Att våga testa något nytt till julbordet

Den mest traditionsbundna högtiden gällande maten är väl ändå julen. Visst på påsk äts det ägg och till midsommar en del sill. Jag kan tycka att vi äter nästan likvärdig mat vid dessa tre högtider. Sill, ägg, skinka (inte till midsommar då) kanske lite lamm eller fårfiol och så potatis till det.

Visst, jag raljerar lite.
Så, för att ta upp den berömda tråden igen, så pratade jag ju om det traditionsbundna julbordet.
Jag sitter här och funderar lite över om jag ska rabbla upp allt vi ska ha på vårt julbord, men tänker sen att det skulle kanske bli tradigt för er läsare.
Men, vad sjutton! Här kommer det:

Mästarsill - se dagens recept
Senapssill
Gravad lax med tillhörande sås
Kallrökt lax

Hemgjorda köttbullar
Prinskorv (måste enligt sambon komma från Hugos chark...)
Jansons frestelse (som på julafton görs av svärfar)
Bräckekorv (stekt medvurst för er som undrar)
Skinka
Kålrotslåda (mitt måste på julbordet - kommer av morfars karelska ursprung)
Rödbetssallad (ingen färdig sådan, den gör jag själv)
Brysselkål (min sambo och hans släkts "måste ha" - jag klarar mig utan...)
Rödkål (sån man köper färdig på burk)
Ägghalvor med räkor och majonäs
Senap och äppelmos

Så, till det nya inslaget detta år.
En rödkål- och fikonchutney.
Jag är ingen fantast när det kommer till rödkål. Men för att se om jag kan locka över svärfar på den icke-färdiggjorda-köpt-på-ICA rödkålen, så måste jag bara testa detta.
Den ska passa utmärkt tillsammans med köttbullarna och skinkan.
Det återstår väl att se.
Den doftar underbart gott av kryddnejlika, färsk ingefära, kanel och spiskummin.
Kryddig, krispig och söt skulle jag nog sammanfatta den.

Ser vackert ut tycker jag.

Nästan färdigkokt

 

Dagens recept är en synnerligen god tomatsill som kallas Mästarsill.
Receptet har kommit till mig från mormors väninna. Var det har sitt ursprung vet nog ingen.

Julköttbullarna är klara

Om ni hade varit hemma hos oss ikväll hade ni mötts av följande scenario:

Ur högtalarna strömmar ljuv julmusik. Diana Krall håller oss sällskap denna kväll.
Det doftar glögg från spisen och lite hyacint från tvättstugan.
Märklig placering kan tyckas, men vad gör man när ens näsa inte tycker lika mycket om hyacinter som man själv gör, men man ändå envisas med att vilja ha dem kvar?
Sambon rör i ordning köttbullssmeten. Jag tittar på, bläddrar lite i min receptbok och kommer med goda råd. Köttfärs är inte min favorit i köket. I alla fall inte innan den har varit i stekpannan och vänt. Att jag skulle äta rå köttfärs, nä det är en omöjlighet. Så han får krydda smeten efter eget tycke. Men mycket kryddpeppar ska det smaka. Annars blir det ju inga julköttbullar.

Vi passar på att koka några frikadeller till dottern också innan vi tillsätter salt i resten av smeten.

Vi rullar iordning de små bullarna, och så börjar sambon steka dem. Då kommer jag på att vi ju skulle ha provstekt en köttbulle innan vi rullade alla, för att se att smaken var bra.
Men nä, det behövs ju inte eftersom sambon provsmakat smeten.
Så han steker klart alla köttbullar och smakar sedan en...
"Hrm, jag tycker nog att det smakar lite väl mycket kryddpeppar" mumlar han och fortsätter " så mycket smakade det inte om smeten..."

Ha! Vad var det jag sa?!
Tänk att jag alltid ska ha rätt, svarade jag och log mjukt.
Nu blev inte köttbullarna oätliga, inte alls. Jag tyckte de blev jättegoda. Men inga köttbullar är lika goda som farmors...

Julgodis eller inte julgodis?

Igår när jag var till min massör kom vi att prata om julgodis. Hon berättade då att hon och hennes bästa väninna träffas en weekend innan jul, torsdag till söndag, och bakar julgodis tillsammans. Det har de gjort de senaste tjugo åren.
Åh vad jag tyckte att det lät mysigt!
Så jag frågade vad de brukade göra för sorters godis.
Olika sorters fudge, knäck med varierande smaker, tryfflar gjorda på belgisk choklad med smak av bl.a. chili och saffran. En annan sort gjordes på mörk choklad, tranbär, nougat och lite havssalt. En tredje gjordes på vit choklad med smak av lime. Dessutom inhandlas riktigt fin marsipan till marsipanfigurer och diverse annat marsipangodis som Mozartkulor och marsipanlimpor med valnötter. Hon sa att de brukade göra omkring femton olika sorter.

Wow, jag var imponerad. Men när orkar ni äta allt godis, undrade jag i mitt stilla sinne, med tanke på alla jular där man proppmätt dimper ner i soffan och knappt orkar titta på knäcken utan att må illa.
Jo, hon fick väl erkänna att endast en liten del gick åt på jul och resterna hamnade på fikabordet på jobbet.

Fast gör det nåt? Det tycker säkert inte hennes kollegor och massören och hennes väninna har ju haft en härlig helg fylld med sötsaker och säkert en hel del goda skratt.

Så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra för godis. Kanske blir det "vi" som gör det, men det troliga är att jag själv står och pillar med knäckformar och dylikt...

• Knäcken är given. Även om det är ett rackarns pill och spill med dem...
• Sambon envisas med att vilja ha ischoklad. I år ska jag testa att göra den på cocosfett från hälsokosten, som massören tipsade mig om. Kanske slipper man illamåendekänslorna som annars dyker upp efter första biten?
• Mozartkulor är min favorit. Dessutom är de enkla att göra och man kan variera smak på dem. Tillsätt olika sorters sprit/likör till marsipanen/mandelmassan och forma dem till olika former för att hålla dem isär t.ex.
• Fudge blir det nya inslaget i julgodiset detta år. Jag har inte riktigt bestämt smak än, men jag har hittat några lovande recept.

Men sen tror jag det får räcka så. Om traditionen står sig så kommer dessutom sambons bror att ta med sig kokostoppar som de ätit sedan de var små gossar. Men de kan jag med lätthet vara utan.

Så från gårdagens inlägg om att tänka smalt tar jag raskt ett steg i motsatt riktning. Men det är ju bara jul en gång om året. Det är alla de andra dagarna som spelar någon roll i långa loppet. Eller hur?

Smallunch och fetmiddag

För att uppnå min målvikt utan att för den delen behöva avstå från allt gott måste jag göra en del prioriteringar. Ibland är det inte helt enkelt, ibland är det förbannat svårt till och med. Men ibland går det riktigt bra.

Som i lördags.
Kvällen skulle bjuda på halstrade pilgrimsmusslor med saffransrisotto och hummersås. Och till det skulle en skumpa av okänt märke serveras. Denna matfrossa skulle innebära dryga 1000 kcal och mitt dagliga intag för att nå målet är 1344 kcal...
Så vad gör man då? Jo man äter en smallunch.
Lördagens smallunch bestod av en varm macka med en morot- och äpplesallad till. Hyfsat mättande och riktigt gott.

Samma visa gällde söndagen fast då var det inte fetmiddag utan fetadventsfika istället.
Så till lunch åt jag "min" tomatsoppa, dagen till ära uppiffad med lite champinjoner och trattkantareller.
Vanligtvis tycker jag soppan är helt ok som bukfylla, men just då var den inte det. Helst inte när sambon på andra sidan bordet åt en stor portion pasta med stekt korv och lök... Det såg SÅ mycket godare ut, och luktade så mycket smaskigare än min tomatsoppa.
Men jag satt där surmulen med en blick som kunnat döda och åt min soppa. Resultatet av smallunchen var att jag kunde njuta av både mjuk pepparkaka, vanliga pepparkakor med mögelost på, lite glögg och så en lussekatt.

Och, det bästa av allt var att jag trots helgens ätande hade gått ner ett kilo sen förra veckan.
Så ibland, eller ganska ofta faktiskt, lönar det sig att tänka lite extra på vad man stoppar i sig.

Bild på lördagens middag kommer här.
Det ser kanske inte så aptitlig ut, men det var väldigt gott. Tyvärr blev inte såsen som vi hade tänkt oss. Men man lär så länge man lever och nu vet sambon att man ibland faktiskt ska följa receptet..
(Och om ni letar upp receptet på den mjuka pepparkakan i ett tidigare inlägg, så fixar jag in en bild där med.)

Pepparkakshuset

Eftersom mamma läser min blogg kommer här bilder på pepparkakshuset jag skrev om tidigare.

Damen i stolen är mammas svärmor Elisabet som gick bort för några år sedan. På frågan om jag fick ha med henne på bloggen svarade hennes son, mammas man, att hon skulle varit stolt över att få vara med. Kan tro det! I så fint sällskap som detta pepparkakshus, vem skulle inte vara stolt?!

Trevlig 1:a advent om jag inte redan önskat er det!

Dagens recept

Tomat och räkbruchetta

4 portioner

300 g skalade räkor
1 dl olivolja (delas upp i ½ dl åt gången)
0,35 dl rödvinsvinäger
30 g färsk basilika (ta en näve färsk basilika helt enkelt)
1 nypa malen svartpeppar
4 skivor formbröd
2 st tomater
2 st vitlöksklyftor
salt och peppar

1: Blanda räkorna med ½ dl olivolja, vinäger och strimlad basilika. Smaka av med svartpeppar.
2: Skålla tomaterna (skär ett kryss i skalet innan du lägger ner dem i kastrull med kokande vatten, tag av från värmen. När skalet börjar vika upp sig är det dags att ta upp tomaterna och skala dem), skär tomatköttet i tärningar. Blanda med ½ dl olivolja och pressad vitlök.
3: Salta och peppra något. Låt gärna rörorna stå och dra lite innan servering.
4: Rosta brödet och lägg på tomat och räkblandningen.

Pepparkaksdegen är gjord

Så var pepparkaksdegen klar. Jag gjorde den igår kväll och ska baka ut den i morgon förmiddag hade jag tänkt. Eller så får sambon göra det som inte är så förkyld.

Pepparkakstraditionen är tydligen en rätt "ny" tradition i vårt land. Ursprunget med de kryddiga kakorna sägs vara, som så många andra kryddstarka rätter i det här landet, ett sätt att kamouflera smaken från det härskna smöret. Dessutom sägs vissa av kryddorna i pepparkakorna ha medicinsk verkan. Allt från att "mota bort" gaviditet till att göra männen mer på G...

För min egen del så äter jag pepparkakorna för att de är goda och hör julen till.
Receptet på de pepparkakor som min gammelmormor Elvira brukade baka tror jag att jag har nedskrivet och jag har testat det. (Jag har alltså ett recept i min receptbok som jag tror kommer från Ellis, och det har jag bakat en gång.) Men jag blev inte helt nöjd med resultatet.
Så i år testar jag ett nytt recept. Det ska bli spännande att se hur de små kakorna kommer att smaka.

Jag hade även funderingar på att göra ett pepparkakshus. Men det krävs en del ingenjörsarbete till ett sånt projekt och just nu kände jag mig inte så ingenjörig. Dessutom har vi inget bra ställe att placera ett  pepparkakshus på, som dottern inte kommer åt... Så jag hoppar över huset i år.
För några år sedan gjorde min mamma och hennes man ett jättefint pepparkakshus. Modell hälsingegård.
Ett tvåvåningshus med hur många fönster som helst. Fönsterglasen utgjordes av gelatinblad förstås och det var så effektfullt när den lilla lampan som placerats i huset lyste upp alla fönster.
Tyvärr hittar jag inget foto på huset, annars hade jag lagt ut det här.

När jag satt och letade bland alla foton för att hitta ett på ovan pepparkakshus ramlade jag över ett fint kort på en förrätt som både jag och min sambo aldrig kan få nog av.
Det är en tomat och räkbruchetta som är så grymt god. Så det får bli dagens recept. Och kanske ett tips på en enkel förrätt till nyår?

Dagens recept

Elins mjuka pepparkaka

10-12 bitar

100 g smör
2 ägg
3 dl brun farin
1 dl gräddfil
1 dl lingonsylt
4 dl vetemjöl
2 tsk malen kanel
1 tsk malen kardemumma
1 tsk malen ingefära
2 tsk bakpulver

Garnering
2-2½ dl florsocker
vatten
lingon

1: Sätt ugnen på 175 grader.
2: Smält smöret och låt svalna. Vispa ägg och farin pösigt. Vänd ner sylt och gräddfil.
3: Blanda mjöl, kryddor och bakpulver. Vänd ner detta i smeten. Rör ner smöret.
4: Häll smeten i en smord och bröad kakform som rymmer 1½ liter.
5: Grädda kakan i nedre delen av ugnen 50-60 minuter. Prova med sticka för att se att den är torr inuti.
6: Låt kakan svalna lite innan den stjälps upp. Låt kallna under formen. Nu kan kakan frysas in om så önskas.
7: Blanda florsockret med lite vatten, några droppar i taget, till en smidig smet. Bred glasyren över kakan och dekorera med lingon.

Tillägg till receptet ovan är att i glasyren riva i lite apelsinskal. Det förhöjer smaken och bryter av fint mot den söta glasyren.

Advent - mysig och smakfull väntan på nåt ännu godare...

På söndag är det ju som bekant första advent. Äntligen får man ta fram ljusstakarna och stjärnorna och sprida lite ljus i mörkret. Och så kanske man ska baka nåt gott och bjuda nära och kära på.

På en gammal hemvideo från tidigt 80-tal finns filmat när jag och min två år yngre bror adventsfikar.
Vi sitter i den brun/svart/orangeblommiga soffan och doppar pepparkakor och lussebullar i saft. Ljusen brinner stilla i staken på bordet och i bakgrunden sjunger Meta Roos nåt lugnt jazzigt.
Man skulle ju kunna tro att man skulle lyssnat på nåt juligt, men jazz passar ju till allt så...

I samma veva, det vill säga när vi var små, bakade vi pepparkakor tillsammans med mammas mormor Elvira. Jag kan med lätthet "förflytta" mig till hennes lilla hus. Till det lilla köket där vi tre, min bror och jag samt Ellis, stökade runt i timmar med pepparkaksbaket. Det blev så varmt i köket av allt bak att det bildades kondens på rutorna. Och utanför fönstret var det förstås snö. (I alla fall i min minnesvärld.)

I morgon ska jag göra pepparkaksdeg till årets pepparkaksbak. Tyvärr är ju dottern lite för ung än för att hjälpa till, men o så hon ska få baka pepparkakor tids nog.

Nästa helg, det vill säga till andra advent, är några vänner och lite släkt hitbjudna på adventsfika. Då kommer pepparkakorna att bjudas till glögg och med lite mögelost förstås.
Och nytt för i år blir en mjuk pepparkaka med lingonsylt som bara är SÅ himla god. (Jag vet för jag testbakade den i går och bjöd grannarna på idag när vi hade hand om grannfikat för de föräldralediga i området.)
Sen kanske det blir en "rätt" till, men den håller jag lite hemlig än. Det kan ju tänkas att någon av de som kommer hit läser bloggen...
Receptet på den mjuka pepparkakan läggs ut i morgon.
Den som väntar på nåt gott...

Dagens recept

Potatis och palsternacksmos

2-4 port

3-4 lagom stora potatisar av mjölig sort
3-4 palsternackor i mellanstorlek
vispgrädde eller matlagningsgrädde + mjölk
brynt smör, någon matsked
salt
vitpeppar

Skala och tärna potatisen och palsternackorna. Koka dem mjuka i saltat vatten.
Bryn smöret. Dvs smält smöret i en kastrull och låt det bubbla så att det blir lite brunt, men se till så att det inte blir bränt.
Mosa potatis- och palsternacksbitarna med elvispen. Vispa sedan i grädde/mjölk. Denna kan förvärmas för att inte kyla ner moset.
Vispa och späd med grädde/mjölk till önskad konsistens.
Tillsätt sedan lite av det brynta smöret och smaka av. Om så önskas tillsätter man mer smör. Smaken av det brynta smöret har en tendens att ta över alla andra smaker, så var lite försiktig med mängden.
Smaka av med vitpeppar och salt.

Servera moset/purén till en god bit kött och ett gott rödvin.