Årets sista blogginlägg

Jaha, jag trodde ju att gårdagens blogginlägg var årets sista. Men jag kände ett litet sug efter att skriva lite till.

Häromdagen såg jag den söta filmen Julie/Julia som handlar om en amerikansk tjej i 30-års åldern som av leda och brist på annat bestämmer sig för att laga alla rätterna i Julia Childs matbibel (drygt 550 st) och dessutom blogga om resultaten. Alla recept skulle tillagas under ett års tid.

Med varierande resultat lagar hon sig genom kokboken samtidigt som man får följa USAs matmamma nr 1 på hennes kulinariska utvecklingsresa i Europa, främst Paris.
Så på var sitt håll och under två olika decennier lagar dessa kvinnor mat en masse.
Och jag, jag sitter och myser! Vilken grej! Jag börjar få tankar om att själv laga mig igenom någons kokbok. Men vems? Kajsa Warg är väl den matmamma vi svenskar skulle kunna se upp till. Men det känns så där lockande att gräva fram den antika kokbok som hon skrev i mitten på 1700-talet.

Nåväl, jag lämnar den idén därhän så länge.
Igår kväll idkade jag ändå lite provbak, eller vad man nu ska kalla det för.

Nyårsmenyn består ju som bekant av minipajer till förrätt.
Jag var helt inställd på att jag ville laga pajerna i små aluminiumformar. Men så kom sambon och tyckte att de såg små ut. Så han fick i uppdrag att försöka hitta något större formar, om det mot förmodan skulle finnas några sådana på affären han skulle till för att storhandla igår. Jag hade mina tvivel om att han skulle lyckas med uppdraget.

Hem kommer han med dels de små aluminiumformarna och dels stora pappformar tänkta till amerikanska muffins.
-Hrm, muttrade jag. Frågan är om pajdegen gillar de där veckade pappersformarna...
-Varför inte? undrade sambon. Muffinsen släpper ju kanterna.
-Jo, men muffins och paj har ju olika konsistens, menade jag då.

Så sa vi inte mer om den saken just då.
Men som vän av ordning vill jag inte stå där på nyårsafton utan att veta vilken form som fungerar eller hur länge pajskalen ska gräddas för att uppnå perfekt konsistens.

Så klockan 20.42 igår ställde jag mig och kokade pajdeg för att testbaka pajbottnarna.
Och när jag en dryg timme senare, efter att ha provsmakat pajerna som jag lite snabbt slängde ihop av riven ost och äggstanning, lät resterna av de två olika typerna av paj åka ner i sopkorgen tänkte jag; "Så här känner sig nog en riktig kock som provar sig fram till ett vinnande recept."

Nu har inte jag varken råd eller tid att hålla på och testlaga en massa olika maträtter bara för att det är kul. Men jag kan tänka mig att de som har den ynnesten, nog har ett roligt jobb. Fram tills det att det blir som med alla andra jobb, en vanesak.

Gott folk, jag avrundar årets bloggande med att lova er nya recept nästa år.
Kanske kommer inläggen att skrivas lite mer sällan då jag börjar jobba igen 28 februari.
Men till dess ska jag väl hinna med några fler inlägg.

Må väl och ät gott!