Så var pepparkaksdegen klar. Jag gjorde den igår kväll och ska baka ut den i morgon förmiddag hade jag tänkt. Eller så får sambon göra det som inte är så förkyld.
Pepparkakstraditionen är tydligen en rätt "ny" tradition i vårt land. Ursprunget med de kryddiga kakorna sägs vara, som så många andra kryddstarka rätter i det här landet, ett sätt att kamouflera smaken från det härskna smöret. Dessutom sägs vissa av kryddorna i pepparkakorna ha medicinsk verkan. Allt från att "mota bort" gaviditet till att göra männen mer på G...
För min egen del så äter jag pepparkakorna för att de är goda och hör julen till.
Receptet på de pepparkakor som min gammelmormor Elvira brukade baka tror jag att jag har nedskrivet och jag har testat det. (Jag har alltså ett recept i min receptbok som jag tror kommer från Ellis, och det har jag bakat en gång.) Men jag blev inte helt nöjd med resultatet.
Så i år testar jag ett nytt recept. Det ska bli spännande att se hur de små kakorna kommer att smaka.
Jag hade även funderingar på att göra ett pepparkakshus. Men det krävs en del ingenjörsarbete till ett sånt projekt och just nu kände jag mig inte så ingenjörig. Dessutom har vi inget bra ställe att placera ett pepparkakshus på, som dottern inte kommer åt... Så jag hoppar över huset i år.
För några år sedan gjorde min mamma och hennes man ett jättefint pepparkakshus. Modell hälsingegård.
Ett tvåvåningshus med hur många fönster som helst. Fönsterglasen utgjordes av gelatinblad förstås och det var så effektfullt när den lilla lampan som placerats i huset lyste upp alla fönster.
Tyvärr hittar jag inget foto på huset, annars hade jag lagt ut det här.
När jag satt och letade bland alla foton för att hitta ett på ovan pepparkakshus ramlade jag över ett fint kort på en förrätt som både jag och min sambo aldrig kan få nog av.
Det är en tomat och räkbruchetta som är så grymt god. Så det får bli dagens recept. Och kanske ett tips på en enkel förrätt till nyår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar