör, men man ändå envisas med att vilja ha dem kvar?
Sambon rör i ordning köttbullssmeten. Jag tittar på, bläddrar lite i min receptbok och kommer med goda råd. Köttfärs är inte min favorit i köket. I alla fall inte innan den har varit i stekpannan och vänt. Att jag skulle äta rå köttfärs, nä det är en omöjlighet. Så han får krydda smeten efter eget tycke. Men mycket kryddpeppar ska det smaka. Annars blir det ju inga julköttbullar.

Vi passar på att koka några frikadeller till dottern också innan vi tillsätter salt i resten av smeten.

Vi rullar iordning de små bullarna, och så börjar sambon steka dem. Då kommer jag på att vi ju skulle ha provstekt en köttbulle innan vi rullade alla, för att se att smaken var bra.
Men nä, det behövs ju inte eftersom sambon provsmakat smeten.
Så han steker klart alla köttbullar och smakar sedan en...
"Hrm, jag tycker nog att det smakar lite väl mycket kryddpeppar" mumlar han och fortsätter " så mycket smakade det inte om smeten..."

Ha! Vad var det jag sa?!
Tänk att jag alltid ska ha rätt, svarade jag och log mjukt.
Nu blev inte köttbullarna oätliga, inte alls. Jag tyckte de blev jättegoda. Men inga köttbullar är lika goda som farmors...

Julgodis eller inte julgodis?

Igår när jag var till min massör kom vi att prata om julgodis. Hon berättade då att hon och hennes bästa väninna träffas en weekend innan jul, torsdag till söndag, och bakar julgodis tillsammans. Det har de gjort de senaste tjugo åren.
Åh vad jag tyckte att det lät mysigt!
Så jag frågade vad de brukade göra för sorters godis.
Olika sorters fudge, knäck med varierande smaker, tryfflar gjorda på belgisk choklad med smak av bl.a. chili och saffran. En annan sort gjordes på mörk choklad, tranbär, nougat och lite havssalt. En tredje gjordes på vit choklad med smak av lime. Dessutom inhandlas riktigt fin marsipan till marsipanfigurer och diverse annat marsipangodis som Mozartkulor och marsipanlimpor med valnötter. Hon sa att de brukade göra omkring femton olika sorter.

Wow, jag var imponerad. Men när orkar ni äta allt godis, undrade jag i mitt stilla sinne, med tanke på alla jular där man proppmätt dimper ner i soffan och knappt orkar titta på knäcken utan att må illa.
Jo, hon fick väl erkänna att endast en liten del gick åt på jul och resterna hamnade på fikabordet på jobbet.

Fast gör det nåt? Det tycker säkert inte hennes kollegor och massören och hennes väninna har ju haft en härlig helg fylld med sötsaker och säkert en hel del goda skratt.

Så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra för godis. Kanske blir det "vi" som gör det, men det troliga är att jag själv står och pillar med knäckformar och dylikt...

• Knäcken är given. Även om det är ett rackarns pill och spill med dem...
• Sambon envisas med att vilja ha ischoklad. I år ska jag testa att göra den på cocosfett från hälsokosten, som massören tipsade mig om. Kanske slipper man illamåendekänslorna som annars dyker upp efter första biten?
• Mozartkulor är min favorit. Dessutom är de enkla att göra och man kan variera smak på dem. Tillsätt olika sorters sprit/likör till marsipanen/mandelmassan och forma dem till olika former för att hålla dem isär t.ex.
• Fudge blir det nya inslaget i julgodiset detta år. Jag har inte riktigt bestämt smak än, men jag har hittat några lovande recept.

Men sen tror jag det får räcka så. Om traditionen står sig så kommer dessutom sambons bror att ta med sig kokostoppar som de ätit sedan de var små gossar. Men de kan jag med lätthet vara utan.

Så från gårdagens inlägg om att tänka smalt tar jag raskt ett steg i motsatt riktning. Men det är ju bara jul en gång om året. Det är alla de andra dagarna som spelar någon roll i långa loppet. Eller hur?

Smallunch och fetmiddag

För att uppnå min målvikt utan att för den delen behöva avstå från allt gott måste jag göra en del prioriteringar. Ibland är det inte helt enkelt, ibland är det förbannat svårt till och med. Men ibland går det riktigt bra.

Som i lördags.
Kvällen skulle bjuda på halstrade pilgrimsmusslor med saffransrisotto och hummersås. Och till det skulle en skumpa av okänt märke serveras. Denna matfrossa skulle innebära dryga 1000 kcal och mitt dagliga intag för att nå målet är 1344 kcal...
Så vad gör man då? Jo man äter en smallunch.
Lördagens smallunch bestod av en varm macka med en morot- och äpplesallad till. Hyfsat mättande och riktigt gott.

Samma visa gällde söndagen fast då var det inte fetmiddag utan fetadventsfika istället.
Så till lunch åt jag "min" tomatsoppa, dagen till ära uppiffad med lite champinjoner och trattkantareller.
Vanligtvis tycker jag soppan är helt ok som bukfylla, men just då var den inte det. Helst inte när sambon på andra sidan bordet åt en stor portion pasta med stekt korv och lök... Det såg SÅ mycket godare ut, och luktade så mycket smaskigare än min tomatsoppa.
Men jag satt där surmulen med en blick som kunnat döda och åt min soppa. Resultatet av smallunchen var att jag kunde njuta av både mjuk pepparkaka, vanliga pepparkakor med mögelost på, lite glögg och så en lussekatt.

Och, det bästa av allt var att jag trots helgens ätande hade gått ner ett kilo sen förra veckan.
Så ibland, eller ganska ofta faktiskt, lönar det sig att tänka lite extra på vad man stoppar i sig.

Bild på lördagens middag kommer här.
Det ser kanske inte så aptitlig ut, men det var väldigt gott. Tyvärr blev inte såsen som vi hade tänkt oss. Men man lär så länge man lever och nu vet sambon att man ibland faktiskt ska följa receptet..
(Och om ni letar upp receptet på den mjuka pepparkakan i ett tidigare inlägg, så fixar jag in en bild där med.)