Hemkommen från en tvådagars konferens med jobbet låg jag igår kväll i min säng och funderade lite.
Jag kom då fram till att storleken faktiskt har betydelse.
Och självklart pratar jag om rotfrukters storlek. Vad trodde ni?
Vi bjöds nämligen på en synnerligen god palsternackspuré till middagen i onsdags. Huvudingredienserna i middagen var hjortytterfilé, potatiskaka och så denna goda palsternackspuré som tillbehör. Det var visst någon sås till också, men av den kommer mitt smakminne inte ihåg så mycket. (Det har nog mest att göra med att det blev en väldigt sen middag och hungern regerade framför några smaklökar just då. Vilket var lite synd...)
Åter till storlekens betydelse.
Häromdagen ringde min svägerska för att få receptet på den palsternackspuré/mos som vi någon gång bjudit henne och min bror på.
Men vad skulle jag svara när jag inte har nåt cementerat recept som jag följer?
Jo jag svarade helt sonika; ta tre till fyra lagom stora potatisar av mjölig sort och tre till fyra mellanstora palsternackor. Skär dessa i mindre bitar och koka mjuka. Osv... (Receptet kommer ovan.)
Men frågan är, vad är lagom stora potatisar? Och vad är mellanstora palsternackor?
När jag tänker efter så är storleken inte så väldigt avgörande, det som kan hända om man tar mer eller mindre av den ena eller andra rotfrukten i denna rätt är att det smakar mer eller mindre palsternacka.
Och potatismos i sig är ju gott, så hur mycket palsternacka man ska ha i får man liksom gissa sig till.
Eller så googlar man fram ett recept som någon kock skrivit och får ett perfekt resultat utan överraskningar.
Men hur kul är det?
Jag reviderar nog mitt påstående att storleken har betydelse.
I alla fall när det gäller potatis och palsternacka till en palsternackspuré...
fredag 19 november 2010
onsdag 10 november 2010
Dagens recept
Rotfruktspytt
4 port
400 gram morötter
150 gram kålrot
150 gram palsternacka
400 gram potatis
300 gram squash
2 msk margarin, ev mjölkfritt
salt och peppar
200 gram finhackad röd lök
2 klyfta vitlök, finhackade
1 msk margarin, ev mjölkfritt
160 gram inlagda rödbetor
4 skiva italienskt lantbröd, ev glutenfritt bröd
Skär rotfrukterna och squashen i små tärningar. Stek i margarin i en stekpanna, lite i taget, tills pytten fått färg. Salta och peppra. Stek rödlöken. Lägg allt i en långpanna och efterstek i 200 grader i 15 minuter. Tillsätt pressad vitlök. Servera med stekta ägg och inlagda rödbetor. Servera med bröd.
Pytt i panna eller road kill?
Pytt i panna är en rätt så smart maträtt. Ekonomisk om inte annat.
Man tar vad man har i kylskåp och skafferi, hackar det i lagom stora bitar och steker upp det.
Gärna serveras rätten med stekt ägg och rödbetor.
Jag är ingen älskare av pytt i panna. Allra minst färdig pytt i panna från frysdisken.
Och jag minns skolbespisningens pytt i panna med avsky. Det fanns ju inte tillräckligt med tid på lunchrasten för att sortera ut potatis- och lökbitarna, för resterande bitar gick ju bara inte att äta.
Nåt unket, segt kött som ofta smakade ister. Nä tvi vale! Jag tror att road kill kan smaka bättre än pytt i panna.
Nåja, nu ska jag väl lugna ner mig lite, för hemgjord pytt i panna kan ju vara riktigt god. Helst när den består av rester från lördagens middag. En god bit biff eller lite fílé, lite lök och potatis. Det är ju faktiskt gott även i pytt i panna form.
Pappa hade dille på att göra pytt i panna när vi var små. Nån bit korv, kokt potatis och lök. Helt ok.
Nu har jag hittat en variant som jag tycker om. Den vegetariska pytt i pannan. Garanterad fri från istersmak.
Och i går bjöd jag pappa på den och även han tyckte den var mycket god.
Så dagens recept får bli en vegetarisk pytt i panna från Viktklubb.
Man tar vad man har i kylskåp och skafferi, hackar det i lagom stora bitar och steker upp det.
Gärna serveras rätten med stekt ägg och rödbetor.
Jag är ingen älskare av pytt i panna. Allra minst färdig pytt i panna från frysdisken.
Och jag minns skolbespisningens pytt i panna med avsky. Det fanns ju inte tillräckligt med tid på lunchrasten för att sortera ut potatis- och lökbitarna, för resterande bitar gick ju bara inte att äta.
Nåt unket, segt kött som ofta smakade ister. Nä tvi vale! Jag tror att road kill kan smaka bättre än pytt i panna.
Nåja, nu ska jag väl lugna ner mig lite, för hemgjord pytt i panna kan ju vara riktigt god. Helst när den består av rester från lördagens middag. En god bit biff eller lite fílé, lite lök och potatis. Det är ju faktiskt gott även i pytt i panna form.
Pappa hade dille på att göra pytt i panna när vi var små. Nån bit korv, kokt potatis och lök. Helt ok.
Nu har jag hittat en variant som jag tycker om. Den vegetariska pytt i pannan. Garanterad fri från istersmak.
Och i går bjöd jag pappa på den och även han tyckte den var mycket god.
Så dagens recept får bli en vegetarisk pytt i panna från Viktklubb.
måndag 8 november 2010
Efterrätt till frukost
I morse satt jag och funderar lite över jul och om man skulle ta och införa en ny tradition med någon specifik efterrätt som avslutning på allt ätande. Kanske inte för att det behövs men för att lite sött efter maten ju alltid är gott.
Hos farmor och farfar har vi alltid fått efterätt efter julbordet. Oftast "Hälsinge ostkaka" med farmors gudomliga saftsås till. Någon enstaka gång har vi fått farmors hemgjorda chokladmousse. Och den, gott folk, den gick inte av för hackor. Farmor serverade den i en stor kristallskål på fot, så bara upplägget i sig talade för en härlig matupplevelse. Och det var det.
Den där läskiga ris á la Malta tror jag också att vi fått någon gång, kanske även hos mormor.
Men den skippar jag gärna. Hua! Läskiga inlagda clementiner i gräddig gröt. Nej gröt är gröt och clementiner äts naturella enligt mitt tycke i alla fall.
Så jag frågade min sambo om de hade någon tradition på jul att äta efterrätt. Svaret var kort och koncist. Nej.
Nähe tänkte jag. Då får jag väl ta och bläddra lite i kokböckerna eller i min receptpärm för att se om jag kan hitta nåt gott.
Jag har just fått ett recept från mamma på mangolassi som jag ännu inte hunnit testa. Jag kan tänka mig att det skulle passa ganska bra som en fräsch avslutning på frosseriet. Men min sambo är allergisk mot mango så det kanske inte blir så uppskattat. Jag kanske får göra två olika sorters efterrätt...
Sen kom jag att tänka på en mjölkchokladmousse som bara är helt otroligt god.
Första gången jag åt den var på Rimforsa Strand, en konferensanläggning några mil söder om Linköping. Smaken är knäckig och söt. Och helst ska man servera den med någon typ av frukt för att bryta av mot det söta. På nyår för några år sedan serverade vi den tillsammans med passionsfrukt, och det var en hit vill jag minnas.
Receptet på Karamelliserad Chokladmousse hittar ni här.
Ni bara måste testa denna om ni gillar choklad!
Resultatet i mina efterrättsfunderingar är ännu inte klart. Jag återkommer med närmare besked.
Hos farmor och farfar har vi alltid fått efterätt efter julbordet. Oftast "Hälsinge ostkaka" med farmors gudomliga saftsås till. Någon enstaka gång har vi fått farmors hemgjorda chokladmousse. Och den, gott folk, den gick inte av för hackor. Farmor serverade den i en stor kristallskål på fot, så bara upplägget i sig talade för en härlig matupplevelse. Och det var det.
Den där läskiga ris á la Malta tror jag också att vi fått någon gång, kanske även hos mormor.
Men den skippar jag gärna. Hua! Läskiga inlagda clementiner i gräddig gröt. Nej gröt är gröt och clementiner äts naturella enligt mitt tycke i alla fall.
Så jag frågade min sambo om de hade någon tradition på jul att äta efterrätt. Svaret var kort och koncist. Nej.
Nähe tänkte jag. Då får jag väl ta och bläddra lite i kokböckerna eller i min receptpärm för att se om jag kan hitta nåt gott.
Jag har just fått ett recept från mamma på mangolassi som jag ännu inte hunnit testa. Jag kan tänka mig att det skulle passa ganska bra som en fräsch avslutning på frosseriet. Men min sambo är allergisk mot mango så det kanske inte blir så uppskattat. Jag kanske får göra två olika sorters efterrätt...
Sen kom jag att tänka på en mjölkchokladmousse som bara är helt otroligt god.
Första gången jag åt den var på Rimforsa Strand, en konferensanläggning några mil söder om Linköping. Smaken är knäckig och söt. Och helst ska man servera den med någon typ av frukt för att bryta av mot det söta. På nyår för några år sedan serverade vi den tillsammans med passionsfrukt, och det var en hit vill jag minnas.
Receptet på Karamelliserad Chokladmousse hittar ni här.
Ni bara måste testa denna om ni gillar choklad!
Resultatet i mina efterrättsfunderingar är ännu inte klart. Jag återkommer med närmare besked.
fredag 5 november 2010
Dagens recept
Tacotårta
4 port
4 port
1 paket tortillas (8 st) - eller så tar man 6 lite större och får en plattare tårta
Ca 500 g nötfärs
1 paket Philadelphiaost
1 burk tacosås ca 2,5 dl
1 påse tacokryddmix
2 dl créme fraiche
2 tomater
Riven ost
Sätt ugnen på 220 grader.
Bryn köttfärsen och blanda i tacokryddan, tacosåsen, 1,5 dl av créme fraichen och Philadelphiaosten.
Lägg ett bakplåtspapper på en plåt och lägg ut en tortilla. Varva köttfärsröran med tortillas och se till att avsluta med en tortilla.
Bred på resterande créme fraiche på ”locket” och lägg på skivade tomater. Strö över riven ost och gratinera 12-15 minuter, eller tills osten fått färg.
Fredagsmys [freedassmyyys] verb. syn. att sitta i soffan med god mat och dryck på fredagskvällen
Fredagsmys = tacos. Eller?
För min egen del blir denna fredag lite mindre mysig då jag sitter själv hemma i soffan. Sambon ska ut på lokal, som det lite ålderdomligt kan benämnas, med sina killkompisar. Öla och äta god mat får man anta.
Hur som helst. Jag måste nog hålla med om att tacos och fredagsmys är lite synonymt. Möjligen kan man byta ut tacosen mot ett glas rött och lite chips istället.
Ikväll blir det vare sig tacos eller rödvin och chips.
Kvällen bjuder på en club sandwich. Stekt kycklingfilé, tomat och bacon. På ett gott mörkt bröd och med lite lagom mycket dressing till. Och ikväll går jag emot alla mina principer och dricker lightdryck. Det händer verkligen inte ofta som tur är, men vill man ha nåt sött utan att spränga kaloribanken så är light cola ett hyfsat alternativ. Visst, smaksatt vatten skulle väl funka, men det känns inte lika festligt.
Åter till tacosen.
Jag tror att alla familjer har sitt speciella tillbehör på tacobuffén.
Jag minns en gång på det glada 90-talet. Jag gick på högstadiet och var hembjuden till en klasskompis på födelsedagsmiddag. På 90-talet var tacos synonymt med fest, så även i detta fallet. Och eftersom jag älskar tacos gjorde det ju inte direkt ont, som Thomas Tengby skulle uttryckt sig.
Nåväl, på bordet står det sedvanliga. Gurka, tomat, sallad, majs osv. Men den här familjen är lite mer exotisk än vad min familj brukade vara. För här serverades skivad banan och kokosflingor till.
Kokosflingorna har inte fått följa mig på livets väg längs Tacolane, men skivad banan är ju bara så gott till. Det söta bryter av så gott mot det heta och salta. Jag måste verkligen rekommendera er att testa, ni som ännu inte gjort det.
Varianter av tacos kan ju vara paj, enchiladas, quesadillas eller tacotårta.
Det sistnämnda blev jag bjuden på hos en arbetskamrat för några år sedan. Jag har ändrat lite i "hennes" recept så att det blir som vi vill ha det.
(Vems receptet är från början vet jag inte och vår förändring tillkom av ett misstag...)
Så dagens recept blir tacotårta.
Trevligt fredagsmys allesamman!
För min egen del blir denna fredag lite mindre mysig då jag sitter själv hemma i soffan. Sambon ska ut på lokal, som det lite ålderdomligt kan benämnas, med sina killkompisar. Öla och äta god mat får man anta.
Hur som helst. Jag måste nog hålla med om att tacos och fredagsmys är lite synonymt. Möjligen kan man byta ut tacosen mot ett glas rött och lite chips istället.
Ikväll blir det vare sig tacos eller rödvin och chips.
Kvällen bjuder på en club sandwich. Stekt kycklingfilé, tomat och bacon. På ett gott mörkt bröd och med lite lagom mycket dressing till. Och ikväll går jag emot alla mina principer och dricker lightdryck. Det händer verkligen inte ofta som tur är, men vill man ha nåt sött utan att spränga kaloribanken så är light cola ett hyfsat alternativ. Visst, smaksatt vatten skulle väl funka, men det känns inte lika festligt.
Åter till tacosen.
Jag tror att alla familjer har sitt speciella tillbehör på tacobuffén.
Jag minns en gång på det glada 90-talet. Jag gick på högstadiet och var hembjuden till en klasskompis på födelsedagsmiddag. På 90-talet var tacos synonymt med fest, så även i detta fallet. Och eftersom jag älskar tacos gjorde det ju inte direkt ont, som Thomas Tengby skulle uttryckt sig.
Nåväl, på bordet står det sedvanliga. Gurka, tomat, sallad, majs osv. Men den här familjen är lite mer exotisk än vad min familj brukade vara. För här serverades skivad banan och kokosflingor till.
Kokosflingorna har inte fått följa mig på livets väg längs Tacolane, men skivad banan är ju bara så gott till. Det söta bryter av så gott mot det heta och salta. Jag måste verkligen rekommendera er att testa, ni som ännu inte gjort det.
Varianter av tacos kan ju vara paj, enchiladas, quesadillas eller tacotårta.
Det sistnämnda blev jag bjuden på hos en arbetskamrat för några år sedan. Jag har ändrat lite i "hennes" recept så att det blir som vi vill ha det.
(Vems receptet är från början vet jag inte och vår förändring tillkom av ett misstag...)
Så dagens recept blir tacotårta.
Trevligt fredagsmys allesamman!
torsdag 4 november 2010
Doft och smakminnen
Ett av de sinnen vi är begåvade med är ju luktsinnet. Eller doftsinnet. Jag tycker det låter finare. Fast det finns ju lukter som inte doftar utan snarare stinker...
Trots att jag är norrlänning så är surströmming inte något som fallit mig i smaken. Jag tror inte det beror så mycket på lukten även om den bidrar till att göra mig måttligt intresserad. Jag är bara inte så förtjust i inlagd fisk rent generellt. Så lägger man ihop smak med lukt, så får det inte mig att tända på alla cylindrar om jag säger så.
Jag kommer ihåg en gång när jag tillsammans med mamma och några av hennes arbetskamrater skulle bjuda de franska gästerna på suring. Sittandes på en glasveranda i Enånger med fint dukat bord, några tända ljus och alla tillbehören framdukade. Kokt potatis, lök, gräddfil och tunnbröd. Samt lite att dricka också då förstås.
Minen på den franska frun, när burken med surströmmingen öppnades, den är obeskrivlig. Jag tror inte hon hade kunnat föreställa sig hur märkligt illa det skulle lukta, även om hon säkert hade hört ett och annat om det innan middagen.
Lite trevligare doftminnen kan jag frammana genom att steka gula kantareller i lite smör. Plötsligt befinner jag mig i köket i barndomshuset på landet. Det är kväll och föräldrarna har just rensat klart dagens svampskörd. Pappa steker på några kantareller i gjutgärnspannan. Saltar och pepprar lite lätt. Och sen. Sen får man smaka på skogens gula guld. Varma, lite peppriga och bara gudomligt goda!
Eller så äter jag lite rischoklad. Eller chokladbräck eller vad ni vill kalla det. Och vips så är jag i gammelmormor Elviras kök med handen i en påse rischoklad som ligger i skafferiet med papprade hyllor och hyllband...
Mormor var på besök häromdagen och berättade att hon fått smaka majskrokar hos min bror. Hans ettårige son, precis som min dotter, är helt galen i dessa krokar.
Och det första mormor tänkt på när hon smakat dem, var första gången som hon fick smaka på Corn Flakes. Swich! Så befann hon sig hemma hos bekanta, som liten flicka, ätandes frukostflingor för första gången.
Rätt så häftig tidsmaskin det där...
Trots att jag är norrlänning så är surströmming inte något som fallit mig i smaken. Jag tror inte det beror så mycket på lukten även om den bidrar till att göra mig måttligt intresserad. Jag är bara inte så förtjust i inlagd fisk rent generellt. Så lägger man ihop smak med lukt, så får det inte mig att tända på alla cylindrar om jag säger så.
Jag kommer ihåg en gång när jag tillsammans med mamma och några av hennes arbetskamrater skulle bjuda de franska gästerna på suring. Sittandes på en glasveranda i Enånger med fint dukat bord, några tända ljus och alla tillbehören framdukade. Kokt potatis, lök, gräddfil och tunnbröd. Samt lite att dricka också då förstås.
Minen på den franska frun, när burken med surströmmingen öppnades, den är obeskrivlig. Jag tror inte hon hade kunnat föreställa sig hur märkligt illa det skulle lukta, även om hon säkert hade hört ett och annat om det innan middagen.
Lite trevligare doftminnen kan jag frammana genom att steka gula kantareller i lite smör. Plötsligt befinner jag mig i köket i barndomshuset på landet. Det är kväll och föräldrarna har just rensat klart dagens svampskörd. Pappa steker på några kantareller i gjutgärnspannan. Saltar och pepprar lite lätt. Och sen. Sen får man smaka på skogens gula guld. Varma, lite peppriga och bara gudomligt goda!
Eller så äter jag lite rischoklad. Eller chokladbräck eller vad ni vill kalla det. Och vips så är jag i gammelmormor Elviras kök med handen i en påse rischoklad som ligger i skafferiet med papprade hyllor och hyllband...
Mormor var på besök häromdagen och berättade att hon fått smaka majskrokar hos min bror. Hans ettårige son, precis som min dotter, är helt galen i dessa krokar.
Och det första mormor tänkt på när hon smakat dem, var första gången som hon fick smaka på Corn Flakes. Swich! Så befann hon sig hemma hos bekanta, som liten flicka, ätandes frukostflingor för första gången.
Rätt så häftig tidsmaskin det där...
tisdag 2 november 2010
Dagens recept 2
Fetaoströra
1 burk créme fraiche
1 paket fetaost av god kvalitét och med mycket smak
2-3 vitlöksklyftor
½ chilifrukt finhackad
olivolja
ev salt och peppar
Smula ner fetaosten i en bunke och tillsätt créme fraiche och den finhackade chilin.
Mixa med mixerstav eller liknande.
Pressa i vitlöksklyftorna och rör sedan ner lite olivolja till önskad konsistens. Smaka av med salt och peppar.
Röran kan varieras genom att man byter ut chilin mot några soltorkade tomater och ½ kruka färsk basilika.
1 burk créme fraiche
1 paket fetaost av god kvalitét och med mycket smak
2-3 vitlöksklyftor
½ chilifrukt finhackad
olivolja
ev salt och peppar
Smula ner fetaosten i en bunke och tillsätt créme fraiche och den finhackade chilin.
Mixa med mixerstav eller liknande.
Pressa i vitlöksklyftorna och rör sedan ner lite olivolja till önskad konsistens. Smaka av med salt och peppar.
Röran kan varieras genom att man byter ut chilin mot några soltorkade tomater och ½ kruka färsk basilika.
Dagens recept 1
"Kakao"
4 tsk strösocker
2 tsk kakaopulver
vispgrädde
mjölk
Blanda socker och kakao i en kopp. Tillsätt vispgrädde, lite i taget, så att det blir en lagom geggig röra.
Ät lite, eller allt, och töm sen på varm mjölk och rör runt.
Har du ätit upp allt så kan du skippa mjölken.
4 tsk strösocker
2 tsk kakaopulver
vispgrädde
mjölk
Blanda socker och kakao i en kopp. Tillsätt vispgrädde, lite i taget, så att det blir en lagom geggig röra.
Ät lite, eller allt, och töm sen på varm mjölk och rör runt.
Har du ätit upp allt så kan du skippa mjölken.
Härliga röror!
Sås i all sin ära, men en god röra lockar i alla fall mig mer.
Röror eller guckor som det kanske mer moderiktigt kallas för, finns ju i så många olika varianter och kan användas till så många olika saker.
En barndomsfavoritröra är mormors "kakao".
Tänk er en kall vintermorgon.
Jag och lillebror vaknar upp i kökssoffan, där vi sovit skavfötters, i mormor och morfars kök.
De har just börjat stöka fram frukosten på bordet bredvid vår "säng".
Vi kliver upp till dukat bord och det bästa av allt är att i koppen framför oss på bordet finns en söt chokladröra. Man får äta lite grann för det ska ju räcka till att göra varm choklad av röran också. Allt som oftast blir den varma chokladen ganska smaklös då det mesta av röran redan ätits upp.
En annan favorit från barndomen är "Karins tunaröra".
Tonfiskröran, med rötter i USA där Karins man kommer ifrån, äts på vitt formbröd en solig dag på Delsbostämman. Picknick i det gröna med föräldrar och barn huller om buller och skönt fiolspel i bakgrunden. Det är hälsingsk sommar för mig.
Och när vi ändå pratar om sommaren så kommer man inte undan en del röror som serveras till det grillade. Hummus, tzatziki eller fetaoströra. Listan kan göras mycket längre.
Just fetaoströran har jag blivit "känd" för. Receptet som jag modulerat lite, kommer från en tidning som handlade om vegetarisk matlagning. Vad tidningen hette kommer jag inte ihåg, men röran den sätter sina spår hos dem som äter den. Positiva spår kanske jag ska lägga till. Om man nu mot förmodan absolut inte gillar vitlök. Då är det nog inte så kul att sitta med på middagen där den röran serveras.
Den är också utmärkt god att bre' på nygräddat grekiskt lantbröd eller liknande. Eller varför inte doppa grönsaker eller chips i den? Användningsmöjligheterna är många. Det enda oudvikliga är att den blir uppäten.
Röror eller guckor som det kanske mer moderiktigt kallas för, finns ju i så många olika varianter och kan användas till så många olika saker.
En barndomsfavoritröra är mormors "kakao".
Tänk er en kall vintermorgon.
Jag och lillebror vaknar upp i kökssoffan, där vi sovit skavfötters, i mormor och morfars kök.
De har just börjat stöka fram frukosten på bordet bredvid vår "säng".
Vi kliver upp till dukat bord och det bästa av allt är att i koppen framför oss på bordet finns en söt chokladröra. Man får äta lite grann för det ska ju räcka till att göra varm choklad av röran också. Allt som oftast blir den varma chokladen ganska smaklös då det mesta av röran redan ätits upp.
En annan favorit från barndomen är "Karins tunaröra".
Tonfiskröran, med rötter i USA där Karins man kommer ifrån, äts på vitt formbröd en solig dag på Delsbostämman. Picknick i det gröna med föräldrar och barn huller om buller och skönt fiolspel i bakgrunden. Det är hälsingsk sommar för mig.
Och när vi ändå pratar om sommaren så kommer man inte undan en del röror som serveras till det grillade. Hummus, tzatziki eller fetaoströra. Listan kan göras mycket längre.
Just fetaoströran har jag blivit "känd" för. Receptet som jag modulerat lite, kommer från en tidning som handlade om vegetarisk matlagning. Vad tidningen hette kommer jag inte ihåg, men röran den sätter sina spår hos dem som äter den. Positiva spår kanske jag ska lägga till. Om man nu mot förmodan absolut inte gillar vitlök. Då är det nog inte så kul att sitta med på middagen där den röran serveras.
Den är också utmärkt god att bre' på nygräddat grekiskt lantbröd eller liknande. Eller varför inte doppa grönsaker eller chips i den? Användningsmöjligheterna är många. Det enda oudvikliga är att den blir uppäten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)