Om ni hade varit hemma hos oss ikväll hade ni mötts av följande scenario:
Ur högtalarna strömmar ljuv julmusik. Diana Krall håller oss sällskap denna kväll.
Det doftar glögg från spisen och lite hyacint från tvättstugan.
Märklig placering kan tyckas, men vad gör man när ens näsa inte tycker lika mycket om hyacinter som man själv gör, men man ändå envisas med att vilja ha dem kvar?
Sambon rör i ordning köttbullssmeten. Jag tittar på, bläddrar lite i min receptbok och kommer med goda råd. Köttfärs är inte min favorit i köket. I alla fall inte innan den har varit i stekpannan och vänt. Att jag skulle äta rå köttfärs, nä det är en omöjlighet. Så han får krydda smeten efter eget tycke. Men mycket kryddpeppar ska det smaka. Annars blir det ju inga julköttbullar.
Vi passar på att koka några frikadeller till dottern också innan vi tillsätter salt i resten av smeten.
Vi rullar iordning de små bullarna, och så börjar sambon steka dem. Då kommer jag på att vi ju skulle ha provstekt en köttbulle innan vi rullade alla, för att se att smaken var bra.
Men nä, det behövs ju inte eftersom sambon provsmakat smeten.
Så han steker klart alla köttbullar och smakar sedan en...
"Hrm, jag tycker nog att det smakar lite väl mycket kryddpeppar" mumlar han och fortsätter " så mycket smakade det inte om smeten..."
Ha! Vad var det jag sa?!
Tänk att jag alltid ska ha rätt, svarade jag och log mjukt.
Nu blev inte köttbullarna oätliga, inte alls. Jag tyckte de blev jättegoda. Men inga köttbullar är lika goda som farmors...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar